Maji kände hur kroppen värkte för varenda steg hon tog, att hon var törstig gjorde inte saken bättre. Resan över bergen hade tröttat ut henne då hon inte hade haft någon erfarenhet av att leva uppe i bergen, men det ända hon ville var att lägga så många dagar som hon kunde i mellan henne och där hon kom ifrån. Minnena hemsökte henne fortfarande varje natt även fast det var flera år sedan det hände men hon kunde inte släppa det, hade hon bara varit där... kanske dom hade levt? Hon försökte ruska tankarna ur henne men det var lite svårt, vad skulle hon egentligen ha gjort om hon hade varit kvar? Säkert ingen nytta med tanken på att hon nästan precis hade börjat att jaga och flocken som hade attackerat dom hade verkat bara vara ute efter att se blod flytta. Även om hon visste att det inte var hennes fel så kunde hon inte låta bli att tycka att det var hennes fel. 
*Nästa flock tänker jag inte svika!*
Visst var det så hon tänkte men frågan var bara skulle hon våga eller ens klara av det om någonting hände? Hon var inte precis den största vargen, men ändå inte den minsta så kanske skulle hon kunna göra någon nytta. Om någon skulle vila ha henne i flocken fast å andra sidan kanske det skulle vara bäst om hon var en ensamvarg. Då skulle hon inte kunna svika någon eller göra någon besviken. Hittills hade det väl gått helt okej att vara ensam, hon levde fortfarande men det var oftast knappt, mat och sådant vara något hon ibland fick kämpa för att få tag på.
Först tittade hon lite tvekande på skogen framför sig, vad skulle hon kunna på att stötta på här? Tänk om flocken från hennes förflutna fanns här?! Det skulle vara omöjligt... hon hade gått motsatt riktning som dom... fast och andra sidan så kan dom ha bytt riktning. Det var en risk hon fick lov att ta så utan att tänka mer gick hon sakta in i skogen, delvis därför att det borde finnas vatten i närheten förhoppningsvis.
Hon spetsade öronen, vädrade lite grann med nosen i ett försök att hitta lite vatten men till ingen nytta... så hon fortsatte sökandet efter vatten. Utan vatten skulle hon dö och det visste hon så hon vandrade längre och längre in i skogen, slickade i sig lite vatten hon kunde hitta men inget av det släckte hennes törst som hon kände djupt inom sig... efter några dagars vandrande fick hon upp doften över vatten.
En liten bit fram fick hon se en lite mindre vattenhåll, kanske knappt två meter åt alla håll men den innehöll lite vatten. 
Utan att riktigt tänka sig för gick hon fram till vattnet och började dricka av det friska vattnet, det kändes så skönt att hon kopplade bort sig från omvärlden med alla de bekymmer och besvär...