Hilleri var uttråkad, och det var ett tillstånd hon inte tålde att vara i. Hon hade spenderat förmiddagen med att försöka norpa fjädrar från Nähri men det slutade bara med att systern flög ifrån henne. Otroligt irriterande. Men hon hade redan tänkt ut en lösning på sitt problem. Med en så o-brydd min hon bara förmådde åkalla travade hon genom reviret och letade efter sina småkusiner. Då hon hittade Esseles liggandes och gnagande på något gammalt ben fnös hon och stannade mitt i ett steg.
"Tjenare skitunge.."
Hon blinkade med ena ögat och fördelade vikten framåt för att tydligt visa att hon var på väg någonstans.
"Vill du hitta på nått dumt?"


[Ess <3]

Ess höll kvar benet i munnen när den äldre kusinen pratade med henne. Hon blängde upp på Hilleri. Det tillhörde principen att Ess inte litade på dem - inte någon av de vingklädda kusinerna - men det sade inte speciellt mycket, för Esseless kunde nog inte nämna en enda som hon litade helt på. Kanske morfar, men även den tilliten sviktade emellanåt.
     “Kanske,” svarade hon nonchalant, fortfarande benbiten i mungipan, “vadå då? Har du något förslag? Eller är det bara skitsnack som vanligt?” Ess spottade äntligen ut benet och såg uppfodrande på Hilleri. Det var inte nödvändigtvis att hon inte trodde att Hilleri kunde hitta på något dumt - hon var väl ganska bra på att ställa till med bråk och stök -  men Ess hade dragit det korta strået i för många av Hilleris idéer för att inte vara lite skeptiskt till erbjudandet. Hon var van att få skäll och bli bestraffad, och hade väl egentligen ingenting emot det så länge det var på hennes villkor. Men att få fulla skulden för någon annans pådrag var en av de saker hon gillade allra minst.

"Tsk!"
Ess var lika uppkäftig som vanligt, men hon såg ändå nyfikenheten i den brinnande blicken. Det skulle nog gå att få med henne, men först kunde hon ju ha lite kul.
"Men vadåå"
Klagade hon och gjorde ett dramatiskt åmande kast åt sidan.
"Ska jag behöva göra Allt själv?"
Hon suckade högljutt men gav sin lill-kusse en skämtsam blick.
"Både tar initiativen Och komma på Vad vi ska göra, du är bra lat va? Tänkte bara glida med i bakgrunden huh? Skulle kunna missta dig för min skugga."
Leendet hon gav Ess var extremt självbelåtet och malligt. Hon lipade men fortsatte sedan omedelbart med att fukta sin nos, hade förfinat konsten att alltid ha plausible deniability. Och sen ryckte hon på axlarna.
"Nä, men jag har en idé. Du kanske till och med kan få va med o bidra till den."
Rösten var nonchalant.
"Kommer du eller?"
Hilleri hade redan börjat röra sig igen.

Det enda Hilleris teatraliska åbäkande frammanade hos henne var himlande ögon och en avfärdande fnysning. Men ändå reste sig Esseles upp och skakade dammen ur pälsen.
     “Jag skulle inte säga lat,” kontrade hon bittert, “bara selektiv med vilka jag spenderar tid med. Min tolerans för dumhuvuden och gaphalsar är ganska låg, förstår du. Du får välja vilka av dem du tillhör.” Ess mötte hennes självbelåtna leende med ett alldeles eget.
     När Hilleri började röra sig igen hängde den yngre snabbt på. Hon ville inte verka allt för ivrig, men inte se ut att svansa efter henne, så hon valde att lagomt avstånd bakom henne.
     “Du kan ju åtminstone säga vad det är vi ska göra om du vill ha någon hjälp,” påpekade hon anklagande.

Ett avfärdande fnys lämnade henne vid Ess ord med men kunde se i hennes gula blick att hon var road.
"Åh, gaphals, tveklöst, ett dumhuvud hade inte kommit på den här planen.."
Hilleri var otroligt belåten över hon väl hon ändå lyckats fånga Ess intresse, hur gärna lill-kusinen än ville dölja det. Skådespeleri hade aldrig varit Esseles starka sida, även om hon ofta försökte.
"Trodde inte du ville höra mitt skitsnack?"
Svarade hon sedan och sneglade bakåt med ett snett leende.
"Okej men såhär, jag vill sticka härifrån, alla är såna tråkiga torrbollar här håller du inte med? Men vet du vad torra saker gör bra? Brinner! MEN, okej, så, jag tänkte inte sätta eld på någon, men tänker om vi typ lyckas fästa en gren eller något i typ Donjas svans o hon springer runt o blir jagad av eld är det den Perfekta undanmanövern så vi kan gitta!"
Hilleri var mkt belåten med sin gigantiska hjärna.
"Å innan du oroar dig, det här sumphålet är så blött o sunkigt så inget annat kommer brinna... tror jag..."
I ett ovanligt ögonblick av konsekvenstänk blev Hilleri tyst med en fundersam min för ett ögonblick, innan hon sköt oron ifrån sig. Och viktigast var ju att de hann iväg innan något riktigt illa hände och kunde skyllas på dem.
"Eller så kan vi typ pranka Bay om du är hemmakär."
Hennes ton gjorde det tydligt att detta var det tråkiga och töntiga alternativet, men hon hade faktiskt jobbat på en plan för det perfekta pranket ett tag och Bay var den ultimata måltavlan.

Planen lät bra, om än det fanns vissa delar som Ess tvekade över. Typ som att eventuellt sätta eld på hela reviret. Till och med Ess, som inte var sen med att erkänna hur mycket hon hatade allt och alla, tyckte det lät ganska dumt. Om än hon kunde säga att hon hoppades Zygeria skulle dö i en eld, så var det egentligen ingenting hon önskade. En stund av tystnad förflöt medans Ess funderade över saken.
     “Du måste ju ramlat ur boet när du var nyfödd,” påpekade hon ett vasst leende. Hon ville inte anlägga en mordbrand, men hon ville heller inte att Hilleri skulle tro att hon var någon fegis. “Jag behöver inte bränna ner hela förbannade stället för att rymma”, kontrade hon med en nedlåtande ton. “Vad sägs som att typ, lura ut Donja i skogen och knyta fast hon, sen medans alla letar efter henne kan vi dra?” Det var kanske inte lika actionfyllt, men lät minst lika roande för Ess del.
     “Annars kanske ditt prank med Bay är värt något,” sade hon med en nonchalant axelryckning.