Det var varmt och ett tryck låg över savannen, alla Siennas invånare inväntade otåligt det första regnet. Men det var inte bara den annalkande regnperioden som skapade spänningen i luften. Två gröna ögonpar stirrade in i varandra under ett ögonblicks tystnad.
Hon hade känt igenom honom direkt. Hade likt förra gången tagit lite tid för sig själv, borta från syskonen, och smugit runt i buskagen och det höga gräset. Hennes korta, cremebruna gestalt smälte in perfekt i området och de mjuka kargtassarna var som gjorda för att ljuddämpa varje steg. Mjukt hade hon rört sig fram till honom med ett rävigt leende på läpparna, nöjd med hur nära hon hunnit komma innan han fått syn på henne.
"Blair."
Hälsade hon med ett mjukt spinnande i rösten och höjde ena ögonbrynet.
"Back for more eh?"


[BLAIR <3]

Det kändes som om ett lejon smög på honom - men när han slutligen vände sig om och lyckades nagla fast spionen med blicken så var det bara Sarabi. Ett litet leende smög sig upp på läpparna, och växte snart till ett flin.
     "Sarabi", hälsade han, höjde ett ögonbryn. När han synade henne med blicken, fann han att hon såg nästan likadan ut som förra gången han sett henne. Det kunde inte sägas om honom. Han mindes hennes kommentarer kring hans ärr, och suckade åt att de blivit fler.
     "Skulle nog behövas", suckade han med spelad sorgsenhet. "Jag är inte så bra på att hålla mig ur trubbel."

Ett fnysande skratt lämnade henne och hon sköt ut hakan något.
"Jag märker det."
Blicken låg fixerad vid hans ovanligt forma ärr på pannan. Det såg inte ut att ha orsakats av strid, tycktes alldeles för avsiktligt. Hennes rävlika öron vinklades något bakåt. Symbolen fick henne att tänka på sekter. På något ur hennes förra liv.
"Har du kommit för att få tröst?"
Blicken hon gav honom var retsamt nedlåtande, precis som tonfallet. Men masken sprack snart upp i ett snett leende.
"Jag kan nog komma på ett och annat för att muntra upp dig."

"Jag tvivlar inte", svarade Blair och flinade snett. "Och tack för erbjudandet, men jag är tyvärr på ett brådskande ärende", han höjde ett ögonbryn, "jag ska jaga. Ska du skänka mig din kompetens?" Han log nu, utan att visa allvaret bakom.
     "Du råkar inte ha stött på en enögd vit fakarg, förresten? Nyligen."