Det var med vemod som Naphula styrde sina steg hem mot Kaiwood. En del, en ganska stor del ärligt talat, ville inte skiljas från Ace, men lojaliteten och ansvaret gentemot Lykoris kallade på hennes samvete. Hon hade redan varit borta längre än hon hade planerat, nära på två måncyklar nu. Kanske var det inte så konstigt under omständigheterna som föregått den improviserade resan, men hon ville inte oroa eller förarga flocken mer än nödvändigt. De skulle nog bli tillräckligt upprörda över de nyheter hon eventuellt kom med. 
Varför hade hon satt sig själv i den här situationen? Hade hon blivit så förblindad av känslorna för hanen att allt vett hade flugit ur henne? Ja, det var nog så. Om det var ett misstag eller inte var för tidigt att säga, men det här var nog inte hur hon hade föreställt sig att hon skulle bli mamma. Ensam, och med en hane som egentligen var hennes fiende. Hur korkad var hon? Hon visste då vad hon inte skulle berätta för flocken i första taget. Hon behövde inte deras dömande blickar och skammen som kom med det, hon hade nog med tankar att hantera just nu.
När en välbekant doft nådde henne så stannade hon tvärt upp, synligt överraskad efter att ha vandrat försjunken i tankar en längre stund. Det var hennes bror, och ledare. Attans. Hon hade hoppats få lite mer tid på sig att lista ut hur hon skulle berätta det hela. Lite mer tid att landa i det hela själv, och se om det verkligen var någonting att berätta ens. Nu hade hon inte direkt något val. Han hade antagligen lagt märke till hennes närvaro också. Så med en låg suck styrde hon stegen åt hans håll, fann honom snart komma henne till mötes.
''Abraxas'' hälsade hon med ett vagt leende och en nickning. ''På väg ut eller hem?''. De befann sig väldigt nära gränsen till Kaiwood, så pass att träden runt om dem nu var en salig blandning av de båda skogarnas flora.