Tunga, sotsvarta moln hade dragit in över tempelområdet och med dem lades området i ett mörker som tycktes tränga sig in genom varje vrå och springa. Malphas lyfte blicken till himmelen där han stod uppe på helgedomens tak. Det skulle inte dröja länge innan himlavalvet öppnade sig, och med det skulle regnet handlöst skölja över dem.
 "Dags att runda upp," ropade han ut till gruppen framför sig som var fullt upptagna med att fokusera på övningarna Babs instruerade ut. "Gudarna tycks ha andra planer för oss denna kväll." Flockmedlemmarna stannade upp i sina rörelser, slitna och med tungorna hängandes utanför deras käftar, först såg de frågande till deras instruktör innan de skiftade blickarna till aposteln. Babs var på väg att ta till orda när ett ylande skar genom djungel ljuden, ett ylande som kallade på uppmärksamhet. Samtligas blickar vändes ut mot träden, mot den plats där det tycktes ha sprungit från. 
Aposteln vände om och stegade ut till kanten av taket för att få en bättre överblick när regnet, som på beställning, med sina tunga droppar började falla. Han fnös till när en av dropparna träffade honom på nosen. 
Ut ur trädens skuggor kunde han skymta Vera och Midirs figurer i täten av en mindre skara av flockmedlemmar. I bakgrunden kunde han höra hur några av hans egna kött och blod skrattade till när de svalkade regnet rasade ner över dem. 
Aposteln slängde en hastig blick över skuldran för att sedan skynda ner från takvåningen för att möta upp den anländande gruppen. En tanke, en fråga, om vad de varit sändes ut till Vera.

[Om fler önskar delta så ser jag det det som välkommet, men det är främst för den grupp som återvänder efter rollet där Vasilisa brännmärks.]

Regnet började falla i samma stund om den del av flocken som saknats från övningarna anlände till hembasen. Ikaros spetsade sin små öron och såg förvirrat mellan Vera och Midir. Var det där valpar de bar på? Var hade de kommit ifrån?
Helst hade han sökt skydd från nederbörden men istället blev han fundersamt stående, försökte avgöra vad det faktiskt var som hände. Och väntade på att någon skulle vägleda honom, peka åt rätt håll så han kunde förstå. De små var nästan nakna och ögonen slutna. Någon av dem gav ifrån sig ljusa pipande läten. De måste vara helt nyfödda. Så små valpar kunde inte må bra av att vara ute i regnet? Inte för att han visste mycket om sådant. Men det kändes inte helt rätt. Herdarna hade alltid varnat honom från att bli sjuk som ung och då var han ändå betydligt äldre än vad de där klumparna tycktes vara. Och vems var de? Ikaros förstod ingenting.


[Mkt givande inlägg från en mkt begåvad ung man]