Iridonia hade varit riktigt uppspelt under morgonen över att få spendera tid med sin morfar, en av ledarna av Qu. Hur häftigt var inte det liksom? Deras morfar var sån viktig del för flocken och att han dessutom delade en sak med henne, ett handikapp. Om hennes morfar kunde bli en sån viktig del av flocken trots det, så vem säger att hon inte kunde finna en viktig plats hon också? Hon hade snabbt fixat till sin morgonlugg och sprang snabbt mot samlingsplatsen där hon skulle möta upp sin morfar. Väl framme så var det redan livat med röster och vandrande tassar, alla var upptagna med sysslor och annat viktigt. Men var är morfar? Hon scannade runt området och försökte undvika stora tassar som stampade runt. Hade han inte kommit än? Det var ju ändå fortfarande tidigt. Hade han glömt? Donja skakade bort tanken. Hon letade och letade, om hon ändå kunde ropa på honom men det var inget alternativ. Tillslut fick hon syn på honom, han stod och pratade med Jonah. Donja skuttade glatt mot dom och petade till Sleazoid och när han tittade ner på henne så log hon svansen svajde glatt, hon gav också Jonah en glad nick med vände sig snabbt tillbaka blicken mot sin morfar, sin idol.

Sleazoid hade i vanlig ordning spenderat natten med att patrullera reviret, som den nattaktiva vargen han var. Allt hade varit lugnt, som när som på en mindre grupp vargar som hade rört sig i utkanten på reviret, men de hade bara varit på genomfart och inte visat sig vara något hot. Nu stod han och rapporterade om nattens händelser till Jonah innan han skulle kunna slappna av och ta lite ledigt. Han hade lovat Iridonia att tillbringa lite tid med henne den här morgonen. Det var nackdelen då han främst var vaken på kvällar och nätter, han hann inte spendera överdrivet mycket tid med alla barnbarn då de alla såklart var dagaktiva. Så han fick ta tillfällena då det var möjligt.
Iridonia petade till honom på ett av benen och han vände blicken mot henne med ett leende.
''Jag är strax färdig, gå och slå dig ner så kommer jag'' uppmanade han och nickade menande i riktning mot samlingsplatsen. Han började bli ganska trött vid det här laget, kanske mer än han ville erkänna då åldern började ta ut sin rätt mer och mer, så särskilt mycket lek och stoj skulle det nog inte bli, men han hade andra planer som han hoppades skulle vara intressanta för den lilla. Han rundade av samtalet med Jonah på några få minuter och gick sedan dotterdottern till mötes.
''Så, vill du höra en historia om något stordåd, eller en om motgångar och svårigheter?'' frågade han samtidigt som han ritade två streck i jorden en bit ifrån varandra så att hon enkelt kunde peka på vilken hon ville höra.

Den lilla valpen nickade åt Sleazoids ord och och gick mot samlingsplatsen hennes morfar manade åt, hon var lite otålig men gjorde som han hade sagt och satt och väntade och hälsade med nickningar mot passerande. Flockmedlemarna har alltid varit snälla mot Donja även om de ibland fann det svårt att kommunicera med henne, även hon kunde tyckte det var svårt med att berätta sina tankar men med övning och lite kreativitet så skulle hon nog hitta på bra hjälpmedel. 

Tillslut kom Sleazoid och Donja log, ''Så, vill du höra en historia om något stordåd, eller en om motgångar och svårigheter?'' frågade han henne och ritade två streck i jorden. Donja svans vaja exalterat och hon tittade på strecken och funderade. Efter en kort stunds fundering bestämde hon sig, hon peka på det andra strecket och tittade på sin morfar. Hon ville höra en historia om motgångar.

(Avslutat då Iridonia blivit en NPC)