Even hade dykt upp ovan mark efter den första ringningen till stunden av stillhet. Medan Grendel stod på sin böneplats på forumets mitt, med spridda vargar runtom som valt att besöka forumet för sina egna böner, placerade Even sig själv synligt i den öppna huvudsalen där han kunde betrakta vargarna utanför. En samling fällar hade som oftast lagts fram nära salens mitt, ur vägen för där det sista av solnedgången kunde nå men nära nog för att inte hamna i skymundan. Efter den andra ringningen skingrades vargarna utanför, och Grendel kom för att dela ord med vampyren som väntade honom.
När Grendel lämnade honom igen för andra angelägenheter så låg Even kvar på sin plats bland fällarna. Han studerade det sista ljuset som långsamt flyttade sina färger genom rummet, kunde känna dess närvaro, om än det var snabbt falnande. Ljudet av flocken och staden hade återupptagits runt honom i samband med dess lämnande. Kanske fanns där ett uns av ironi i det. Han slöt ögonen för en stund, och låg stilla och lyssnade till livet runtom.
Det dröjde inte länge förrän ljudet av korta steg närmade sig honom. Ett ungt och uppspelt hjärtas rytm och Daphnes doft som lösgjorde sig från den av flockens gemensamma. Hon hälsade med en valps övertydliga artighet, och Even gläntade på ena ögat för att se på henne. Daphne hade sin faders stora tassar men ringa storlek, och sin moders form och färg. Hon såg på honom med stora, runda ögon, hennes blick full av ivrig längtan tillsammans med den djupa vördnad som odlats i valparna sedan deras första andetag. Grendel hade lärt av sina misstag. Even likaså.
"Vad har du på hjärtat, Daphne?" Han rätade upp sig för att se henne bättre medan Daphne satte sig framför honom.
”Kan du inte berätta en historia, från förr?" Hennes ansikte sken av förväntan. Even hummade en låg och fundersam ton till svar, och var sedan tyst för ett ögonblick. Han kunde nästan höra Daphne komma på sig själv, innan hon snabbt tillade: "Snälla?"
"Låt mig fundera lite." Even sträckte på framtassarna, och reste sig lugnt upp för att rätta till fällarna och lägga sig ner igen på sin andra sida. Han nickade åt Daphne att komma närmre. "Är dina systrar också här? Eller bara du?" Han kunde se likväl som höra att de andra av Grendels döttrar inte var i rummet med dem, men det skadade inte att fråga. Kanske ville Daphne vänta på dem.
[sdfghj skitsegt svar, men jobbar på en liten historia, tänkte du får detta för sig först <3]
_________________
Patient is the night