Egentligen hade han verkligen inte tänkt röra sig hitåt men allt renkött han ätit med Stephano hade faktiskt väckt en viss hemlängtan hos honom. Islagunen kändes som en för lång resa men en sväng till en av zombieutposterna kanske kunde mildra känslorna något. Få se lite bistra härdade filurer, kanske nån vitkappa till och med, och iallafall känna av ett något kallare klimat än det Civitas erbjöd. Dessutom var han hungrig och det absolut bästa stället att få tag på föda var på landets mer befolkade platser. Där fanns det nästan alltid lite rester att stjäla eller om man hade tur till och med någon generös främling som bjöd.
Dew var inte en helt värdelös jägare men han hade aldrig riktigt haft någon vuxen som lärt honom och var för liten för att jaga större byten ensam. Uppväxten i Islagunen hade också gjort honom ganska lat och van vid att kunna hitta mat någon annan redan jagat. Azhekaslätten som han just lämnade erbjöd dessutom inte direkt några bytesdjur han var stor nog att kunna ta ner själv.
Så fort han anlände till utposten började han se sig om efter något ätbart. Platsen var betydligt mindre än vad han mindes och utöver en patrull zombiejägare var det bara några få handlare och ett litet gäng vandrare som slagit läger. Alldeles för lite rörelse för att han skulle lyckas norpa något från handlarna utan att åka fast, och vandrarna verkade redo att sova och inte det minsta sällskapliga. Tyst bad han om att slippa behöva hantera odöda för att betala för en matbit.
Solen hade börjat sjunka i väst då han äntligen fick syn på något ätbart, tyvärr i form av en zombiejägares middag. Så smidigt och nonchalant som möjligt rörde han sig fram till den andre.
"Halloj halloj, morsning korsning och allt sånt där haha"
Hälsade han entusiastiskt och bländade av ett brett leende åt den banan-nosade främlingen.
"Du har inte lite käk över att dela med en hungrig resenär?"
Han var alldeles för utsvulten för någon annan taktik än den direkta. Många gånger hade han lyckats bli bjuden utan att fråga om det men skulle han försöka sig på något sådant nu skulle han säkert klanta till det. Och det fanns få saker som gjorde andra så upprörda som att inse att de hållit på att bli lurade eller utnyttjade, även oartig ärlighet var oftast mer välkommet.

[Öhld <3]