"Bonk!" utbrast Aurora, och flinade bara lite över ordets dubbla funktion. Sonen hade snubblat rakt in i en trädstam. "Gick det bra, hjärtat?" Även om hennes modersinstinkter oroade sig hade Aurora lärt sig att Bonk var en tålig sak. Lika snabbt som han snubblade var han uppe igen.
     "Du får vara försiktig", förmanade hon mjukt och log. "Annars kanske du råkar bonka bort allt jag lärt dig." De promenerade genom trädgården, och Aurora passade på att lära honom simpla växtnamn. "Se, kan du hitta en malva nu?"

Han satte sig med en hård duns på rumpan och skakade våldsamt på huvudet. Det hade inte gjort ont. Eller jo, kanske lite, men han var van. Det hade gjort mer ont de första gångerna. Med ett leende såg han på sin mor.
    "De gick bra!" svarade han med viftande svans.
Klumpigt följde han halvt studsande, halvt ålande efter Aurora genom trädgården. Att påstå att han var uppmärksam när de gick igenom vilka blommor som hette vad var inte hela sanningen. Nog för att han var uppmärksam, men han var uppmärksam på allting runt omkring och inte bara på det det var tänkt att han skulle fokusera på.
    "Se, kan du hitta en malva nu?"
Bonk lade huvudet på sned. Om han kunde hitta Malva? Såklart han kunde! Med ett leende studsade han iväg mot en rabatt lupiner.
    "Malva! Maaaaaalva!"
Han var inte vidare graciös när han fumlade igenom en buske i jakt på sin syster, men det hindrade honom inte från att glatt vifta på svansen.
    "Malvaaa!"
Hon brukade alltid komma när han ropade på henne, men nu fanns hon ingenstans! Bistert satte han sig ner.
    "Mamma, ja kan inte hitta henne," erkände han besegrat.

Något uppgiven, men inte särskilt förvånad, följde Aurora efter sin son. Det var med ett roat leende på läpparna som hon höll koll på den viftande svansen när Bonk trängde sig fram genom trädgården. 
     "Nä, jag märker det", svarade Aurora och la sig ner bredvid honom. Med försiktiga rörelser skopade hon in honom i sin famn och blåste honom retsamt i öronen. "Hon är nog upptagen. Men jag är här!" Hon blåste igen och parerade en liten spark med ett flin. "Mig kommer du inte undan på ett bra tag!" Trots hans handikapp var Aurora noga med att inte särbehandla honom mer än nödvändigt, så det var utan hejd hon började blåsa den mjuka valpmagen.