[Till Aurora! :)) ]


Glimmer slog upp ögonen till mjukt morgonljus och en avlägsen doft av varma kryddor. Det var frestande att gräva ner nosen i den varma fjällen och somna om igen till ljudet av syskonens susningar. Att bara låta de vaggande förnimmelserna dra henne ner igen till de färglösa drömmarnas värld.
Men.
I ögonvrån såg Glimmer något som stack i ögonen, något som i precis den vinkeln blänkte i det dunkla morgonljuset. Trollbunden vred hon huvudet för att kunna se det bättre, plötsligt klarvaken och inte alls intresserad av att falla tillbaka i slumrandet.
Det låg på golvet, som om någon kanske hade tappat det, eller att det hade legat på en annan yta och glidit av. 
Men.. Men något så vackert kunde väll inte ligga på golvet, eller? Mamma skulle säkert inte uppskatta något av sina smycken - för det kunde väll bara vara hennes? Vems annars? - ligga där någon kunde kliva på dem!
Så ljudlöst som en fumlig valp bara kunde trasslade hon sig ut på golvet för att kika närmare. 
Det.. det var det vackraste hon sett. Glimmande och blänkande; något djupt inom henne bara ville.. hon kunde inte sätta ord på det. 
Hon ville ha det. Ville äga det.
Kanske… kanske om hon frågade mamma så snällt hon bara kunde, om hon lade huvudet på sne och blinkade som hon sett andra göra så skulle kanske mamma låta henne behålla det? Tanken fick kroppen att nästan vibrera.
Glimmer greppade smycket i munnen och tassade mot föräldrarnas sovplats. Det klingade tyst om smycket, men syskonen verkade inte ha blivit störda.
Hon älskade lukten i föräldrarnas sovrum. Luktade.. säkert. Tryggt. 
"Mamma" viskade hon när hon tassat nära mammas päls. Med smycket i munnen kanske det inte lät riktigt så välformulerat. 
"Mamma, mamma." 
Iver fick svansen att slå bakom henne, fick rösten att höja sig till något högre än mjuk visning. "Kan jag få den här? Den är så fin!"