"Jag tänker inte låtsas som att det inte är självisk av mig att komma hit och be er om hjälp. Jag vet vad jag har gjort mot Månguden och hans folk. För det förtjänar jag att straffas, och det kommer säkert att komma. Om inte av Gudar så av dödliga. Jag vill bara att ni ska veta- Jag trodde att jag gjorde det för Er. Allt för Er. Det må ha varit fel, men jag kan uppenbarligen inte avgöra vad som är verkligt eller inte."
   "Nåväl. Jag hoppas att ni kan finna något sorts värde i dessa offer. De är till Er, och jag önskar bara en minut av er tid."
  "Snälla, hjälp min bror Molok. Han är- jag vet inte var han är, eller om han är skadad, men snälla. Hjälp honom. För honom på rätt väg igen. Jag vet att han kanske har syndat, att han förtjänar vad han än utsätts för, men- snälla, ta mina offer och hjälp honom."
   "Jag skulle verkligen behöva er hjälp. Det känns som att jag är fördömd, men olyckan träffar bara de runt om mig. Jag- jag förstår varför jag blir straffad, men- snälla, skona mina nära och kära. Jag skulle bara... behöva er hjälp. Komma på rätt spår igen. Jag har varit skev så länge, kanske hela livet, att jag inte vet vad det är. Uppenbarligen, eftersom jag står här i blod."
   "Men jag är verkligen villig att lyssna. Att ändras. Är min syn på världen för skev? Ge mig nya ögon att se med. Är det mitt skinn som inte passar? Ge mig ett nytt att klä mig i. Bara- låt mig inte virra längre. Jag skadar mig själv och andra. Jag erbjuder mig själv, allt jag har. Mina ögon. Mina krafter. Mina- mina vingar. Ta dem. Bara- Snälla. Vägled mig. Hjälp mig att inte fördöma allt jag berör."
   "Snälla, mina Gudar...-"

[Från det här rollspelet.]