Den lilla valpen satt ihopkurad vid en buske och tittade intensivt på den lilla brandröda ekorren framför henne. Hon andades knappt och spände dom små tårna, grävde lite omedvetet i den kyliga backen. Med ett nästan öronbedövande tjut studdsade den lilla gula tiken ut från busken och sprang emot gnagaren lite längre fram. Den hoppade till när valpen skrek men suckade tungt nästan lika fort när den förstodd vem det var. Med ett besvärat uttryck sprang ekorren runt några träd innan den med mjuka rörelser hoppade upp i ett av dom.
Sunna skrattade hysteriskt när hon sprang efter ekorren, var inte första eller sjunde gången dom hade lekt ihop och hon älskade det lika mycket varje gång. Om än gnagaren var döless henne och helst ville bli lämnad ifred. "Meh, kom ner!" Sunna såg upp på gnagaren med stora runda våta ögon, hon ville leka mer och hoppades på att hennes söta ansikte skulle övertala djuret. Istället såg hon någonting runt och brunt falla ner från grenen. Hon hann inte se eller tänka efter var det kan ha varit fören en valnöt landade rakt mellan ögonen på henne. Med ett förskräckt skrik trillade Sunna omkull och rullade runt lite på rygg som en skalbagge innan hon kom upp på fötter igen och blängde surt på den röda lilla äckelråttan uppe i trädet. Med ett surt fnys tog hon upp nöten i munnen och började tassa iväg med nosen upp i vädret.

[Solbarnen på äventyr]

Solveig hade hört sin systers skratt på långa vägar. Det lät som att hon hade hysteriskt roligt, så givetvis bestämde hon sig för att hon behövde se efter. Vad som skulle göra det hela ännu roligare var om hon överraskade henne. Den skuttande språngmarschen gick snabbt över till ett klumpigt smygande. Hon höll sig lågt mot marken och dolde sig bakom torftiga buskar. Solveig var alldeles för inne i sin egen jakt för att lägga märke till hur systern bar något.
       Hon kastade sig ut framför henne med ett högt “HA!” och såg förväntansfullt efter en skrämd reaktion. Men innan dess föll den nyfikna blicken på vad det än var Sunna hade i munnen.
       “Vad har du hittat? Jag vill se! Låt mig se!” Exalterat började hon trampa på platsen alla fyra tassar.

Sunna var så uppe i sitt egna och trippade stolt omkring med sin segrande lilla nöt i munnen att hon inte märkte Solveig som hoppade fram. Med hårt ihopbitna tänder stelnade hon till och skakade vilt på huvudet när den bruna systern ville se vad hon hade i munnen. "Nuhö!" nöten var så stort att orden inte riktigt kom fram och dom svarta tassarna började klumpigt springa därifrån. Däremot så hann den gula valpen inte speciellt långt innan dom stora tassarna slog krokben på sig själva. Sun tappade fästet om den bruna stora nöten och den rullade iväg några varv framför henne, den ljusa hakan slog hårt i marken och bet av en liten del av tungspetsen. Hon märkte inte den ilande smärtan eller smaken av blod för att intresset låg på hennes runda lilla skatt. Hon var tvungen ta tag i den igen innan Solveig kom druttandes och plockade upp den. "Den är min!" skrattade hon fram och sprattlade lite på marken innan hon kom upp igen.

“Meh!” utbrast hon missnöjt. Den mörkare systerns grimaserade bestört som om Sunna nekat henne en av de mest basala sakerna. “Jag vill bara titta!” tjöt hon gällt, men innan Sol ens hann få chansen att kasta sig över systern hade hon tagit till flykt. I ett sprattlande avsprång följde hon efter, men till skillnad från sin syster lyckades hon hålla tassarna i styr tillräckligt för att inte snubbla.
      “Ha-HA!” skrattade hon triumferande när hon sprang förbi systern och fram till det hemliga föremålet. Känslan av vinst försvann inte trots att priset bara visade sig vara en nöt. Sunna ville ju ha den, så då ville även Solveig. Nöjt plockade hon upp den och snodde runt med huvudet och svansen högt buren i en stolt hållning.
      “Klumbtadd!” retades hon, trots att ordet blev förvrängt med den nöten i munnen. Men den malliga minen försvann fort när hon lade märke till blodet som plötsligt färgat systerns mun.
      “Blod! BLOD!” Paniken i hennes röst stegrade.

Med stora och nästan förskräckta ögon såg hon Solveig springa förbi och fram till nöten, Sunnas nöt. Ännu större blev ögonen då hon såg Sol plocka upp den och kallade systern sin för Klumptand. Hur, hur vågade hon plocka upp Sunnas nöt. Hon hade hittat den och tagit den av ekorren på ett nästan rättvist sätt. 
Sunna särade på dom små tunna läpparna för att få fram ord, hon ville säga något lika elakt tillbaka men fick inte fram ord. Inte heller märkte hon av den varma blixtrande känslan i munnen, kanske var det för att hon var så uppe i varv. Så kränkt över vad Sol precis hade gjort.
Med ett hårt uttryck började den lilla valpen springa emot sin bruna syster och varken hörde eller såg vad Solveig pratade om innan Sunna sprang in i henne med huvudet mer eller mindre först, hav systern en lite statisk knuff så hon tappade nöten och tog ett steg åt sidan. Med en klumpig men snabb rörelse plockade Sunna upp nöten och fortsatte springa från platsen med ett lite surt men stolt uttryck. "dEn ä mfin!" mufflade hon fram och fortsatte springa med Sol efter sig.

AVSLUTAT
Fortsätter här