[Privat rollspel mellan Öhld och Flippa.]

Solen stod högt på himlen och vinden var frisk och sval när Öhld, Sverkyr och Fiera anlände till staden. Det var inte första gången Öhld hade varit i Civitas, utan möjligen tredje eller fjärde, men varje gång kändes det som att den unga staden hade blivit trängre medan Öhld blivit mer folkskygg. Han brukade försöka överlåta rekrytering och byteshandel av diverse förnödenheter till andra som var mer pigga på att ge sig av och få lite ombyte, men nu var det hans tur helt enkelt. Och han hade redan ångrat sig. Civitas var verkligen inget för honom, och det kändes verkligen som den sista platsen man skulle vara på om man ville leta rekryter till de skitiga och högst oglamourösa utposterna. Han trodde aldrig att han skulle sakna leran och lukten av svedd blöt päls från när vargar nästan kröp in i eldarna från att ha varit blöta och frusna efter ett fuktigt vaktpass. Ibland undrade han vad han hade försökt undvika genom att kalla utposterna för sitt hem.

Öhld hade nästan börjat känna en panikaktig känsla av den påfallande trängseln på marknaden och lämnade kvar Sverkyr och Fienra att sköta allt själva en stund. Öhld kände att han inte skulle vara så behjälplig nu när han började bli otålig och gav sig istället iväg på en ensam upptäcktsfärd i staden. Platsen var verkligen märklig och fascinerande och han kunde medge när det inte var lika trångt längre att det till och med var kul att se och uppleva andra väggar. Nånstans kände han kanske en viss stolthet också över att deras arbete i utposterna gjorde att alla kunde leva till synes tryggt här.
"Hm. Ja då kanske det inte är orimligt att begära lite mer support också från vem som än styr det här stället." Hans tanke hade fortsätt genom att han talat ut högt till sig själv omedveten om ifall någon annan skulle råkat höra. Han ryckte sen till när han plötsligt hade sett en rosa skepnad röra sig i ögonvrån, och rent reflexmässigt efter år av zombiejägande så skyggade han bakåt i en onödigt dramatisk rörelse.
"Åh ursäkta, jag såg er inte."

Flippa hade nog inte lagt märke till främlingen om det inte varit för att han sagt något precis när hon skulle passera. Hon uppfattade bara det sista av meningen, men det väckte genast hennes intresse. Flippa hann inte hälsa innan han blev uppenbart skrämd av hennes närvaro.
     “He- åh, förlåt, förlåt,” upprepade hon nästan panikartat. “Det var inte meningen att skrämma dig. Förlåt.” Den ljusa blicken var storögd och förskräckt. “Ja-jag råkade bara höra vad du sa, och undrade om det var något vi kunde hjälpa dig med.” Hon försökte släta över hennes skärrade uttryck med en mjukt, vänligt flin.
     “Jag är Flippa av ätten Stjärnsten,” hon neg snabbt och avslappnat, “jag tillhör Tenebris, grundarna av Civitas.” Efter att ha fått en snabb överblick av honom, och hans lukt, hade hon genast insett att han och hans lite mer ovårdade uppsyn inte var härifrån. Men hans ögon var snälla, så hon försökte tänka på dem istället för den lite fräna lukten han hade.