Ett ursäktande leende spred sig på läpparna och ett lätt frustrerat frustande lämnade honom. Blicken sökte efter eventuella skador på den mindre flockbrodern. Hans försök till ursäkter blev tystade snabbt, och han slutade försöka då inget tydligt sår eller skada syntes på Nepo's kropp.
 Försök igen uppmanade han istället och ställde sig beredd. Utan ett ljud nickade han och gick tillbaka till start position.
 Sedan han kommit hit hade hans liv förändras totalt, och till en början hade det varit svårt att ens bryta mönstret av att sova på natten, att sen lägga till fysisk träning och oändliga hymner, sånger, böner och texter, det hade tett sig helt omöjligt. Den långa lockiga pälsen hade bara visat sig vara ett hinder, och vid ett tillfälle hade den tovat sig och varit så i vägen att de klippt av den för honom. Det var lättare utan den som bara trasslade till allt för honom, men ändå hade det känts naket utan den, efter att den växt ut hade de låtit fläta upp den så den inte var i vägen.
 Blicken fångade den äldre hanens och en nickning fick Capheus att åter kasta sig fram. Striden var träning, men ändå skulle den tas seriöst. De som dem skulle slåss mot, jaga, skulle inte tveka eller visa barmhärtighet. Varje steg och attack behövde göras med säkerhet, och han var beslutsam om att en dag få komma utanför dalen och vara till nytta för flocken, faktiskt göra något viktigt. För han visste att jobbet de åtagit sig var viktigare än han själv, han hade sett monstret, känt dess styrka och övermäktighet, och hade ärren som minne.

[Vill bara att Capheus IC ska få göra något, tränar stridstekniker med Nepo~]