Hon låg på ängen mitt bland tusen och åter tusentals blommor och drömde sig bort. Bort tillbacka tills den tiden då hennes familj var tillsammans och hon hade en flock att följa. Det var en vacker dröm, men när hon kom till biten där hon misste sina föräldrar så blev det en mardröm som var sanning och hon började gny och röra på sig. Hon vaknade med ett ryck och satte sig upp. Hon grät och gick runt i cirklar och visste hellt plötsligt inte var hon skulle ta vägen, hon visste inte vem hon var och vad eller vem hon levde för. Hon kom på att hennes liv var menings löst. Ingen ville ha henne, ingen önskade att hon var hos dom. Det var som om att ingen bryde sig om henne. Hon var inte älskvärd längre. Det värkade inte vara någon som visste att hon existerade!



[Visste inte om vargar kan gråta :/]