"Blixtmästaren Bea, huh?" Blair lutade sig halvt mot väggen efter att ha glidit in i en ledig ficka, och log. För att möta Beas blick var han tvungen att se uppåt. Hon var enorm. "Det var en jämn match, får jag säga. Jag och mina vänner var alla väldigt imponerade." Han knyckte med nacken mot ett stånd med fruktdryck. "Kan jag skaffa dig något att dricka?"

Lyckligtvis hade Bea hittat en ledig plats bland alla säten, hon försökte fortfarande återhämta sig efter fighten när någon kallade på henne. Ögonen vändes mot den mindre hannen som lutade sig mot väggen, ett leende var klistrat i hans ansikte. "Det var en jämn match, får jag säga. Jag och mina vänner var alla väldigt imponerade" Bea fnös till, märkbart upprörd över att hon inte vunnit. Kort därefter frågade den brune om han kunde bjuda henne på en drink, "Ja tack, tror att det verkligen skulle behövas i nuläget" hon försökte sig på ett litet leende som snabbt vittrade när såren kring halsen smärtade till.

Blair knyckte med nacken för att signalera att hon skulle följa med. De tog sig till dryckesståndet, där en liten skål fruktsdryck ställdes fram till henne. Blair log och slog ut med tassen.
     "Varsågod, jag bjuder", sa han generöst. Egentligen var det Varya som bjöd, men det lät inte lika charmigt. "Bara det bästa åt en sådan talang. Jag antar att flockar har varit här och försökt värva er?"

När hanen gjorde en gest som för att visa att hon skulle följa med, hamnade hon lite på efterkälken då reaktionsförmågan inte var på topp efter allt som hänt. Det var dock något som hon snabbt tog igen med tanke på hur mycket större hon var.
   Bea slog sig ner vid dryckesståndet och som ett brev på posten stod skålen framför henne, "Man tackar" hon tvekade inte en sekund på att slurpa i sig allt. Huvudet vändes mot den mindre, "Jodå men inte så många som du tror och inte plural, utan singular. Jag tror att dem kallade sig Skav.. njae Skaevie!" hon nickade bestämt, "Meeen det var inget för mig! För många muntra nyllen på ett och samma ställe, usch fy säger jag för det" hon rynkade på nosen och satte de svarta ögonen ner i skålen.

"Bara Skaevie?" frågade Blair med förvånat höjda ögonbryn. Han hade egentligen hoppats att ingen flock skulle ha kommit fram, men en flock var hanterbart. "Förståeligt. Man söker ju spänning i vardagen, eller hur? Vandringslivet kan bli så uttråkande ibland." Nu gled ett väldigt litet leende in över Blairs läppar. "Själv är jag så glad över mitt uppdrag från Gudarna. En utmaning passar mig perfekt, men det är ju inte för all-" Blair hejdade sig, som om han försagt sig.
     "Förlåt", han vinklade öronen skamset bakåt. "Jag babblar. Jag förstår om du vill vila. Det var inte meningen att störa dig, jag ville bara träffa blixtmästaren."

Vandringslivet kan bli så uttråkande ibland, "Minst sagt" instämde Bea. När den brune råkade kasta ur sig att han hade ett uppdrag med Gudarna spetsades hennes öron något extra, men till hennes besvikelse ursäktade han sig snart. Hon som hoppades på att han skulle berätta mer än det lilla som redan slunkit ur honom.
   Han var nära på att slinka ur hennes tassar och här ville hon inte stanna, allt det roliga var slut i Skuggfall nu och det var dags att hitta på något nytt. "Jag hänger på! Om jag får?" huvudet vändes upp från skålen och den svarta blicken riktades mot den andres. Hennes fråga var egentligen inte menad som en, Bea bara skulle med.

Blair hejdade sig.
     "Hm?" Han såg överraskad ut, men fick dölja ett leende. "Ja, alltså... om det är vad du vill, är du naturligtvis välkommen." Han nickade ner mot hennes dryck. "Vet du, jag håller mig i närheten. Sök upp mig när du är färdig, så kan du få detaljerna." Det var nu ett brett, genuint leende spred sig över Blairs läppar, och han ursäktade sig för att återvända till vännerna.