Absolut tystnad. Det enda som kunde höras var den ensamma vargens djupa andetag där hon vandrade. I flera dagar hade hon varit i rörelse och klimatet samt omgivningen hade ändrat sig. Naturen var sig aningen lik med massiva, stora träd men det var någonting som kändes annorlunda, mer mystiskt.

Nefertiti befann sig i utkanten av skogen. Hon hade känt doften av flera individer, vilket hon visste innebar att det befann sig en flock i närheten och att hon var nära deras revir. Dock såg hon till att hålla sig på rätt avstånd ifrån reviret, ville inte tränga sig på något som inte var hennes.

Tiken rörde sig med lugna steg, med huvudet lätt höjd och öronen spetsade. Trots att hon inte gjorde det avsiktligt hade hon ett stolt kroppsspråk, något man kunde läsa av från långt håll, om man såg henne. Hon smälte in relativt bra i omgivningen då solens strålar ännu inte hade lyckats tränga sig igenom de enorma trädkronorna.