Beslutet varit enkelt. Åtminstone i hennes huvud. Verkligheten såg annorlunda ut. Qu hade kommit att bli en viktig del av hennes liv. Men hon var tvungen att veta. Evens ord hade lämnat henne med så många frågor, så mycket tvekan och tvivel. Vem var hon ens längre?

Nephania sneglade på Achilles. Han var den enda som visste om hennes val. Den enda som visste anledningen bakom, och medan han inte hade tyckt om hennes val till en början förstod han. Den enda som visste. Hon hade inte ens berättar för Oscuro om sitt val. Vad skulle han säga? Vad skulle han göra när han fick veta? Att förlora honom också skulle vara som ett förlora en del av sin kropp. Men hon skulle göra det om det innebar att hon kunde få de svar hon sökte.

I utkanten av Höstskogen stannade de upp.
       "Tack." Sade hon tyst och vände sig mot honom. "För allt."
Hon slickade honom varsamt på kinden innan hon gick förbi honom.
       "Vad ska jag säga till de andra?"
Nephania stannade upp. Hon visste inte. Vid gudarna hon hade inte en aning. Med ett litet leende såg hon sig om över ryggen.
       "Det som låter bäst."
Med dessa ord fortsatte hon in i skogen och mot Skuggpasset. Bakom sig lämnade hon Achilles och Qu.

[Neph lämnar Qu. Vill du kasta in ett svar med Achilles, Lin, så kör hårt c:]

Achilles såg tyst medan Nephania lämnade honom, ovetandes om han någonsin skulle se henne igen. Men han kunde bara le. Nephania hade aldrig tillhört bara Qu. Hon hade alltid varit från en annan värld än hans egen. Treontha satt för djupt i henne, och kanske var det ett Treontha hon behövde finna igen för att helt få ro i sig själv.

"Lycka till." Sa han för sig själv när han vände sig för att gå tillbaka till Qu igen, vilket han ändå var säker på var hans familj nu och för alltid. Han visste vart han hörde hemma, och önskade att Nephania skulle finna det samma.

[Avslutat]