Sedan skalvet som känts av i marken, som fått instinkterna att bita tag i musklerna och skrika fly! så hade hon inte lyckats finna sin väg tillbaka till den varg som var hennes resekompanjon. Mentor, beskyddare, överordnad kanske var bättre ord att välja mellan om man skulle beskriva den hane som haft hand om henne sedan den dagen flocken splittrades. De hade lämnat reviret bara dagar efter att hennes syster, och ledare, gjort det och nu i efterhand insåg hon att det hade varit rätt val. De hade inte själva varit där och tagit del av händelsen, men ryktet hade nått dem att Qu lagt sin näsa i blöt och vandrat in på det som en gång varit deras revir för att skrapa bort resterna som fanns kvar av det som en gång varit hennes familj och flock. Tanken fick en rynka att formas på nosryggen, och hon fnös för sig själv där hon fortsatte sin vandring över det karga landskapet. Dimman som omslutit henne sedan tidig morgon hade lättat något, och om hon inte var alldeles fel ute så kunde hon skymta bergen i väst. För det där måste ju vara väst. Om än bergen tycktes ha fått sällskap av skepnader som hon under tidigare dagar spenderat på platsen inte sett förut. De hade dykt upp i samband med skakningarna hon känt av i marken. Kanske fanns orsaken till det hela att finna där. Frågan var om det var dit hon skulle bege sig, eller om hon skulle leta sig åt något annat håll.
Hon stannade upp, vände blicken bakåt åt det håll som hon kom ifrån. Om sanningen skulle fram så var det inte skalven i marken som skiljt henne och Masquerade åt. Det var inte ovanligt att hon vandrade iväg på egna äventyr och lämnade honom att sköta de större delarna av jakten eller uppgiften att hitta en bra plats att spendera natten på. Så de hade inte varit tillsammans när allt detta hänt. Men nu var hon osäker på hur de skulle hitta tillbaka till varandra. Hon hade sprungit åt det håll som hon trodde innebar säkerhet, det betydde inte att hane hade valt samma riktning.
En bekymrad rynka tog plats mellan ögonbrynen, och hon beslöt att sätta sig ned en stund. Alternativet fanns ju att ropa efter honom, men hon var upplärd med att skall efter en viss individ kunde locka till sig uppmärksamheten av andra. Dessutom var det inte säkert att han var tillräckligt nära för att höra henne om hon nu skulle ropa. Tanken att hon kanske skulle kunna nå honom med sin telepati kasserades nästan direkt. De mesta samtal de förde hade på senare tid, ju äldre hon blivit, varit via telepatin de båda hanterade men då hade de alltid befunnit sig nära varandra. Hon misstänkte att så länge hon inte kunde vädra honom så kunde hon heller inte nå honom med sin kraft.
En tung suck lämnade henne, och hon lät blicken svepa över landskapet som sträckte ut sig omkring henne. Vad skulle hon göra nu..?


[Öppet för den som vill att hoppa in~  jag lär mig fortfarande hur jag ska rolla Nemo så skriften kan verka vinglig ibland c': ]

Då berget börjat mullra och stora stenar i grottan börjat rasa från taket hade den silvervita hanen insett faran och flytt från sitt tillhåll. Han hade flytt och sedan flugit planlöst omkring tills hans vingar blivit trötta och han landat på Azhekslätten.

Han vandrade med dimman slingrades kring hans ljusa tassar och de udda ögonen betraktade lugnt omgivningen. Han hade ofta besökt denna slätt. Haft lite sporadisk kontakt med Domhair men oftast ville dom inte veta av smutsblodet som han var. Runt halsen hängde silversmycket med den blå halvädelstenen i, pälsen var smyckad med silverpärlor och i öronen hade han tre silverringar vardera. På ryggen bar han som vanligt med sig sin korg av vass som var flätad och anpassad att inte störa dom stora vingarna. 

Då en vag doft av varg nådde hans känsliga nos styrde han stegen åt de hållet och snart kunde han se dem grå skepnaden längre fram. Mindre än vad han förväntat sig. En liten varg eller ung varg. Doften sade honom att det nog var en ung varg. Dock stannade han inte av utan fortsatte röra sig mot den tills han på behörigt avstånd stannade. Han höll en neutral ton och uttryck. "God dag" Orden lät ovant då han inte träffat någon eller talat med någon på en längre tid. Han hade befunnit sig mest i sin grotta och jobbat med sin kraft. Skapat smycken och annat av den metall han hade. Framförallt av silvret.

(Kanske blir lite rörigt då jag försöker ta mig ur en jobbig period och försöker bli aktiv igen)