Den stora rödbruna hanen gick med långa kliv över den stora slätten, känd som Numoorislätten. Han ser sig omkring och slickar sig om nosen med sin skära tunga, han lyssnade på alla ljud som kommer från slätten, han såg några ekorrar som samlade mat inför vintern, även stora hjortar bland träddungarna som skydd för den vinande vinden, Men Hawke brydde sig inte så mycket om vinden just nu, han hade bara en tanke i huvudet och det var att finna hans far, han visste att hans far kom härifrån, från Numoori, hans mor hade berättat om den stora gråa varghanen, som hans mor hade stött på under hanens vandring. Modern visste inte vad hanens riktiga namn var, men hanen hade kallat sig för Kai.

Han gav ifrån sig ett lågt morrande, han hade lovat sin mor att finna fadern. Men vart kunde han vara? Han visste inte vart han bodde eller om han tillhörde någon flock nu, men han skulle hitta honom, till varje pris.
Han stannar upp när en okänd vargs doft når hans känsliga nos, han ser sig fundersam omkring efter vargen. han ler smått för sig själv, Nu när han ändå är här så kan han ju lika gärna lära känna andra vargar och kanske hitta en flock att gå med i?

(Paxat till Mivria)

I en tid då krig och blod verkade lura bakom varje årstid så kunde en flockledare aldrig vara nog försiktig. Mivria hade marscherat och patrullerat i Numoorislätten under en lång tid för att hålla området under uppsikt efter fiender som kunde smyga runt för att spionera eller planera anfall. Alla vargar i Qu var lite lätt på spänn och det med förståelse. Mivria var inget undantag egentligen, även om hon vanligen och som oftast utstrålade ett lugn och en värme till flocken.

Mivria hade känt vädring från en främling som inte verkade tillhöra någon av deras fiendeflockar, men än dock en främling av okänd härkomst. Hon tänkte söka upp denne oavsett för att se vem som rörde sig i närheten av reviret, och det dröjde inte länge innan hon skymtade en varg bortom slätten.

Hon sträckte på sig och spetsade öronen samtidigt som hon spanade efter vargen. Den lätta brisen bar med sig dofter från alla håll i Numoori, många svåra att avgöra vart de kom ifrån, medan många var bekanta. Den här vargen var än så länge en främling för henne i detta land. Det såg ut som att han var på väg åt hennes håll vilket delvis gjorde att hon slappnade av mer, en varg med ont uppsåt brukar vara mer försiktiga med hur de tog sig fram över slätten för att undvika henne och övriga Qu. Hon gick sakta för att möta vargen utan att släppa honom med sina bärnstensgula ögon.

Han fortsätter att gå med långa kliv över slätten, han kunde höra det hösttorra gräset knastra under hans tassar medan han gick, han svepte lite med svansen och han kunde känna att vargens doft blev allt starkare. Han hade ingen aning om vem han skulle stöta på, ond, god eller neutral? Men han tvekade inte, doften från den andra vargen gjorde honom nyfiken och han ville se vem denne vargen var.

Han ökade på stegen och får snart syn på en svart varg en bit framför honom, han slickar sig om nosen med sin skära tunga. Han stannar upp bara några sekunder innan han börjar gå mot vargen igen. När han är närmare vargen så ser han att det är en tik, mycket äldre än han själv. Han ler ett vänligt leende mot henne. - Goddag min sköna, vad heter en vacker dam som ni då? Hans ärr som löpte tvärs över hans ansikte, fick honom att se grym och elak ut, men den varma vänliga glimten i hans ögon avslöjade att han inte alls var grym eller elak av sig.

Mivria stannade upp när hanen kom närmare henne för att betrakta honom. Hon var lättad över att han verkade vänligt sinnad emot henne, Mivria hade aldrig haft svårt fr att läsa av sånt. Hn hade aldrig haft speciellt svårt för att läsa av vargar alls för den delen. För dem som stod henne nära så var det nästan omöjligt att försöka dölja något för henne, hon brukade som oftast se eller förstå om vargar mådde dåligt eller bar på något som tyngde dem. Antagligen var det därför som många ändå hade förtroende för henne och litade på henne. Hon visste det mesta om alla, men dömde ingen för det, utan var istället villig att hjälpa alla som behövde det. Hon ställde alltid upp för sina vänner och flockmedlemmar. Hon hade nog inte insett det själv, men genom åren så hade hon omedvetet vuxit in i rollen som flockledare över Qu och passade in där bättre än hon själv anat, även om hon emellanåt fortfarande oftast inte såg sig själv som ledare. Hon väntade troget på att Weed en dag skulle komma och återta sin plats som ledare över flocken.

Efter att han hälsat så bugade hon efter en stund, för att visa sin välvilja och ett svagt men varmt leende kunde anas i hennes ansikte. Hon kunde inte låta bli å ta åt sig en del av smickret hon fick höra, det var nog ingen i Qu idag som skulle kalla henne för vacker längre av flera skäl, men hon tänkte inte låta det stiga henne åt huvudet. Hennes svarta tjocka päls dolde hennes många ärr relativt bra ändå fortfarande, det var mest hon som kände av dem.

"Goddag själv. Jag är Mivria, flockledare av Qu." Sa hon med en oväntat mörk men sjungande och stolt stämma. Mivria hade alltid sett det som en ära att vara medlem av Qu, och det var hennes sanna hem och hjärta i den flocken som betydde allt för henne. Hon skulle när som helst offra sitt liv för vem som helst i flocken.
"Och vem är ni och vad har ni för ärenden i dessa marker?"

han ler vänligt mot henne och sätter sig ner och sveper svansen runt sin ben. Han ser väldigt intresserad ut när tiken säger att hon är flockledare över Qu. han slickar sig om nosen och möter hennes blick. - Väl mött Mivria säger han med en vänlig mörk röst. han hade inte varit så länge men han hade hört talas om Qu, han hade sökt till den flocken och det är ju mycket passande att det var just flockledaren själv som han stötte på nu. Han kastar en snabb blick över slätten, han såg för sitt inre hur slätten ser ut på somrarna. stor och grön med en massa mat både för rovdjur och gräsätare. Han riktar blicken mot Mivria igen när han hörde hennes röst igen. - jag är Hawke och jag kom faktiskt hit för att prata med flockledaren för Qu. han ler milt mot henne. - jag hade tänkt söka till flocken Qu.

Mivria såg förvånat på vargen ch granskade honom genast mer noggrant. Så han ville söka till Qu? Hon hade ingen aning om vem vargen var, eller hur han kände till henne, så hon skulle bli tvungen att ta reda på mer om främlingen innan hon kunde acceptera honom i flocken.

"Jasså, det säger du?"
Hon klev ett steg närmare honom. Hon ville kunna läsa av hans ögon.

"Säg mig Hawke, vad vet du om Qu? Hur känner du till oss?"

Hon ställde raka ärliga frågor och ville ha raka ärliga svar. Om det skulle visa sg vara någon form av spion för en fiendeflock så skulle det inte dröja länge innan hon lyckats ta reda på det. Instinktivt så brukar Mivria ha lätt för att känna huruvida hon kan lita på vargar, men i form av flockledare kan hon inte bara lita på instinkter som hon brukar göra.

Han möter Mivrias blick och kände sig en aning obesvärad när hon stirrade på honom. han sveper lite med svansen och klippte svagt med öronen. Han blev själv en aning förvånad över att hon blev förvånad över att hans att han sökte till hennes flock. Han slickar sig snabbt om nosen och funderar hur han skall besvara hennes frågor. Han visste om Qu eftersom han hade hittat sin far här tack vare sin kusin och Nahi, och medan han och hans far hade pratat så hade hans far berättat allt om numoori eller ja det han kände till, han hade nämnt de olika flockarna och Hawke tyckte att förutom sin fars flock så verkade Qu vara en mycket bra flock. Hans far hade även berättat om kriget mellan Qu och TBB men att det nu verkade lugnt emellan de båda flockarna, men man visste inte alltid.

han ser på Mivria igen och ler vänligt - Jag vet inte allt om Qu men det jag vet om er är att ni är väldigt lojala och mycket duktiga krigare, Ni har även varit i krig med The Blood Blossom. han klippte med öronen igen och nu började han bli nervös. - Hur jag känner till er är för att min far har berättat om Numoori och de olika flockarna här omkring.

skall vi låta dem träffa senare, efter kriget?(A)

Ja vi kanske kan avsluta det här och så kan de träffas igen efteråt. ^^