Och här hade hon bestämt sig för att bosätta sig, Kawazatriskogen. Det var helt perfekt för henne, Lirio hade tröttnat lite på Höstskogen men det var fortfarande hennes så kallade hem. Eftersom hon hade bott där i 12 år. Hon minns hur hennes mor tog hand om henne, men det Lirio inte kunde förstå var hur hennes mor kunde ljuga för henne om hennes pappa? Varför var hennes mor så rädd o berätta vem hennes riktiga pappa var? Hon skulle aldrig förlåta sin mor för detta, även om hon saknade henne någorlunda. Ja, hon saknade hela sin familj...
Men hon var oerhört tacksam för att hennes nuvarande mamma kunde tahand om henne, även om hon var stor nog & klara sig själv. Eller..?

Kawazatriskogen var ett vackert ställe, det påminde mycket om djungeln. Vilket var ett perfekt ställe för henne, då hon hade långa klor och smidig kropp.
I en lugn takt gick hon mot ett träd. Huvudet tittade rakt upp och hon skulle se om hennes klor var tillför det här. Hon hoppade och drog ut klorna och lyckades hålla sig fast.
"Yes!", sa hon glatt och då menade hon med att klorna lyckades hålla henne fast. Det var första gången som hon "testade" sina klor. Hon var verkligen hemma här. Välkommen hem, Lirio

Pax till Black