HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Obeslutsamt hjärta [Öppet]
Igår på 21:39 av Nibber

» Killing time [Blair]
Igår på 16:54 av Figaro

» Färger i natten [P]
Igår på 15:55 av Varya

» Namnändring
Igår på 01:05 av Dorsz

» Sammanträffande [Malphas]
ons 16 jan 2019, 23:18 av Malphas

» Adopterbara - av MPh
ons 16 jan 2019, 22:23 av Abascal

» Mammutkött (Nibber, öppet)
ons 16 jan 2019, 21:55 av Garn

» Lasse söker...
ons 16 jan 2019, 20:37 av Kremla

» Fler vänner i dimman [Pond, Larzarus]
ons 16 jan 2019, 20:36 av Kremla

Vem är online
Totalt 3 användare online :: 1 registrerad, 0 dolda och 2 gäster. :: 1 Bot

Nibber

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
EVENT - Känn jordens andetag (Västkusten)
tis 08 jan 2019, 21:00 av Admin
En prompt har triggrat ett mindre event som drabbar hela Numooris västkust. En kraftig jordbävning skakar sent på kvällen hela västkusten, och skalvet går att känna långt in på fastlandet även på andra sidan bergskedjan. Skalvet varar i flera minuter, och är starkt nog att orsaka stora svallvågor, jordskred, öppna djupa fåror i bergen, och välta träd i de närliggande skogsområdena.

Läs rollspelet som startade …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Gott Nytt 2019 Numoori!
mån 07 jan 2019, 22:12 av Yargol
Gott nytt år allesammans!

En vecka in i 2019 och Numoori startar starkt! 2018 var ett lite långsamt Numoori-år för många av oss, men trots det så kämpar vi på. Mellan nya officiella platser, gamla tempel, en helt ny infosida, zombiejägare och flera nya medlemmar från olika håll i världen, så har det sakta börjat sjuda i flockarna och spänningen stiger runtom i landet när rollspelspromptarna tar fart.


En större nyhet …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates




Dela | 
 

 Färger i natten [P]

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Kolzak



Spelas av : Bobcat

InläggRubrik: Färger i natten [P]   lör 12 jan 2019, 16:03

Måntemplet var fantastiskt. Kolzak hade aldrig sett något liknande. Så många olika vargar av alla dess slag, nya dofter, mat och värme. En trygg sovplats Kolzak kunde kalla sin egen, åtminstone för ett litet tag. Det var nog den största trösten Kol fått sen han tappade bort sin flock. Ja, bortsett från att ha träffat Ezekiel. Kolzak var oerhört glad att ha träffat den lille svarta, bevingade valpen, och såg honom redan som den lillebror han aldrig haft.

Natten föll och Kolzak hade svårt att sova. Det var så mycket han ville se och upptäcka i Måntemplet, det var helt omöjligt att sova nu! Tyst reste han sig upp på stora tassar och smög förbi de sovande vargarna runt omkring honom, inklusive Ezekiel. Kolzak kände ingen oro i att lämna den lille ensam, de hade tidigare träffat en grupp åldringar som varit snälla mot dem, som låg tryggt runt omkring.

Runt lägereldarna satt många vargar sent inpå natten och pratade, skrattade och sjöng. Det var en riktigt trevlig stämning som låg över Måntemplet, och Kolzak kände sig inte riktigt så blyg som han annars brukade. Han strosade runt lägereldarna, letade efter en plats han kunde slå sig ner men det verkade lite fullt överallt. Han såg sig omkring, var lite ouppmärksam på vart han satte tassarna att han knappt märkte att han var på väg att stöta in i någon tills det var för sent. Kolzak backade undan och såg ursäktande mot varginnan han råkat stöta in i. "Oj, förlåt! Jag såg inte..." ursäktade han sig och lade först nu verkligen märke till vem han verkligen råkat gå in i. Hon var mycket vacker, med en päls i kontrast av vitt och svart. Kolzak svalde, kände sig genast besvärlig och klumpig i en sådan enastående närvaro. "Hej. Förlåt," fick han klumpigt ur sig och försökte sig på ett leende.

[Varya]


Senast ändrad av Kolzak den sön 13 jan 2019, 13:20, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan Gå ner
Varya
Blodbanan
avatar

Spelas av : My

InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   lör 12 jan 2019, 23:41

Varya hade med flit stannat upp i vägen. Det var inte första gången hon lade ögonen på den rödfällade hanen, hon hade sett honom tidigare idag, men inte gjort något närmande. Pälsen var ännu vackrare på närmare håll.
     “[...] Jag såg inte... “ De blå ögonen fångade upp varandra. Ett mjukt leende hölls tillbaka med spända mungipor. “Hej. Förlåt.” Varya höll på orden lite, bara för att hon uppskattade hur han såg på henne.
     “Åh, nej då. Det var jag skulle sett mig för.” Ett mjukt och lent skratt följde. Med en glimt i ögat synade hon honom upp och ner. “Jag har inte sett dig här förut. Jag är Varya,” hon log ett brett leende, “vad är ditt namn?” Hennes blick sökte konstant efter ögonkontakt. Hannen var yngre än henne, men riktigt hur mycket kunde hon inte avgöra. 

[Kort. Men jag har en idé. Bear with me.]


Senast ändrad av Varya den sön 13 jan 2019, 16:39, ändrad totalt 1 gång
Till överst på sidan Gå ner
Kolzak



Spelas av : Bobcat

InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   sön 13 jan 2019, 14:07

Kolzak mötte hennes blick, och synade de allra blåaste ögon. Hon talade, men han uppfattade knappt vad hon sa. Hennes skratt klingade vackert i hans öron, och Kolzak hade svårt att slita blicken ifrån henne. Plötsligt kändes munnen alldeles torr.

Jag har inte sett dig här förut. Jag är Varya. Vad är ditt namn?

Kolzak återfick fattningen, och försökte besvara hennes leende med sitt eget. Betarna hade växt till sig ordentligt det senaste och stack upp en bra bit över nosryggen, vilket resulterade i ett något skevt och ojämnt leende.
"Jag har aldrig varit här förut," fick han ur sig. "Öh... jag heter Kolzak."
Kolzak log fånigt och försökte komma på något att säga.
"Känner du till det här stället bra, Varya?" Varyas namn rullade lätt på tungan för Kolzak, det klingade väl med hans tunga brytning. "Du kanske... kan visa mig runt?"
Kolzak ångrade sig då han inte ville framstå som framfusig. Han motstod lusten att be om ursäkt, han gjorde det alldeles för ofta för ingenting. Ändå kände han sig modig som tordes fråga. Det hade han inte gjort för några månader sedan. "Jag menar, om du vill, så klart."

[ håhå spännande! ]
Till överst på sidan Gå ner
Varya
Blodbanan
avatar

Spelas av : My

InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   sön 13 jan 2019, 18:22

Ett lågt, kuttrande fnitter lämnade henne i gensvar. Varya besvarade hans fåraktiga leende med ett eget.
     “Om jag gör,” svarade hon. “Jag växte upp bara en bit härifrån. Även om jag inte bor kvar, så är jag aldrig långt borta.” Det var sant. Det var inte konstigt att känna en samhörighet till platsen man föddes. Men det som alltid kallade henne tillbaka var skogens mystik, dess gåtfullhet. Mamma Blue hade en gång berättat om vargarået; en osalig ande, bara så mycket som en vålnad, men den vackraste varghona någonsin skådad, hon lockade med sig vargar i alla slag in i skogen för att aldrig bli funna igen. Då hade det skrämt henne, men nu drömde Varya om att vara vargarået. Vem ville inte vara så vacker att man kunde lura vem som helst, vart man ville?
     “Självklart vill jag det, Kolzak.” Leendet var smalt, nästan lite blygsamt. Stegen var långa men lätta när hon passerade den rödpälsade. Den azurblå, oskuldsfulla blicken såg över axeln. Svansen rörde sig i långsamma, vida bågar bakom henne.
     “Du har tur. Jag var precis på väg till mitt favoritställe.” För ett hjärtslag glittrade det något lekfullt i hennes ögon och hon tog avstamp. Språnget ledde henne in i en lätt språngmarsch.
     “Kom! Vi har inte så mycket tid!” Rösten ekade med hennes klingande skratt när hon skyndade sig fram emellan eldarna och vargarna som ännu var vaken.
     Skuggorna djupnade så fort de kom en bit längre bort. Bakom dem lyste templet emellan trädstammarna, bara ett pulserande bakgrundssken. Framför dem sträckte sig en stor dunge ut; den var tom, endast grönt och frodigt gräs som kantades av tätnade, stora stammar och rötter. Varya stannade upp vid skogsbrynet, en förväntan illa dold lyste i hennes klarblå ögon när hon såg mot Kolzak. För ett ögonblick synade hon honom, försökte se vad han tänkte.
     “Jag vet, jag vet… Det ser inte så mycket ut.” Det fanns en ton av besvikelse, men den var bara spelad, för sekunden senare tog hon ett hopp ut i det halvhöga gräset. Som eld gnistor blossade eldflugor upp runt hennes ben och vidare uppåt i spröda spiraler. För varje rörelse  flammade ännu fler upp. Varya stannade i sina dansande steg och såg på Kolzak genom den tunna svärm eldflugor som bildats. Leendet var inbjudande, väntandes. Kom då.
Till överst på sidan Gå ner
Kolzak



Spelas av : Bobcat

InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   sön 13 jan 2019, 19:58

Varya var alltså ifrån trakten. Hon måste veta allt om Måntemplet, tänkte Kolzak förundrat för sig själv allt medans nyfikenheten för henne bara växte.  Hans hjärta tog ett lyckligt skutt när hon sade att hon gärna ville visa honom runt. 

Du har tur. Jag var precis på väg till mitt favoritställe.

Plötsligt tog Varya ett smidigt avstamp, och Kolzak överraskades lite av hennes plötsliga språng genom lägereldarna. Han följde efter, försökte hålla jämna steg med sina mindre graciösa kliv. Han var nyfiken på hennes favoritställe, så glad att hon ville visa just honom att han inte tog sig tid att tänka över saken. 

Skenet från lägereldarna kastade långa skuggor mot trädens stammar. De sprang ifrån Måntemplet. Kolzak hade gärna velat se mer av själva templet, men han litade just nu på att Varya hade något långt mer spännande att visa. Sorlet av skratt, prat och sång ebbades ut bakom dem tills de var omgivna av skogens tystnad. Framför dem låg nu en dunge, tom på liv men full av frodande gräs och präktiga trädstammar. Kolzak saktade ner och såg mot Varya. Sedan såg han sig omkring, lite förvirrad, försökte se vad det var som kunde vara så speciellt med denna plats.

Jag vet, jag vet... Det ser inte så mycket ut.

Hon lät besviken, men Kolzak hann knappt svara innan hon tog ett graciöst språng ut i gräset. Ljus sken upp, runt hennes ben, små gnistor av ljus som steg mot himlen. Där hon rörde sig steg de, eldflugorna, upp mot skyarna, dansade runt henne. Kolzak var vid det här laget helt hänförd av skönheten som utspelade sig framför honom, både av den makalösa dansen och ljuset som fick Varyas päls att gnistra. Han var lamslagen, allt han kunde göra var att stirra på allt det vackra.
"Åh, det..." Han var tom på ord. Eldflugornas spröda sken reflekterades i hans stora ögon när han klev ut i det halvhöga gräset. "Så vackert det är." 
Han tog några steg ut i dungen, och även där han trampade steg några eldflugor ur sin dvala. Kolzak skrattade lågt för sig själv. "Jag har aldrig sett något liknande," viskade han, mest för sig själv.
Blicken fördes mot Varya igen. Hon hade slutat dansa vid det här laget, och såg rakt mot honom genom en svärm av ljus. Kolzak tog några klev mot henne, tvekande, men hennes dragningskraft var så stark att det var svårt att stå emot.
"Tack för... för att du visade mig," log han, kände sig dum som var i brist på bättre ord när han slöt upp utrymmet emellan dem.
Till överst på sidan Gå ner
Varya
Blodbanan
avatar

Spelas av : My

InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   sön 13 jan 2019, 21:11

Den rödes reaktion fick henne att skratta förtjust. En nöjd suck undslapp henne när hon såg upp efter eldflugorna som långsamt dansade högre och högre.
     “Dem sover här,” förklarade hon, “men bara en stund.” Runt omkring dem började resten av gläntans eldflugor vakna till liv. Varya betraktade dem ett ögonblick, hänförd av deras lysande kroppar. Nästan som månvargar, tänkte hon. Ögonen naglade sig fast på Kolzak igen.
     “Är det här första gången du är i Ötamon?” Stämman var mjuk och lugn. “Du kommer inte härifrån, eller hur?” Varya tippade lite på huvudet. Det låg en slags iver i hennes ögon, något hon försökte dölja. “Vart kommer du ifrån? Reser du ensam?” Varya satte sig ned men höll blicken kvar på Kolzak. Det gick knappt att höra någon ur templet härifrån, bara då och då ekade ett brummande skratt eller ett skrålande. Ingen skulle höra dem, om de inte skrek.
Till överst på sidan Gå ner
Kolzak



Spelas av : Bobcat

InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   ons 16 jan 2019, 14:13

Hela gläntans eldflugor tycktes belysa dungen nu, då de vaknade till liv. Kolzak kände en sådan glädje då han såg de små ljusen dansa. Det fanns så mycket han aldrig sett, så mycket mer än snö, berg och is. 
 Så ställde Varya några frågor, och Kolzak mindes sin flock och sin familj. Han kände ett skarpt sting av saknad. Han hade dock ingenting emot hennes frågor. Tvärtom, tyckte han att det var trevligt att hon verkade så intresserad i honom. Det gjorde honom glad.
"Jag kommer från Snöslätten," förklarade han efter en kort stund, nu med ett mer diskret leende. Det var inte roligt att tänka tillbaka till den dagen han tappade bort sin familj i snöstormen. "Vi vandrade mycket, min familj, uppe i norr. Men så tappade jag bort dem. Nu letar jag efter dem."

Kolzak tänkte på Ezekiel, och insåg vilken tur det var att han träffat den lille valpen. Annars hade han säkert varit oerhört hopplös, för att inte tala om ensam. De var båda utan familj, och nu hade de hittat varandra.
"Innan dess hade jag aldrig varit här i Ötamon. Egentligen har jag bara rest på Snöslätten och lite bland de Norra Bergen. Vi var på väg mot Eriinari när-"
Kolzak hejdade sig när han insåg att han började pladdra, och skrattade fåraktigt bort det. "Ja. När jag kom bort. Men jag träffade en vän, Ezekiel, och nu vandrar vi tillsammans. En vän tipsade för ett tag sen om att jag borde gå hit, till Måntemplet och träffa andra vandrare. Så nu är jag här med Ez."
Kolzak drog lite i ena mungipan. Han hade pratat alldeles för mycket redan, han ville veta mer om Varya. Hon hade vid det här laget satt sig ner, och Kolzak gjorde detsamma. Emellanåt vandrade blicken runt i området för att uppskatta den vackra dungen, trots att eldflugornas intensiva dans avtagit. "Och... du då, Varya? Du sa att du växte upp i närheten. Bor du ensam, eller bor du med din familj? Har du vandrat mycket?"
Till överst på sidan Gå ner
Varya
Blodbanan
avatar

Spelas av : My

InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   Igår på 15:55

Varya hummade eftertänksamt när ynglingen talade. Många tankar virvlade i hennes huvud men hon höll dem alla till sig själv. Kolzak pratade hämningslöst, utan eftertanke. Det var så enkelt. Anletet tog ett medlidsamt uttryck när han vände frågorna till henne.
     “Jag har också tappat bort min familj. Eller ja, min mamma är död och mina syskon försvann i en hjord av odöda.” Varya log ett sorgset leende. “Jag lever ensam nu, men jag spenderar det mesta av min tid här, i Måntemplet.” Det var en lögn. “Jag har vandrat en del, men jag är nog ingen ensamvarg,” hon skrattade avväpnande. Blicken som föll på Kolzak var mjuk och len. “Jag föredrar sällskapet av andra.” En kort tystnad löd när hon såg på honom med en intensiv blick.
     “Jag kan visa vart jag växte upp, om du vill? Det är bara en liten bit bort. Ez kommer inte ens märka att du är borta.” Leendet var stort och kantat av tänder. Det kändes som stötar av elektricitet pulserade genom kroppen när ivern rev i henne.
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Färger i natten [P]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Färger i natten [P]
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Ötamon :: Måntemplet-
Hoppa till: