HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» Under tunga moln [Alénya]
tis 15 aug 2017, 22:09 av Alénya

» Continue [Shiva]
mån 14 aug 2017, 20:14 av Shiva

» Stillsam sommarnatt [Even]
sön 13 aug 2017, 20:55 av Amanita

» Varje given plats [Arno]
lör 12 aug 2017, 22:33 av Arno

» Återförenade [Jägarna]
lör 12 aug 2017, 14:23 av Arno

» Kära dagbok... (P)
fre 11 aug 2017, 23:59 av Even

» Fate is inching closer [P]
tor 10 aug 2017, 15:47 av Even

» Kända skepnader i regnet [Jodano]
ons 09 aug 2017, 12:13 av Laali

» Bistick [Tenána]
sön 06 aug 2017, 20:34 av Blair

Vem är online
Totalt 5 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 5 gäster. :: 1 Bot

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Kända skepnader i regnet [Jodano]

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Even
Vampyr | Moderator
avatar


InläggRubrik: Kända skepnader i regnet [Jodano]   tis 06 jun 2017, 18:54

Ett lätt regn trummade över marken. Himlen mullrade av åska som hotade om starkare oväder. Luften, som fram tills nyss hade varit tjock och tung, hade precis börjat lätta, syresatt av det nya regnet. I övrigt var landskapet stilla. En lätt dimma låg över marken, tillräckligt hög för att virvla runt de flesta vargars ben och buk, men inte tillräckligt hög för att skymma sikten helt. För de flesta.
     Even studerade den avlägsna randen i fjärran, där solens sista strålar fortfarande hängde över bergen. Ljuset skulle snart försvinna helt och slukas helt av nattens mörka moln. Han hade chansat och vågat sig ut i det öppna landskapet redan innan natten helt fallit. Turen hade varit på hans sida.
     ”Diomhair?” Han vände blicken från bergen och såg ner på Laali. Fakargen hade följt honom ut över landskapet. Sedan han funnit henne hade hennes kunskap visat sig vara ovärderlig. Det fanns bara så mycket som Grendel hade kunnat berätta om landet, även om kattvargen förblev en stor tillgång. Större än vad hans ringa storlek påstod. Det ryckte roat i Evens läppar.
     ”Diomhair”, bekräftade Laali torrt. Hon var inte imponerad av regnet, och gjorde en tydlig ansats att gömma sig från det under sin egen vinge. ”Vad jag har förstått det som så vandrar de mycket, men de hänger ofta häromkring. Jag har råkat på dem en gång. Det räckte. Glad att jag har stjärten kvar. Inte för att det hade påverkat mycket jag hade kunnat rugga bort-”
     ”Men annars är Azheka öde?” avbröt Even med saklig ton. Laali fnös kort, men argumenterade inte emot att bli avbruten.
     ”Öde skulle jag inte kalla det, många vandrare korsar här. Det finns ett pass i bergen som är lättare att passera än att behöva klättra över. Men det ryktas om…”
     Even lyssnade till Laalis prat medan han fortsatte framåt. Rykten hon hört från andra vandrare, historier som vandrat från varg till varg så länge att ingen längre visste vad som egentligen stämde eller inte. Azheka kallades för en dödens plats. Det sades att demoner vandrade i dimman – en kommentar som fick Even att skrocka roat. Trots det var det många som vandrade här, som sökte sig från Numoorislätten i öst och ner mot stäpperna och skogarna i söder. De som inte kunde vägarna genom bergen då, eller som ville ha en kortare väg än att behöva klättra över höjderna.
     Medan skatan fortsatte att tjattra så fann Even sin uppmärksamhet lockad åt annat håll. Doften av varg – en främling – låg i den stilla luften. För svag för att Laali skulle känna den, eller så var hon för upptagen av att försöka stilla sitt hjärta när åskan mullrade på nytt för att reagera. Varje gång hennes puls ökade så sökte sig hennes blick akut medvetet till vampyren igen. Det roade honom.
     När Even hade vikit av i riktning mot främlingen så tog det inte lång tid förrän Laali upptäckte att något ändrats. Hennes prat tappade hastighet, och stunden då hon gissningsvis kände doften som Even följde så drog hon skarpt efter andan. Reaktionen fick Even att kasta en blick åt hennes håll, för att finna att hon hade stannat. Ett svagt ”Åh, nej” lämnade henne och fick honom att stanna helt. Igenkänningen i hennes blick var tydlig när hon stirrade ut i dimman. Det var någon hon kände.
     Ett leende sökte sig in över Evens anlete när han fortsatte framåt. Laali följde tyst efter.

_________________
T͏̲̻rú̻̳s̛̞͖̼t͓ i̢s ̨̰̳t̖͙͙h͏͔̭̖ͅe̻͘ c̵͎͇̱̹͇͐o̯l͇̙̤͕̩̘̑᷾̓o̞̖̻͇̬u͍̫͚᷿̣̤͎͊͐r͎̀᷉ ̡̺̤̫͕o̝̺͈̳̟̟͈͘f͝ de̺̺̜͚̖᷁a̝t̙̳̳̤̞̼͉h͖͔̰͙͚

Till överst på sidan Gå ner
Jodano

avatar


InläggRubrik: Sv: Kända skepnader i regnet [Jodano]   ons 07 jun 2017, 23:35

Området var till synes stilla. Ödsligt. Djur små nog förblev dolda i dimma - deras ljud dränkta av mjukt regn och mullrande åska. Gamla spår i gräset vittnade om en flock som lämnat platsen dagar tidigare för ny mark i slättens östra delar. Stilla och ödsligt, men långt ifrån tomt. Något bröt genom ovädrets tunga doft av regn och våt mark i den antågande natten. Något bekant.
   Jodano reste sig upp från den späda buske han legat intill, de magra resterna av en gnagare glömda mellan hans tassar. Han hummade undrande - nyfiken över doften han fångat upp - och vädrade i luften. Det ryckte roat i mungiporna när lawaren fnös fram ett kort skratt.
   Han hade aldrig varit mycket för umgänge. Livet i flock passade honom inte och de individer han mött på sina vandringar roade honom aldrig så pass mycket att de var värda att hålla fast vid eller lägga på minnet. Men den här kände han.
   Att benämna henne som "vän" var att vara generös. Jodano hade inga vänner, bara tillfälliga och kortvariga möten med vargar som genom sitt sällskap på ett eller annat sätt gagnade honom. Vissa mer minnesvärda än andra.
   Han och tiken hade tillfälligt vandrat tillsammans; utbytt spydiga skämt på varandras bekostnad och delat utrymme under vilotimmarna. Det hade varit ett välkommet tidsfördriv som fyllt sin funktion för stunden. Men när de nått sina respektive mål gick båda skilda vägar utan så mycket som en blick över axeln eller något löfte om att ses igen.
   Jodano såg ut över de öppna vidderna. Dimman hade sjunkit till marken sedan han anlänt timmar tidigare. Nu var den tunn och lätt att se över. Ovanför vandrande åskan med tilltagen styrka och regnet visade inga tecken på att avta. Han fuktade en redan blöt nos med tungan och knyckte på nacken. Det vore oartigt att låta skatan vänta. Om hon väntade. Långt bort var hon i alla fall inte.
   De mötte varandra efter att Jodano korsat ett krön där slätten böjdes i en mjuk och utsträckt sluttning. Hon hade sällskap. Det var inte vad Jodano förväntat sig, men det spelade mindre roll.
   Ett lågt, efterhängset skrockade lämnade honom när de mötte upp varandra. Jodano stannade. "Ah, fjäderfä!", hälsade han med spelad entusiasm och såg förbi den större vargen, vidare mot den bevingade tiken. Hon såg den samma ut, möjligen mer uppstyltad än vad han mindes henne.
   "Du har fortfarande den där med dig, ser jag." Jodano blängde föga imponerad på den fula saken på hennes rygg. Han öppnade munnen för att fälla ännu en kommentar och fortsätta sin retsamma jargong, men tycktes ändra sig när blicken drogs mot vargen bredvid henne.
   De röda ögonen såg främlingen nerifrån och upp. Han var enkel i sitt utförande och av medel storlek. Intetsägande ville Jodano beskriva honom som och kände sig egen överlägsenhet växa. Lawaren log roat. "Vem är din vän?", frågade han skatan utan att släppa främlingen med blicken.
Till överst på sidan Gå ner
Laali
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Kända skepnader i regnet [Jodano]   ons 21 jun 2017, 19:55

Av alla vargar de kunde möta på just här, just nu. Laali suckade djupt innan hon gav Jodano ett leende som blottade betydligt fler tänder än nödvändigt. Hon fällde in den vinge som hon använt för att skydda sitt ansikte från regnet, tvungen att inse att den inte hjälpte tillräckligt för att det skulle vara värt att hålla den uppe. Regndropparna trummade mot hennes nos. Kölden var på sätt och vis välkommen, även om hon helst hade sluppit fukten och dropparna. Hon kunde nästan låtsas att dunkandet i hennes öron kom från regnets rytm och inte var sin egen puls.
     ”Herr Björnbär”, hälsade hon, lika spelat entusiastiskt som vännen. Inte för att han egentligen räknades som en vän. Deras bekantskap var mer uppbyggd på fula, låga slag och pikar än något annat. Det hade varit ett trevligt vandringssällskap, den tid det varade. Laali hade aldrig helt kommit underfund med vad hon funnit så intressant med hanen från första början, men hennes tankar hade klarnat när de gått skilda vägar. En kraft av något slag, troligtvis.
     ”Och du din charmiga frisyr. Du har inte funderat på att göra något åt den innan en häst bestämmer sig för att ta en tugga?” Det var inte något hon förväntade sig svar på, och det var hon säker på att han visste mycket väl. De hade utbytt nog med liknande ord förr. Laalis blick följde Jodanos när han vände uppmärksamheten mot Even istället.
     Vampyren hade stannat vid hennes sida, men en liten bit längre bak än henne själv. Hon tyckte inte om att ha honom där, precis så långt ut i hennes synfält att hon inte helt kunde hålla uppsikt över honom i ögonvrån. Det gjorde henne nervös. Inte för att hon hade kunnat göra något åt vad han än fick för sig, men hon tyckte om att åtminstone försöka intala sig själv att hon hade en chans om han fick för sig något. Even stod tyst, med ett lätt nyfiket uttryck. Om Laali inte hade vetat bättre så hade hon inte trott att han var mycket mer än en annan följeslagare som nu var nyfiken på vem främlingen var som talade så bekant med henne. Hon visste dock bättre. Hon visste, och det skrämde henne när han, oskyldigt, höjde på ögonbrynen och pendlade med blicken mellan henne och Jodano. Vampyren fokuserade nyfiket på Jodano när denne frågade vem han var. Laali övervägde för ett ögonblick, när ett vänligt leende spred sig i Evens ansikte, att låta honom svara själv, men ville inte riskera vad än denne kunde hitta på för roll till sig själv.
     ”Jodano, Even. Even, Jodano”, presenterade Laali dem båda, och fortsatte snabbt innan någon hann inflika något dumt. ”Han är mitt senaste bihang, jag blir inte av med honom. Lite som dig.” Hon gav Jodano en oimponerad blick. Hon kunde inte hindra rysningen som for längs hennes rygg när Even skrockade. Hon drog ett djupt andetag i ett försök att sänka sin puls på nytt.
     ”Så trevligt att höra att jag är uppskattad”, hummade vampyren, och Laali mötte för ett hjärtslag hans rödfläckade ögon. Hon behövde inte spela grimasen som hon gav Even, och han skrattade lättsamt när han istället vände sig till Jodano. ”Det låter som att du också stått ut med hennes pladder?”

_________________
Det finns mycket att höra för den som lyssnar
 Låna mig ditt öra så ska jag viska lögner däri
  Det finns mycket att höra för den som lyssnar

Till överst på sidan Gå ner
Jodano

avatar


InläggRubrik: Sv: Kända skepnader i regnet [Jodano]   ons 28 jun 2017, 23:06

Björnbär? Jodano motstod frestelsen att kasta ytterligare kommentarer i Laalis riktning. Han förblev tyst när hon fortsatte om än han fnös oimponerat åt hennes ord med ett roat flin på läpparna. Att likna den resliga kammen med gräs var uttjatat; en jämförelse han hört en för många gånger. Hon kunde bättre, ville han minnas. Var det det sällskap skatan höll som gjort henne urlakad och slö, med slag som inte hade mer kraft bakom sig än en smekning? Det var inte omöjligt. Vissa hade den effekten. Jodano såg mot den främmande hanen igen, men nådde aldrig någon slutsats innan tiken öppnade käften på nytt och presenterade dem.
   ”Han är mitt senaste bihang, jag blir inte av med honom. Lite som dig.”
   Lawaren ville dra framtassen till sitt bröst och förolämpat dra efter andan, men lät bli. Istället himlade han med ögonen, med ett flin som aldrig helt och hållet lämnade mungiporna. Själv mindes han en enträgen liten skata som bara inte kunde släppa honom ur sikte; någon som inte kunde motstå, som så få kunde.
   Ett lågt skratt mullrade långt ner i strupen på honom när hanen talade. Jodano knyckte på nacken och blinkade ett par regndroppar ur ögonbrynen. "Man behöver inte spendera mer än en dag med den här för att veta att hon kan pladdra för hela djungelns fjäderfän." Han log ett brett, påklistrat leende som fick ögonen att smalna av och vandrade upp till Laali; avståndet mellan dem inte mer än ett huvud. "Men alla har vi våra fallenheter."
Till överst på sidan Gå ner
Laali
Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Kända skepnader i regnet [Jodano]   ons 09 aug 2017, 12:13

”Ge mig tillfället så ska jag nog pladdra tills dina öron ramlar av. Det kanske hade lyft ditt ansikte bättre”, svarade Laali med en vass grimas till Jodano. Hon ryckte ofrivilligt till när Even skrattade hjärtligt, ett ljud som började långt ner i hans bröst. Hon ruskade vatten ur fällen i ett försök att dölja reaktionen. Inte för att det hjälpte i regnet, men det kändes bra att se vampyren vika undan ansiktet från vattnet som träffade honom. Hennes grimas övergick i ett lättsammare flin när hon såg tillbaks mellan de båda andra.
     ”Men ni två verkar ju ha mycket gemensamt. En skata och dryga uppsyner gemensamt i alla fall. Kanske huvudvärk. Ni har säkert massor ni skulle kunna prata om utan mig, så varför går ni inte och hänger så slipper jag er båda.” Det var en alldeles för stor förhoppning att det skulle fungera. Laali var fullt medveten om att hon inte skulle komma undan på det viset, men en liten hoppfull röst långt bak i hennes inre ville ändå chansa. Den dog dock snabbt ut när Even besvarade hennes flin med ett leende som fick hans ögon att smalna av.
     ”Åh, men jag har ju inte fått chansen att se om du faktiskt kan prata öronen av någon än. Det vill jag inte missa.” Den roade tonen sände rysningar längs Laalis rygg. Den var för alldaglig. För vanlig. Hon gillade det inte. Hon fnös hårt.
     ”Vettu, jag tror jag har ångrat mig. Jag tänker inte berätta mer för dig. Kanske du tröttnar och hittar någon annan om jag bara slutar.”
     Even bara skrattade. ”Akta så du inte spricker.”

_________________
Det finns mycket att höra för den som lyssnar
 Låna mig ditt öra så ska jag viska lögner däri
  Det finns mycket att höra för den som lyssnar

Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Kända skepnader i regnet [Jodano]   

Till överst på sidan Gå ner
 
Kända skepnader i regnet [Jodano]
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Azhekaslätten-
Hoppa till: