Tystnad, en iskall tystnad låg över platsen. Några enstaka vindar ven förbi och slet upp den lätta vita snön som låg på den kristallvita marken. Solen var påväg upp och färgade himlen i sprakande vackra färger. Snart skulle denna silverklädda plats vakna till liv i sång och rörelser.

En ensam varg vandrade med lugna steg för att sedan slå sig ner under ett av dom silvriga träden. Hennes päls var lika silver som landskapet och hon hade inga problem att smälta in här. Hon såg mer eller mindre ut som en silvrig buske under trädets skugga med sin silvervita päls.

Ett vagt hummande hördes från den unga varginnan medans hon satt där med slutna ögon, hon satt där likt en staty helt stilla och fortsatte att humma mjukt.

[seg som smällt ost! Rengar kom~]

Den vite hanen tassade på tå över den vitbeklädda marken. Stegen yrde upp den tunna snön runt hans tassar när han gjorde sin färd mellan silverpilar och snåriga buskar. Han gillade platsen väldigt mycket, och hade stannat här ett tag nu. Kanske var det dags att börja röra lite på sig? Dags att kanske utforska alla de delar av landet han ännu inte hade sett? För nog fanns det en del, till och med Rengar var tvungen att erkänna att det fanns platser inte ens han hade sett än.

Efter ett tag började tassarna göra ont av att inte sättas ner på marken ordentligt, och Rengar återgick till att vandra som normala vargar (vilket han inte riktigt var). Han trivdes dock med sig själv. Han visste att han inte var som alla andra - han var bättre! Till och med hans luktsinne var något alldeles speciellt, det blev han säker på när en främmande doft letade sig in i hans nos. Doften av en tik. Håhå! Gud vad trevligt, sällskap! Svansen började vifta lite bakom honom och öronen spetsades på hans huvud. Han började trippa på tårna åter igen när han började följa efter den främmande doften.

[Shit, jag har varit lite inaktiv under hela våren, men tar tag i det igen nu xD Ber så hemskt mycket om ursäkt för mitt sega svar... D: ]