[Jag är för trött för det här.]

Havsvargen forsade fram igenom vattnet med väldig fart. Ett pärlband av bubblor lämnade vargen när hon med ett skratt slog en volt. Det gick av bara farten och snart var hon påväg igen. 
   "Kom igen nu Tei!" En mörkare havsvarg följde i hennes kölvatten. Han skrattade till, men kunde inte mäta sig med hennes entusiasm.
   "Jag kommer!" I en hög fart, men inte riktigt samma vansinniga takt följde han efter. Cillian nickade nöjt och fortsatte framåt. Pelarna tornade upp sig framför dem som mörka siluetter. I den här takten så växte dem snabbt, men snart skulle hon behöva sakta in för att inte bli ryckt framåt och krossade mot stenen.
   "Vad gör vi här nu igen?" Cillian spärrade ut fenorna och saktade in så gott det gick. Hon hörde leendet på hand läppar och snurrade runt.
   "Ingen aning", svarade hon glatt. "Men det kanske vi får reda på!" Glatt fortsatte hon framåt, nu i en lägre takt, in mot Pelarna.

Zul'Aman hade hållit sig i havets djupa mörker i nästan hela sitt liv. Det var bara till precis nyligen som han hade sökt sig högre upp, närmare ytan. Exakt vad det var som dragit honom hit visste han inte, men när han fann sig själv precis under vattenytan så visste han inte riktigt vad han skulle ta sig till. Han hade redan provat att andas luft, och det hade inte gått bra. Men kanske var det enda han behövde mer träning? Han hade ju trots allt lungor, även om han för tillfället endast kunde andas ordentligt med sina gälar.

Aman suckade tungt och lämnade vattenytan för att ta sig ner lite djupare igen. Han simmade en kort stund, men stannade upp när han längre fram såg de stora pelarna sträcka sig från djupet och upp mot ytan. Två Havsvargar fångade hans uppmärksamhet, och Aman betraktade dem utan ett ljud. Sedan snärtade han med stjärtfenan och följde långsamt efter dem.