Hennes blick vilade stilla på den unga hanen.
"Jag har en uppgift, ett uppdrag, åt er", sa hon. "Bortanför Eldskogen, i Acherati, finns en flock. Alexia...", Aisu var tyst några korta sekunder efter att hon uttalat den döda flocksysterns namn. "...Alexia upptäckte dem, men än vet vi inte vad det är för flock. Och det är här ni kommer in i bilden, Nibber", fortsatte hon med ett leende. "Vi skulle behöva veta vad det är för typ om flock. Lite vilka värderingar de har och vad de har för mål. Då flocken ligger så pass nära oss kan det vara bra att veta var de står i relation till oss"
...
"Som sagt: jag vet ingenting om dem. Det finns en risk att det inte är en snäll flock, och det är väl det som skulle kunna utgöra en fara för dig i och med detta uppdrag. Men elaka flockar brukar ha en tendens att göra ett namn för sig snabbt, och än har jag inte hört något om den här flocken. Så det borde vara lugnt... Men man vet aldrig... Men ni är snabb och om ni märker att det är en fientlig flock så vill jag att ni tar er därifrån", Aisu visste inte om han skulle ta sig an uppdraget. Han var fortfarande ung, och hon förstod om han inte ville i detta skedet.
"Om ni kan tänka er att ta er an uppdraget så behöver jag gå igenom lite om vilken typ av information om oss som ni kan delge den andra flocken. Men först, är uppgiften något ni kan tänka er?" frågade hon med varm röst. Det var helt upp till honom.

"Men först, är uppgiften något ni kan tänka er?"
  Nibber hade lyssnat noga genom hela Aisus tal, och det dröjde inte många sekunder innan han långsamt nickade till bekräftelse. Det skulle nog inte vara några problem.. Trodde han, iallafall. I vilket fall som helst var han glad åt uppgiften, att kunna göra rätt för sig och inte bara leva på tryggheten reviret gav. Det fanns förresten ingen anledning att inte ge det ett försök, den mörkpälsade hade ju inte precis tvingat honom ge sig in på någonting han inte skulle klara av. Och han hade giftet, han hade sitt kamouflage och sina tysta tassar. Erakan hade kunnat ge honom några främmande tips, som visat sig användbara. Bland annat hur man fick bort flockdoften från pälsen, vilket skulle komma till användning.
  "Hmmm.." Hanen log ett kort leende och sjönk ner i sittande ställning, bara för att komma åt att klia sig bakom örat med ena baktassen, tänkte efter under de korta sekunderna. "Såå.. Acherati." Han rätade på sig igen och ruskade lätt på den tunna kroppen, funderade. Acherati, dit hade han aldrig varit. Å andra sidan hade han inte varit någonstans nästan, Tycha hade ju satt stopp för de planerna. Inte för att han ångrade det ett dugg, hon var mer en syster än någonting annat. Nibber ångrade inte sitt val en enda sekund. Leendet skymtade fram på läpparna då blicken mötte ledarens. Återigen nickade han med det rundade huvudet, med tre korta ord; "Jag gör det."

Aisu log, nöjd över att han var beredd på att åtaga sig uppdraget. Nu fanns det bara kvar att informera honom om det viktigaste, och Aisu undrade hur mycket han kunde hålla i sitt huvud.
"Då så", nickade hon och bet sig lite fundersamt i läppen. Hon såg ut över området medan hon tänkte en kort stund.
"Som sagt, vi vet inte vilka vargar som håller till där. En varg från den flocken kommer säkerligen fråga vad ni gör där. Svara att ni kommer från Draugai endast om det inte finns en hotfull stämning. De är säkert misstänksamma, men känns det hotfullt så är ni endast på vandring.
Ni kan delge dem vilka vi är, var vi håller till och att vi är en mindre flock. Under de om ledaren så kan ni säga mitt namn och det ni vet om mig", Aisu var säker på att Nibber inte visste speciellt mycket om henne för tillfället, så det kändes ganska säkert.
"Ni kan även berätta att vi är fredliga, och endast undrar vilka våra grannar är - ingenting mer", sade hon sedan. Hon funderade en kort stund.
"Har jag glömt något?" frågade hon sedan. Inte för att Nibber kanske skulle kunna veta det, så hon rättade till sin fråga; "Något ni undrar över?"

Informationen som strömmade ur ledarens mun var mäktig att ta in, men Nibber tycktes han lyckades någorlunda iallafall. Slutligen nickade han som sista bekräftelse att allt var förstått.
  "Hitta flock i Acherati, få tag i information om mål, inte avslöja Draugai om flocken är ond, hålla sig undan om möjligt", rabblade Wapun och log sedan snett mot ledaren med de långa öronen spetsade. Den svartrandiga svansen knyckte svagt till bakom honom, en aning uppspelt över vad som komma skulle. "Uppfattat. När ger jag mig av?"

Aisu log. Han verkade ha förstått det hela strålande.
"Ni får lov att ge er av när helst ni känner för det, men inom en snar framtid i alla fall", skrattade hon, för att poängtera att han inte kunde dra ut på det hur länge som helst. "Men vill ni vila, träna och äta innan så gör det. Men om några dagar vill jag att ni ska ha gett er iväg i alla fall"
Hon reste sig upp. "Och stressa inte dit, Nibber, ta det lugnt. Det är ingen idé att ni tröttar ut er fullständigt på ert första uppdrag", sa hon, och hintade om att det kunde komma fler uppdrag.

Nibber missade inte Aisus dolda hint, men sade ingenting. Han hade inte räknat med någonting annat - ett uppdrag, kunde inte vara det hela.
  "Imorgon", sade Wapun. Ögonen smalnade av då blicken föll ner mot de nätta framtassarna ett par ögonblick, innan den höjdes mot ledaren igen. Det fanns några saker han behövde göra innan, som att berätta för Tycha vart han skulle ta vägen. Hon skulle med all säkerhet tjata om att få följa med, vilket inte var att rekommendera med sina klumpiga tassar och högljudda sätt. En dag var mer än nog med tid att förbereda sig. "Jag ger mig av imorgon." 


[Ska vi avsluta här?]

Aisu nickade.
"Strålande", svarade hon med ett leende. Hon hade inte tvekat i att han skulle anta sig uppdraget, nu var det bara att vänta och se hur det gick. Oavsett om han skulle komma tillbaka med information eller inte var det en bra träning för honom. Och om han skulle återvända utan lycka så var det väl precis så han fick se det - som träning.

[Avslutat]