HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» MoonPhanter gör Commissions!
Igår på 23:12 av Dimitrij

» Land of snow and giants (Aurora)
Igår på 20:36 av Xhiro

» Under tunga moln [Alénya]
tis 15 aug 2017, 22:09 av Alénya

» Continue [Shiva]
mån 14 aug 2017, 20:14 av Shiva

» Stillsam sommarnatt [Even]
sön 13 aug 2017, 20:55 av Amanita

» Varje given plats [Arno]
lör 12 aug 2017, 22:33 av Arno

» Återförenade [Jägarna]
lör 12 aug 2017, 14:23 av Arno

» Kära dagbok... (P)
fre 11 aug 2017, 23:59 av Even

» Fate is inching closer [P]
tor 10 aug 2017, 15:47 av Even

Vem är online
Totalt 2 användare online :: 0 registrerade, 0 dolda och 2 gäster.

Inga

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Ändringar på medlemslistan, vänligen läs!
sön 19 feb 2017, 14:32 av Sleazoid
Jag och MP har tagit på oss ett projekt nu som kommer underlätta för oss alla att se vilka spelare som spelar vilka karaktärer. När vi är klara kommer spelarnamnen att visas på medlemslistan så att man slipper klicka sig in på varje karaktär och scrolla ner för att se vem som spelar denne. Vi har detta system på Endea och gillar det men har hittills undvikit att införa det på Numoori för att vi manuellt måste sitta och …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 6
Zombie Eventet avslutas!
tis 31 jan 2017, 23:23 av Yargol
Hallå allesammans!

Som ni alla känner till så har det i lite över ett år nu pågått ett stort Zombie Event här på sidan. Ni kan läsa informationen om Zombie Eventet på dess eventsida Här (länk)

Nu har eventet nått sitt slut, och här kommer resultatet - och konsekvenserna - för vad som har hänt under den här tiden! Pågående eventrollspel får såklart fortfarande rollspelas klart även om eventet nu officiellt har …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 0
Affiliates



Sök
 
 

Visa resultat som:
 
Rechercher Avancerad sökning

Dela | 
 

 Dear daughter (P)

Föregående ämne Nästa ämne Gå ner 
FörfattareMeddelande
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Dear daughter (P)   tor 04 aug 2011, 21:33

Vitt, tyst och luktlöst, som vanligt. Det enda som hanen kunde uppleva under de nästan evighetslånga få sekunderna var känslan av gräs under tassarna, ingenting annat, utom möjligen instinkten, men så klarnade det hela, kom tillbaka till honom. Hans kraft var väldigt behändig då man skulle ta sig längre sträckor på kort tid, men som med alla krafter så fick man se till att inte överbelasta dem, eller använda dem då man inte egentligen orkade, han hade ärr för att bevisa saken. Både det på halsen och det på insidan av benet hade han fått pågrund av vårdslös teleportering då han var yngre och inte lärt sig allt vad som hade med kraften att göra, att den rent utav kunde vara farlig om man inte visste hur man skulle använda den. Det ärret som han hade över den vänstra kinden var det dock en björn som orsakat honom i sina unga dagar, och burit med sig sedan dess. Den nötbruna blicken vandrade kort över omgivningen innan han sedan lät stegen föra honom framåt, han var medveten om att han befann sig på Qu:s revir, men den flock han en gång tillhört hade aldrig haft något otalt med dem, det hade inte heller han, inte för att det precis förändrade någonting om en i flocken fick för sig att köra iväg honom. Skymningen var inte många timmar bort utan solen hade nu nästan tagit sig halvvägs på sin resa nerför himlavalvet. Dessa vida slättmarker var perfekt lämpade för såväl jakt som träning, och det var egentligen en av orsakerna till att han sökt sig hit, träning. Hans vindkraft hade visserligen blivit starkare, men den var långt ifrån fulltränad, och han bemästrade den inte alls lika väl som teleporteringen. Han stannade upp och lät frambenen sjunka ner längs efter marken då han sträckte på sig, inte för att det kanske egentligen behövdes, innan han sedan reste sig upp och ruskade kort på huvudet. Sedan satte han av, med rörelser som såg otroligt koordinerade ut även om han inte ens tänkte på det, snabb, det var han också, mestadels tack vare vinden. Ibland var det en härlig känsla att få sträcka ut sig i en språngmarsch, att bara få känna sig själv flyga fram. Ett snett leende växte på hans läppar och han tog några zick-zack teleporteringar innan han tog ett språng upp i luften, betydligt mycket längre än vad någon normal varg skulle klara av, och då var det inte endast vinden som hjälpte honom, utan även hans blod, ninjablodet. Han lyckades nästan med det han tänkt sig, men vinden var ett element med en egen vilja, inte alltid det lättaste att kontrollera, behövdes definitivt mer träning. Hans tassar slog i marken helt ljudlöst innan han stannade av. Den vitblå hanen vred bak blicken åt det håll han kommit ifrån, inte helt missnöjd med resultatet. Och han var påväg att sätta av igen då en välbekant doft nådde honom, fick honom att le och han styrde istället stegen åt det hållet, i ett mer normalt tempo.

| Paxat till Xhie |
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   fre 05 aug 2011, 09:57

Det som hade fört den unga honan till slätten var inget underligt eller oförklarligt, nej. Det var endast ren nyfikenhet, en vilja att utforska världen, se allt vad det fanns att se i den. Svårare än så var det inte. En valp som bekantade sig med sitt hemland, så naturligt det kunde bli.
Hon hade gett sig iväg på egna äventyr, trots att hon var för ung för att klara sig alldeles själv. Men modern var inte allt för långt borta, och Xhie kunde återvända till denna när hon än behagade. Dock var det inte det hon ville just nu. Prioriteten för tillfället var att se så mycket det fanns att se. Och just nu hade hon blivit upptagen med en vacker fjäril.
Den hade fladdrat förbi henne nos och de mintgröna ögonen hade fått syn på den.
Sedan hade jakten börjat.
Men att hoppa och jaga efter en fjäril var inte det lättaste då den svävade precis så högt upp att hon inte nådde den, som om den retade henne. Visserligen hade hon lite av ninjablodet i sig, men inte nog mycket för att kunna räknas som en ninja eller ha deras egenskaper. Och smått irriterad konstaterade hon att hon nog hade kunnat nå fjärilen ifall hon bara hade fått ha aningen mer ninja i sig.
Dock skingrades hennes tankar då en doft sökte sig fram över slätten för att slutligen krypa in i hennes nos. Huvudet höjdes och fjärilen var inte längre lika viktig.
Där borta på slätten kunde hon se en vid varg komma springandes emot henne. Ett leende bröt fram på henne läppar, ett leende av glädje.
Far.
Och hon tog några skutt framåt, för att sedan stanna upp och invänta honom.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   fre 05 aug 2011, 12:33

Han lade blicken på den ljusa dottern, den av valparna som troligen var mest lik honom, det gjorde dock inte att han älskade de andra två något mindre, det skulle aldrig falla honom in. Han hade dock kanske inte tillbringat alltför mycket tid med dem på sistone, något som han ångrade, för de senaste veckorna hade för det mesta gått ut på träning och meditering, något som en som han behövde regelbundet för att kunna behålla sitt inre lugn och kontroll, en viktig egenskap hade han hört, och han höll med om det. Hans valpar gick visserligen inte att klassa som ninjor precis, men han hade ändock sett till att ge dem någon form av grundläggande träning, för det var bra egenskaper, som pressurpunkterna, de hade räddat hans liv mer än en gång. Och som att känna naturen runt omkring en, ta vara på den och använda sig av den. De var ju även en del naturvargar. Han var visserligen inte alltför utbildad i de raser de ärvt ifrån sin mor, men det han lärt ut kom till nytta för nästan vem som helst. De hade även fått försöka klättra i träd, med blandade resultat, men han var stolt över dem, skulle inte kunna vara annat sålänge som de var sig själva. Han skulle heller aldrig tvinga någon av dem att följa hans väg i livet, de hade en egen vilja, han ville bara ge dem de bästa av förutsättningar för att klara sig i livet, som många fäder ville. Han log varmt emot dottern då han kom fram till henne och slog sig ner en bit framför henne. ''Xhie'' hälsade han med en nickning och mötte hennes mintgröna blick. Rösten var varm och vänlig likt alltid, men ändå inte överdrivet, det fanns samtidigt en respekt i rösten. De hade börjat växa till sig en aning, var inte längre små knyten, utan valpar, äventyrslystna och nyfikna valpar. ''Vad har du för dig en dag som denna, min dotter??'' frågade han och lät blicken kort glida över den så gott som tomma slätten innan den åter fästes vid henne.
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   fre 05 aug 2011, 14:52

När han väl kom fram till henne och hon hörde hans röst kunde hon inte låta bli att ställa sig upp. Den lilla svansen viftade bakom henne och hon log brett emot honom.
"Far!" sade hon med en lycklig röst.
Hon hade inte sett honom på ett tag. Visserligen hade hon väl alltid anat att han var i närheten, men han hade inte varit alldeles framför henne. Så som han var nu. Han hade väl varit upptagen med ninja grejer, antog hon. Sådant som hans släkte höll på med.
Svansen glada viftande avtog en aning då hon kom att tänka på att hon aldrig skulle vara en av dem. En av ninjorna. Hon ville vara det. Varför det kändes viktigt hade hon ingen aning om, men det kändes som att hon missade så mycket i sitt liv då hon inte hade deras kunskaper och förmågor. Hon hade velat vara en av det säregna släkte som hennes far tillhörde.
Men hennes blod räckte inte till...
Det var nästan irriterande när hon tänkte på det, att hon på grund av sitt blod inte var tillräckligt bra för att tillhöra dem.
Men dessa tankar sveptes bort när hennes far åter talade till henne.
"Jag ser mig omkring," svarade hon sanningsenligt. "Ifall jag ska se hela världen innan jag dör måste jag börja någonstans, och jag tyckte att detta var ett bra ställe för det."
Ingenting var som en naiv liten valp, och nog kunde man räkna Xhie till den gruppen. Men drömmar och förhoppningar var bra, de var en del av uppväxten. Och att ha mål redan i ung ålder var det ingenting fel på. Att se hela världen var väl kanske lite överdrivet, men det var fortfarande bättre än att inte ha någon dröm alls. Då skulle hon aldrig ta sig någonstans i världen.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   fre 05 aug 2011, 15:53

Han log då han såg hennes reaktion, det var väll alltid positivt att valparna var glada över att se honom, då måste han ha gjort någonting rätt i alla fall. Han sänkte huvudet emot henne och strök nosen över hennes kind, sedan lät han frambenen sjunka ner på marken även de så att han kom mer i jämnhöjd med dottern. Han lade märke till att hon verkade tänka över någonting, och att dessa tankar inte riktigt hade att göra med vad hon gjorde här. Han lade huvudet en aning på sned och leendet tycktes blekna ut en aning, ''Är det något som bekymrar dig??'' frågade han vänligt, men kanske så gick det att urskilja att han faktiskt undrade, särskilt om det faktiskt var så att hon var bekymrad över någonting, och om det var någonting som han kunde hjälpa henne med, eller åtminstone tala om. Om hon dock inte ville berätta så var så fallet, han skulle inte fortsätta på ämnet om hon inte ville det. Leendet tog sig dock tillbaka på hans läppar då han hörde hennes svar, hon hade en så härlig syn på saker och ting. ''Så sant så, alla måste vi börja någonstans'' leendet övergick till att nästan vara en aning roat, och han fann det alltid intressant att höra valparnas åsikter och ord, hur de såg på världen och vad som fanns i den. Denna dottern liknade nog honom mer än vad han egentligen tänkte på, han hade varit sådan som ung, en som inte kunde vänta på att få upptäcka allting runt omkring, visserligen så hade han inte varit lika sällskaplig, men nog fanns det en viss likhet där. Han kunde märka drag ifrån honom själv i alla tre valparna, men det var länge sedan han fått chansen att verkligen tala ut med dem om hur de tyckte och tänkte, kanske någonting som han borde ta och göra. Nog fanns det också många drag ifrån Kura i dem, minst lika många som från honom själv, men det viktigaste att komma ihåg var att de var sina egna.
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   lör 06 aug 2011, 09:07

Hon suckade lätt när hon hörde faderns fråga. Den gröna blicken sökte sig aningen upp mot himlen endast för att mycket snart falla till marken.
"Eh, jo..." sade hon aningen tveksamt.
Det var nästan så att Xhie kände sig lite skamsen över sina tankar. Varför det var så visste hon inte riktigt, men inte heller kändes det helt bra att tala om dem. Tänk om det var fel av henne att tycka så? Ninjavargarna var ett stolt släkte, hade hon hört. Det var nog också därför som de var så noggranna med att inte blanda sitt blod.
Men hennes farfar hade träffat en varg som inte var ninja, och därmed var hennes far endast halvninja. Och hon själv kunde inte räknas till släktet... Det var orättvist.
"Varför får inte jag räknas som en ninjavarg?"
Blicken sökte sig upp från marken och mötte fadern nötbruna ögon. Det var med en aningen sorgsen blick som dottern såg på honom, undrande och oförstående ögon mötte hans.
Xhie hade funderat över det, visste om faktumet att hennes blod inte räckte till. Men det var inte rättvist, hon kunde inte förstå varför någon skulle vilja stöta bort henne på det sättet. På grund av att hon hade för lite ninjablod, kunde hon då inte ses som en ninja? Hon hade ju fortfarande deras blod i sina ådror, även om det var lite...


[Sorry för kort, men har bårttom till jobbet ;p]
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   sön 07 aug 2011, 12:18

| Alltså, nu blir det lite dubbelmoral här, men det var visst som jag tänkte det först, att en 25% ninja faktiskt ärver en del minnen och kunskaper, Aka redde ut det hela ^^ så tekniskt sett så är hon en ninja |

Han väntade tålmodigt på ett svar ifrån henne, hon verkade inte helt tillfreds med sina tankar, så mycket kunde han se, och han gillade inte riktigt att se henne sådär, med det där uttrycket i ansiktet som skulle kunnat vara en fråga efter världens problem. Då väl svaret kom så lade sig ett vagt leende på hanens läppar, kanske inte riktigt vad man hade väntat sig, men han insåg att han kanske gett valparna fel intryck från första början, så otroligt dumt gjort. De hade dock fått den grundläggande träningen, så när kunskaperna väl visade sig för dem, vilket vad han hade förstått kunde ta längre tid än för en som hade mer ninjablod, så skulle de vara förmögna att kontrollera det hela, i alla fall till största delen. ''Älskling, det kan du. Jag kanske borde ha talat om det från första början, men så långt tänkte jag tyvärr inte, och kanske gav jag er fel intryck, men så var det inte menat. Visserligen så är de kunskaper som ni ärvt inte särskilt starka eller många, men det är ändock användbart, det kan bara ta längre tid innan de visar sig för er, och ni kan ha en aning svårare att lära er teknikerna, men jag tyckte att ni klarade det rätt bra, med tanke på att ni endast är delvis ninjor, men fortfarande ninjor'' svarade han och strök sedan huvudet emot hennes, kanske borde han ha haft det här samtalet med dem för länge sedan, men de var fortfarande unga, och det fanns mycket tid till att lära. ''När jag var liten så förstod jag mig knappt på någonting av detta, hur det kunde komma sig att allting bara fanns där, för någon egentlig förklaring fick jag nog inte, inte så att far satte sig ner med endast mig och gick igenom allting, utan vi fick lära oss mycket själva ändå, vilket både var positivt och negativt. Jag lyckades inte lära mig kontrollera allting förrän jag var en ungvarg, kanske för att jag inte var så intresserad av att lära mig heller, eller förstod mig på det hela, men nu, i efterhand, så är det verkligen någonting som gör nytta i mitt liv, och jag har en känsla av att ni kommer att känna detsamma en dag, när den tiden kommer'' han log ännu en gång innan blicken vändes ut över slätten, han hade berättat för dem vad som i allmänna drag utgjorde en ninjavarg, men inte gått in på ämnet så värst mycket. ''Du ser, dessa minnen och kunskaper, förmågor, som en ninja har är mer än endast vanliga minnen och förmågor, det är någonting som ärvts ner från generationer som alla vargar ärver förmågan att gå, lika inpräntat finns det i varje ninjavarg, och när vi väl bemästrar det hela, ja då behöver vi inte ens tänka på vad vi gör, det är som om allting sker av sig självt på ens vilja, och det är en härlig känsla. Jag kan inte med säkerhet säga att du kommer att uppleva detsamma, men jag vet att det kommer att kunna hjälpa dig i livet, någonting som du kommer förstå när du väl står där'' det var sant, vart och ett av orden som lämnade han mun, ninjavargens egenskaper var otroligt användbara. ''Kommer du ihåg det jag lärde er om att känna naturen och allting omkring sig??'' det var rätt så viktigt att hon gjorde det, för det skulle kunna hjälpa henne mycket, att träna sina sinnen så pass att de blev skarpare, men det var ingenting som kom av sig självt, och han behövde fortfarande träna sina sinnen för att de inte skulle svikta.
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   mån 08 aug 2011, 12:26

[Hehe, okej, då vet jag ;D]

Xhie lyssnade till faderns ord med de gröna ögonen fästa vid honom. Det var ett drag hon hade ärvt av sin mor, ögonen. Resten av henne var med likt fadern, hennes pälsfärg, hennes tecken, kroppsbryggnaden... Men just ögonen kom direkt från Kura, ingen tvekan om den saken.
Svansen rörde sig svagt i gräset när han hade talat klart. En mängd tankar forsade genom hennes huvud.
Så hon var trots allt en ninja?
Kanske det var som Stripe sade, att han borde ha sagt det redan från början för att undvika missförstånd. Men dessa minnen och egenskaper som han talade om att hon borde ha ärvt, inte hade hon märkt av det. Visserligen hade väl träningen som han gett henne och hennes syskon varit relativt svårt, åtminstone om man jämförde med andra valpars träning. Och hon hade inte haft några större svårigheter med att klara av den. Så kanske det var vad han menade? Men det verkade ändå inte som något speciellt.
Men sedan kanske det var som fadern sade också, att det skulle komma allt medan hon blev äldre.

Hennes blick hade sökt sig ned mot marken medan hon funderade över alla de ord som hade nått hennes öron, men när frågan kom från fadern såg Xhie upp på honom.
"Ja, visst minns jag. Vi är en del av naturen, på samma sätt som naturen är en del av oss. Det känns som om det var igår du sade det åt mig."
Och det gjorde det. Hon kunde minnas hans ord så väl, och hon misstänkte att hon aldrig skulle glömma dem. De betydde mycket för Xhie, och hon kände att det var på det viset hon ville leva. I samförstånd med allting som fanns runt omkring henne.
"Men vad har det med detta att göra?"
Hon kunde inte riktigt förstå det. Visst hade fadern lärt henne väl, gett henne en livsstil hon ville följa. Men vad hade det men ninjablodet att göra? Hon kunde inte se sammanhanget, men mest troligt låg det väl någon mening bakom det hela. Det gjorde det för det mesta gällande de ord som kom från fadern.
Nu undrade hon bara vad det kunde vara denna gång.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   mån 08 aug 2011, 13:01

Hon verkade ha förstått vad han talat om, även om det kanske varit en aning ogenomtänkt och impulsivt gällande orden, men han tvivlade inte på sina valpars skarpa sinnen och uppfattningsförmåga, inte alls. Samtidigt som han var noga med att inte lovorda dem allt för mycket, beröm efter försök, det var hans åsikt. Ingenting sade att de behövde klara av en sak för att de skulle få beröm, att försöka räckte gott och väl, för han var en av många som visste att man även lärde sig av sina misstag, om inte än mer än från de lyckade försöken. Han log emot dottern då han hörde hennes svar, deras minnen var inte dåliga, och deras sinnen, psyken och kroppar skulle endast bli bättre med tiden, det var han övertygad om. Han tänkte för en kort sekund tillbaka på den träning han fått som ung, och jämförde den med den han gett sina små, visst var den i stora drag lik den han fått, men han hade ändrat på en del saker, för att anpassa den för just dem, alla var ju unika. ''Det är bra, ditt minne sviker dig inte, ett av de många drag som utmärker en ninja, och du kommer att lägga märke till betydligt fler tecken på din härkomst med tiden'' han talade ur såväl kunskap om det släkte han tillhörde såväl som ur sina egna erfarenheter, det kom med tiden ja, i ett pressat läge eller under en träning, man kunde aldrig riktigt veta, men förr eller senare så visade sig kunskaperna och allt vad som hörde till, till och med om ingen lärt ut dem, hade han hört. ''Ja, man kan ju fråga sig vad det har med detta att göra, och det har jag nog svaret på. Vårt släkte, eller klan, kallas för Oga, och det som utgör just en Oga är dess karaktäristiska inre lugn och oftast även godhet, men detta lugn kommer inte av sig själv, det är någonting som varje varg måste träna för att hålla i schack, det är därför du ofta ser mig meditera, det är ett otroligt bra sätt för att hitta kontakten med sig själv, och det har en tendens att rensa hjärnan, göra vägen man valt att vandra i livet skarpare, så att man lättare kan åsidosätta andra saker som skulle kunna hindra en från att nå det målet, om du förstår vad jag menar. Att vara medveten om sin omgivning och använda sig av den på varje sätt och vis som är möjligt hjälper inte endast på det sättet, utan det hjälper en att träna sinnena, ännu en egenskap hos en ninja, men en som måste tränas genom hela livet från ung ålder för att de inte ska svikta, det är därför det är så viktigt, och därför som jag varit så enveten om att ni skulle förstå just den delen, för det är otroligt användbart'' han tvivlade inte egentligen på att hon skulle förstå vad han talade om, men om hon förstod exakt vad han syftade på och menade var en annan sak, i alla fall då det kom till det han sade om det inre.

| crap... |
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   mån 08 aug 2011, 13:39

Det ryckte lätt i öronen allt medan Xhie lyssnade till faderns ord.
Han verkade ha så mycket kunskap och erfarenhet. Han verkade vara så vis och veta precis vad han talade om. Något hon gillade med sin far, just för att det kändes som om vilket problem hon än hade kunde hon alltid vända sig till honom och få hjälp. Som om han kunde svara på alla frågor hon hade.
Och nu var det precis det han gjorde. Visserligen så förstoh hon kanske inte allt, men ingen kunde heller förvänta sig att hon skulle göra det. Fortfarande var Xhie inte mycket mer än en valp, fortfarande hade hon kvar sin barnslighet och naiva inställning till allt runt omkring henne. Men hon skulle växa och genom åren skulle hon få mer och mer förståelse för det som fadern hade sagt. En dag kanske hon till och med skulle se sig själv som en ninja, trots sitt blandade blod.
Men ännu var hon för ung, ännu var hon inte i det stadiet. Men hon lade faderns alla ord på minnet, så att hon inte skulle ha glömt dem dagen hon kunde förstå dem.

"Så meditera är en bra sak?" frågade Xhie. Inte för att någonsin hade sett det som dåligt, mer för att bekräfta faderns ord. Och kanske även för att hon aldrig riktigt hade förstått meningen med det hela. Att sitta helt stilla så länge, ibland flera timmar... Det verkade helt enkelt inte kul, åtminstone inte i en valps ögon.
"Är det en del av de saker som man måste gå igenom? Det låter helt okej när du säger att de hjälper en att leva i samförstånd med naturen och att finna sig själv och sin livsväg... Men kommer det hjälpa mig att finna de ninjaegenskaper som du säger att jag har? Kommer det hjälpa mig att bli en ninja?"
Hon såg frågande på fadern.
Varifrån hon hade fått idén om att hon ville vara en äkta ninjavarg visste hon inte ens själv. Men det kändes som att det var något hon ville göra, och då tänkte hon också försöka. Inte för att hon trodde att hennes far eller någon annan skulle älska henne mer ifall hon var det, men hon visste vad hon ville. Kanske det bara var en valps irrationella dröm, men Xhie hade en ganska stark vilja.
Och hon ville vara en ninja.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   ons 10 aug 2011, 23:31

Han log vagt innan han nickade till svar på det hon sade först, ja, det var väll det, för honom var det även lite av en befrielse att bara få släppa allt vad som låg i tankarna för en stund och endast lyssna till allting runt omkring, att bara få vara. ''Ja, det skulle jag säga att det är'' svarade han sedan och han bytte läge så att de blåvita bakbenen låg åt sidan snarare än under honom. Han fortsatte att lyssna till allting som hon hade att säga innan han funderade över det, funderade över vad han skulle svara så att det lät rätt, och begrilpligt, han hade trots allt en tendens att tala för avancerat för att andra skulle förstå, det hade han alltid haft, och än tydligare var det väll då han talade med valpar, oavsett om det var hans egna eller ej. Ibland så kunde han fortfarande nästan förbluffas av det faktumet, för han hade aldrig riktigt kunnat se sig själv som en far förut, men det var innan han faktiskt blev det, för det föll sig så naturligt på ett sätt som han inte kunde förklara. Han lät dock inte alltför lång tid förflyta innan han gav henne ett svar på sina frågor. ''Om det kommer att hjälpa dig att så att säga finna egenskaperna kan jag nog inte riktigt svara på, för alla är vi olika, och därför så tar det olika lång tid för att upptäcka dem, och särskilt hur man upptäcker dem, eller, upptäcker kanske är fel ord, men att de visar sig för en, för medveten om dem är du ju. En sak kan jag dock säga, och det är att det kommer att hjälpa dig när du väl står där, och även innan, för meditering hjälper få fler sätt än vad man kanske är medveten om, förutsatt att man är mottaglig för det hela, och är villig att ge det lite tid, för om man hetsar genom allting här i livet så blir resultatet inte lika bra som om man ger det tid och tålamod, lägger ner jobb i det hela'' svarade han och kom på sig själv med att nästan låta som någon han kände, eller hade känt, han visste inte ens om han var i livet längre, och han fick nog säga att han brydde sig en aning, trots att han lämnat dem. Fadern som han sett upp till och älskat något otroligt som valp, som han tyckt varit så vis och erfaren om allting, att han hade svar på precis varje fråga, det hela var nästan skrämmande på ett sätt, just för att det nu verkade som om han var just så för sin dotter.
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   mån 22 aug 2011, 09:20

Hon studerade sin fader. Nej, det var klart. Han kunde inte veta ifall det skulle hjälpa henne. Ifall det skulle hjälpa någon. För så vitt hon visste hade Stripe inte förmågan att kunna se in i framtiden, så hur skulle han kunna veta?
Men han sade att det hade hjälpt honom. Att meditation var en bra sak som kunde få en att finna svar och minnen som man inte ens visste att man hade. Och var inte det exakt vad hon ville finna? Sina inre kunskaper, nedärvda från alla de förfäder som varit renrasiga ninjor.
Ja, det bra precis det hon sökte.
Och i det ögonblicken beslutade Xhie sig för att det var dags att göra något åt saken. Hon skulle lära sig alla de kunskaper som fanns gömda inom henne.
Hon skulle lära sig allt hon kunde om att vara en ninja.
"Jag förstår. Jag ska börja meditera, ifall du tror att det på något vis kan hjälpa mig."
Hon log mot sin far och svansen rörde sig smått där den låg i gräset. Och hon kände sig nöjd med det hon hade fått höra och nöjd med sitt beslut. Ja, det kändes som att detta var vad hon ville göra. Leva på samma sätt som sin far och hans förfäder. Som ninjavargarna. Och kanske det bara var en naiv valps dröm, men en dag hoppades Xhie att finna sig själv sedd som en ninja.
Varför det hade blivit en så stor dröm för henne var oklart. Kanske hon bara hade en fascination för det förflutna, eller ninjavargarnas mytomspunna släkte. Men hon visste vad hon ville och hon tänkte inte ge upp sina drömmar.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   sön 06 nov 2011, 12:30

| Shit, hade helt glömt bort det här rollet, sorry... |

Han log vagt emot henne, att hon skulle följa just hans livstil var ingenting han krävde, men nog kunde han inte låta bli att uppskatta att hon faktiskt verkade vilja det. Han var en sådan varg som aldrig sett vad det gav att skada andra vargar, att rent utav ta deras liv, det var inte dennes beslut att ta. Kanske gjorde det hela honom till en fegis i andras ögon, men det var ungefär så fel som det kunde bli, det krävdes så mycket mer av en att inte skada än att faktiskt göra det. För nog hade det funnits tillfällen i livet då han bara hade velat bortse ifrån allting han tränat för och uppnått, endast för att det förödande hatet brann inom honom, och gjorde fortfarande ibland. Han hade inte kommit över den där dagen i Kaiwood, då världen lika väl kunde ha fallit ihop över honom, och han kunde inte finna förlåtelse i sitt hjärta för det som TBB:s ledare gjort. Han hade dock lyckats hantera det, och han tänkte inte ge dem tillfredställelsen av att se honom ge upp och gå emot sig själv, nej det fanns så mycket som var mer värt än det. ''Mediteringen har hjälpt mig åtskilliga gånger, förhindrat mig från att ge upp allting då allt kändes hopplöst, och påminner mig hela tiden om att det är värt att kämpa för det man tror på, något jag verkligen gör, så ja, jag tror att det en dag kommer att hjälpa även dig, min dotter'' svarade han och leendet lade sig på hans läppar igen. Hon skulle kunna bli nästan vad som helst som hon ville bara genom att ha tålamod och träna. Han vred kort blicken ut över slätten och det klippte till i de vita öronen då han sedan såg tillbaka emot henne, ''Vill du se exakt varför träning och tålamod är så viktigt, och vad man kan få ut av det??'' leendet låg fortfarande kvar på hans läppar då han ställde frågan, och det gick att lägga märke till att han hade såväl en undervisande såsom lekfull tanke med det hela, träning var ju heller inte endast tråkigt.
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   tor 17 nov 2011, 12:29

Hon lyssnade till faderns ord och en förstående min kom över den unga varginnans ansikte. Kanske hon fortfarande var en valp och kanske hon inte kunde ses som annat än barnslig och naiv, men på något sätt kändes det som att hon förstod. Kanske inte allt, endast en liten del av det fadern sade. Men hon visste att hon skulle förstå allt han hade sagt, och det var det som räknades. När hon hade nått den ålder då det var dags för henne att veta alla de hemligheter som fadern nu talade om då skulle hon göra det. Men inte innan dess. Och det var något som gjorde henne nöjd, för även om hon kände sig ivrig så visste hon att det inte skulle hjälpa henne det minsta att stressa på saker och ting.
Naturen hade sitt egna sätt att göra saker och ting på, och det var någonting som borde respekteras. Ifall det var hennes far eller mor som hade sagt det var hon inte säker på. Kanske det var hon själv som hade kommit på det. Men det spelade ingen roll, hon täntke leva efter det.

När fadern sedan frågade ifall hon ville veta varför det var så viktigt med träning och tålamod kunde den unga honan inte göra annat ännu nicka ivrigt. Hon ville mycket gärna veta allt som fadern kunde lära henne. Det var en av de saker som hon tyckte var mest intressant av allt, att lyssna på sin far.


[Kooooort, men noll fantasi -.-]
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   tor 15 dec 2011, 20:47

| Segt svar, men har inte haft nån vidare rollust den senaste månaden, men ska ta och bli aktivare nu |

Leendet låg fortfarande kvar på hans läppar, varmt och vänligt, då han reste sig upp och tog ett par steg bakåt. Det klippte till i de vita öronen och den nötbruna blicken mötte dotterns mintgröna, han kunde hela tiden se skymtar av sig själv hos henne, likaså han kunde se skymtar av den varg han älskade, och så fanns det delar som var hennes alldeles egna. Han var stolt över henne, över dem alla tre, och han älskade dem något otroligt mycket, och skulle alltid göra oavsett vilken väg i livet de valde att vandra. Han hade aldrig tvingat dem till att följa just hans livsstil och skulle aldrig göra, även om uppskattade att de inte verkade förvisa det hela helt och hållet. Om någon av valparna skulle välja att vandra efter den mörkare vägen i livet så skulle han kanske inte uppskatta det, men han skulle finna sig i att det var deras beslut om det verkligen var det de ville. Det var ett tag sedan han träffat de andra två valparna, men någonting i vindens melodiska stämma sade honom att de båda mådde bra. ''Jag har haft rätt lång tid på mig att träna upp ninjakunskaperna, och av egna erfarenheter så kan jag säga att det inte är det lättaste, men det är väldigt givande'' började han och tog ytterligare ett steg tillbaka innan han stannade av. ''Det är inte alla ninjor som kan klättra i träd lika bra som jag lärt mig, visst, de kan hålla sig i ett träd när de väl är där utan problem, men fallenheten för klättring har jag nog min mor att tacka för...'' han tog en kort paus då modern kom på tal, det var fortfarande svårt att tala om henne, och det stack för en sekund till i hjärtat på honom. Han lät dock inte smärtan och sorgen ta överhanden utan harklade sig endast och såg tillbaka emot dottern, ''Mina klor har hakar helt enkelt'' han lyfte den högra framtassen ifrån marken och lät blicken fästas vid den för en stund. ''Anledningen till att jag ens nämner det är att det är otroligt mycket enklare att röra sig i luften än vad det är på marken, det finns inga begränsningar där, endast kroppens egna restriktioner och tiden man har i luften, om man nu inte har vinden vid sin sida'' fortsatte han och ett snett leende lade sig på hans läppar innan han tog ett språng snett upp i luften för att landa på ett osynligt vindmoln, det enda som syntes var antydningar till rörelser under hans tassar. Sekunden efter så kastade han sig bakåt och slog en volt innan han krökte runt för att sedan landa på ljudlösa tassar en bit ifrån henne, ''Om du förstår vad jag menar'' sade han och vinden stillade sig omkring honom igen, man blev så tyngdlös mitt i luften, det var alltid känslan han hade, om det dock berodde på att han hade vinden som kraft eller inte kunde han inte svara på. ''Försök få tag på mig då jag varken använder mig av min syn eller mina krafter så ska du få se vad som händer'' sade han sedan innan han slöt ögonen och spetsade öronen, lät sig själv känna naturen omkring honom, och helt lägga tilliten på sin kropp och sina minnen. Han gjorde det hela till en lek, samtidigt som det var träning, och de två fungerade väldigt bra ihop, det blev lättare och dessutom roligare att lära ville han tycka.
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   fre 16 dec 2011, 16:07

Xhies öron var spetsade hela tiden medan hennes far talade och hon släppte honom inte med blicken en enda gång. Han talade om saker som kunde anses vara mycket svåra, men på något sätt verkade det enkelt. Trots att Xhie inte förstod allting som sades, åtminstone inte helt, verkade det heller inte handla om helt främmande saker. Hon gillade orden, gillade den melodiska stämman som kom ur faderns strupe. Hon gillade honom, helt enkelt.
Hon granskade tassen som han lyfte upp från marken, såg klorna som inte såg ut som alla andra vargars klor. Och sedan vändes blicken lite snabbt mot hennes egna framtassar, då hon undrade ifall även hon hade dessa hakar på sina klor. Hon hade aldrig tänkt på det, inte heller varit särskilt ivrig på att testa klättra i träd. Hon hade en känsla av att det inte skulle vara särskilt skönt ifall hon föll från en högra höjd. Men kanske det var värt att testa, ifall hon nu hade hakarna på klorna.

Tankarna slets snart från det ämnet då fadern fortsatte tala. Och det var med en fascinerad blick som hon såg på fadern medan han hade sin uppvisning. Först verkade han nästan sväva och Xhie drog slutsatsen att det måste vara hans vindkrafter som tillät honom att göra så. Men inte mindre fascinerad blev hon när han gjorde volten, surrade runt i luften för att sedan landa ljudlöst på marken. Och det enda som den unga honan egentligen kunde tänka var att hon också ville kunna det. Hennes far såg verkligen ut som en ninja då han utövade dessa talanger och egenskaper som han hade. Och Xhie hoppades innerligt att det lilla blod även hon hade skulle tillåt henne att göra samma saker som fadern kunde. Kanske inte lika bra eller lika lätt, men hon skulle åtminstone försöka. Träna tills hon inte kunde bli bättre. Hon ville bli precis som han - En ninja.

Hon sade inte ett ord då Stripe väl hade talat klart. Och granskade honom endast då han slöt ögonen och koncentrerade sig på uppgiften som han hade gett honom. Att smyga sig på sin egen far... Det var lite som en lek. Och hon gillade lekar.
Hennes små tassar förde henne framåt med lätta steg och efter endast några få nedtrampningar bytte Xhie riktning, började röra sig i en cirkel runt sin far. Stannade upp ett tag, bytte sedan håll. Allt för att komma lite närmare honom för varje steg. Hon upprepade denna metod ett par gånger, smög sedan runt honom. Befann sig på hans vänstra sida. Stod några ögonblick helt stilla. Kanske hon hade rört sig tyst, hon hoppades på helt ljudlöst. Och visst hade hon givit ifrån sig mindre ljud än de flesta andra vargarna just på grund av ninjablodet. Men eftersom att det endast var en fjärdedel av blodet inom henne som kom från ninjorna hade det inte varit helt ljudlöst. Inte helt.
Sedan tog hon ett språng emot honom. Hon visste inte ifall han hade märkt henne eller inte, men hon var nyfiken på att se hur bra hon hade lyckats. Eller ifall hon ens hade lyckats alls.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   lör 17 dec 2011, 17:48

Hörseln tränade han för jämnan, var och varannan dag åtminstone, det behövdes, och det fanns ingenting negativt i det hela. För om sinnena hos en ninja inte tränades regelbundet från ung ålder så sviktade de, och tro att han hade tränat dem. Öronen vred sig runt om för att kunna uppfatta det mesta av de ljud som fanns, och var gång ljudet av hennes tassar hamnade i mitten av hans hörsel så visste han exakt vart hon befann sig, och han tappade inte bort henne. Hans anlete avslöjade dock ingenting om hans vetskap utan var bara avslappnat och känslolöst. Han kunde höra hjärtat slå i en varg som fanns intill honom, så att urskilja steg i gräs var kanske inte någon större utmaning, men han gjorde det inte för sig själv, utan för henne, och han gillade det faktiskt, att ha någonting att lära henne som hon faktiskt var intresserad av att lära. Tankarna vandrade iväg även om han fortfarande höll koll på henne, det var just detsamma i en strid, han kunde tänka på helt andra saker och ändå ha full koll, och han älskade den känslan, han älskade ninjavargen inom sig, även om han bara var ett halvblod. Han kunde knappt föreställa sig hur hans far, Haji och Tesshin haft det. Han saknade dem, det gjorde han, men han höll känslorna i schack och lät öronen ännu en gång vridas på hans huvud. Hörseln var ett av de sinnen som var hans starkaste, men långt ifrån lika bra som känseln, den hade han lagt ner mest träning på just för att det var behövligt med den kraft han hade. Hon bytte riktning och cirkulerade åt andra hållet. Detta påminde honom lite om mötet med Kura i Silverpile för ett bra tag sedan, då hon hade satt hans ninjakunskaper på prov, det var länge sedan det. Det hade varit efter Gudarnas raseri, de hade varit rätt svaga och hade jagat, han hade skadat sig själv genom en alltför riskabel teleportering. Och det viktigaste av allt med det mötet, det var då han insett att han älskade henne. Vid det mötet hade han till och med kunnat höra blodet rusa i hennes ådror. Minnena var många. Ett vagt leende lade sig på hans läppar, det hörde till såväl minnet som det faktum att dottern nu slängde sig emot honom. Inom loppet av en sekund så hade han hukat sig emot marken och skjutit ifrån med tassarna så att han slog en bakåtvolt för att sedan landa i hopkrupen ställning någon meter längre bak. ''Bra försök, även om jag hörde dig i princip hela tiden'' sade han och vred blicken emot henne. Hon hade mycket kvar att lära, men gott om tid till att göra det. ''Du måste vara lättare på tassarna, fördela din vikt'' fortsatte han och teleporterade sig till platsen bredvid henne. Han buffade henne löst på halsen och log vagt, ''Annars så tycker jag du klarade det bra'' han kunde inte egentligen höra sig själv säga de orden, så med risk att han kanske talade en aning lågt innan sinnena återvände till honom.

| Åh så dåligt inlägg 8D |
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   mån 26 dec 2011, 21:53

[Åh, Stripe är så bra som fader 8D]

Hon gillade att känna hur luften blåste runt henne. Det var en sorts rus för den lilla då hon hoppade mot sin fader i ett försök att klara den utmaning han hade gett henne. Varför visste hon inte, men det fick henne att känna sig fri. När hon tränade, lärde sig av sin far - Det kändes som om ninjakunskaperna kanske inte var så långt borta ändå. Ingen av dem var helt och fullt en ninja, men hon trodde på sig själv. Och hon trodde på sin far. Och Xhie var övertygad om att ifall man ville något nog mycket var det endast en fråga om när det skulle bli verklighet. Hon kanske aldrig skulle bli ninja till blodet, men hon önskade verkligen att kunna bli det i själen. Och hon tänkte inte ge upp, och det kändes verkligen som att detta var ett steg i rätt riktining.

Men hon missade.
Xhie kunde inte låta bli att känna sig aningen besviken när hon landade på marken utan att ens ha nuddat i fadern som mycket smidigt och i precis rätt ögonblick hade gjort en graciös bakåtvolt och undvikit hennes attack utan några större problem. Hon kunde inte riktigt förstå det. Han hade gett henne en prövning, hon hade varit så gott som säker på att hon skulle klara den. Och så blev det såhär.
Huvudet hängde en aning då hon såg mot fadern som teleporterade sig till hennes sida. Öronen var inte spetsade till max och ögonen hade inte samma livliga blick. Och nog hade han rätt i det han sade, hon måste lära sig att fördela sin vikt. Hon visste att hon inte kunde förvänta sig att kunna allting på en gång, men fortfarande kände hon sig besviken för att hon inte gjorde det. Så han hade hört henne i princip hela tiden? Det var inte en vidare bra bedömning i hennes öron.

Men Xhies känslor förändrades så fort Stripe rörde hennes hals och log emot henne. Och han sade något, att hon klarade sig bra. Och den värmde inom den lilla kroppen att höra honom säga det. Det enda hon egentligen ville var att göra honom stolt.
"Jag ska träna, far!" sade hon med en beslutsam stämma. "Jag ska träna så att du en dag verkligen kommer att få kämpa för att lyckas undkomma mig!" Ett skratt lämnade henne och återigen var den glada lilla ynglingen tillbaka. Den naiva, godtrogna varghonan som inte trodde något ont fanns i världen. Precis som ungdomen borde vara - Bekymmersfri.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   tor 05 jan 2012, 19:21

Då han mötte hennes blick så kunde han riktigt se henne skina upp igen över hans ord, och det var någonting som fick det vänliga, och faderliga, leendet på hans läppar att breddas. Det enda som krävdes var att de försökte, och inte gav upp, och så länge de gjorde just det så skulle han inte kunna vara annat än just stolt över dem alla tre. Livet hade artat sig rätt väl när det kom till detta, han hade inte endast en underbar och högt älskad hona till partner och bästa vän, utan även tre minst lika underbara och älskade valpar. Ett lågt vänligt skratt undslapp honom och leendet breddades än mer då han hörde hennes ord, ''Det låter bra och det ser jag fram emot''. Bara hon fortsatte att träna och lära sig av sina misstag så var han övertygad över att hon en dag skulle kunna nå långt, för allting berodde inte heller på mängden ninjablod man hade. Vilja och tålamod, det var vad som krävdes till största delen. ''Må inte dåligt över att du inte fick tag i mig, ha i åtanke att jag har tränat i flera år för att lära mig allt det jag kan, det tar tid, och en dag kommer du kunna ge mig den där utmaningen, det är jag säker på'' sade han och slöt ögonen och lutade pannan emot hennes för ett par sekunder, så som han ofta gjorde, och hade då och då gjort emot valparna enda sedan de var små. Det hade han lärt sig av sin far när han var ung, och han hade väll helt enkelt tagit efter det hela, den såkallade Ogahälsningen, som inte nödvändigtvis behövde vara en hälsning alla gånger. Han slog sedan upp ögonen och mötte hennes blick inte alls särskilt långt ifrån hennes ansikte, ''Jag tror på dig, min älskade dotter'' han strök huvudet emot hennes då han styrde stegen snett framåt, endast för att stanna upp efter några meter och vända huvudet emot henne. ''Känner du för att träna lite till, eller har du andra planer??'' frågade han och ett vagt vänligt leende lade sig på han läppar, även om det kanske gick att ana en viss retsamhet i det där med andra planer, kanske hade hon fått nog med att umgås med farsan, vad kunde han veta.
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   lör 07 jan 2012, 10:58

Varje ord var något som ökade på Xhies viljestyrka och önskan om att en dag bli en stor krigare, likt de forna ninjavargarna. Och att hennes far nu uppmuntrade henne betydde så väldigt mycket för henne. Hon älskade Stripe, och utan hans stöd hade nog Xhie gett upp för länge sedan. Men nu visste hon att hennes far alltid skulle stötta henne. Oavsett vad hon var eller vad hon gjorde så var hon säker på att ifall hennes far såg henne så skulle han le och säga att han trodde på henne, att hon kunde klara det. Precis som han nu sade.
"Tack far," sade hon med en lycklig stämma. Hon visste inte riktigt varför eller hur det kunde betyda så mycket bara att ha stödet från en annan varg. Men det här var viktigt för henne, det kände hon. Det var viktigt att Stripe stöttade henne.

Ett litet skratt letade sig fram ur hennes strupe och det var med ett leende som hon skuttade efter sin far en bit. Men när han sedan vände sig om så stannade hon upp, leendet låg brett på hennes läppar och svansen viftade av och an bakom henne. Det var precis såhär livet skulle vara, glatt och bekymmerslöst. Underbart var också ett ord som kunde beskriva det.
"Jag har saknat dig far, och jag vill inte lämna dig. Men jag har så mycket annat att se, och jag har så mycket att lära mig av världen. Dessutom kommer vi väl att mötas igen?" Det fanns en hoppfull glimt i ögonen då hon ställde frågan. För ifall de inte skulle mötas igen skulle hon inte kunna lämna honom. Precis som hon velat lämna Kura då de möttes för inte så länge sedan. Men modern hade lovat att de skulle träffas igen så hon tvivlade inte på den saken. Allt var bra med Kura, för vem i världen kunde göra en sådan underbar varg något illa? Och likadant var det med Stripe. Vem skulle kunna skada hennes far? Han var så underbar någon kunde bli.
Till överst på sidan Gå ner
Stripe
Ninjavarg av Oga | Moderator
avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   tor 29 mar 2012, 16:13

Han vände sig om helt och mötte dotterns ljusgröna blick, så ung, bekymmerslös och oskyldig. Det sista han ville var att någon av valparna skulle råka illa ut på något sätt, allra minst på grund av andra vargar, onda sådana, men han visste att det omöjligen gick att förhindra helt och hållet. En gång i tiden hade han själv varit sådan som hans dotter, ung och naiiv, och han hade fått lära sig den hårda vägen hur världen såg ut. Så mycket död och förödelse väntade ute i världen, och han kunde inte hjälpa att känna sig en aning orolig över dem alla, att det skulle komma en dag då han inte kunde skydda dem, finnas där för att hjälpa, men det var tyvärr en del av livet. Det bästa han kunde göra var att träna och lära dem om det hela, men han visste att det inte räckte heller, man måste få lära sig att se med egna ögon hur allting ser ut, bilda sig en egen uppfattning, först då kan man riktigt förstå. Han ville verkligen intr skrämma dem ifrån att gå ut i världen, eller skicka ut dem dit utan att vara det minsta förberedda, allting var en enda balansgång, livet var hårt, långt ifrån den fantastiska idylliska värld dessa valpar växt upp i. Samtidigt så ville han ändå att de skulle inse att världen inte var helt fylld av den ondska som hade ett fast grepp om den, att det faktiskt fortfarande fanns någonting rent, gott och vackert kvar i denna värld, att de inte skulle ge upp och låta ondskan vinna. Det var dock svårt att stå för det man tror på ibland, det visste han, för nog fanns det tillfällen som han gärna hade velat släppa taget och gå emot allt vad han trodde på endast för att hatet varit så stort, men han hade lyckats stå kvar, lätt var det dock inte. Han kunde inte lova henne det hon önskade, för så pass smärtsamt medveten om världen som han var så visste han att hemska och oväntade saker kunde ske, han hade sett och upplevt det själv. ''Xhie, jag har saknat dig också, och jag är övertygad om att vi kommer att ses igen, om inte så är världen alltför sjuk'' svarade han och log emot henne. Han hade alltid försökt informera valparna om hur världen såg ut, att alla inte var som dem, men som sagt så skulle de nog inte riktigt kunna förstå innan de sett det själva. ''Ta hand om dig och var försiktig, min kära dotter'' sade han och strök huvudet emot hennes innan han tog ett steg tillbaka och nickade ut över slätten, ''Kila iväg med dig, du har hela världen framför dig att se'' han log ännu en gång innan han vände om och försvann i ett hav av virvlande vindar, vem vet vart han begav sig. Kvar fanns dock en varm vindbris som svepte igenom dotterns vita päls, han fanns nog aldrig särskilt långt borta.

| Avslutar du då?? ^^ |
Till överst på sidan Gå ner
Xhie

avatar


InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   mån 09 apr 2012, 09:43

[Har ingen inspiration till att skriva ett inlägg, så nu får det vara AVSLUTAT! xD]
Till överst på sidan Gå ner
Sponsored content




InläggRubrik: Sv: Dear daughter (P)   

Till överst på sidan Gå ner
 
Dear daughter (P)
Föregående ämne Nästa ämne Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Numoorislätten-
Hoppa till: