Hon njöt av att känna det svala regnet över hennes mörka päls, kylan gjorde henne så gott denna heta sommar.
Hon hade betraktat honom en stund, de klarröda ögonen skarpa bland grenarna. Hon hade sett få valpar som behöll sig stilla, funderade så mycket som han. Det var förmodligen något som kom från hans okände fader - Nisha hade aldrig precis slått henne som The Bloodblooms största filosof.
Fadern. Hon undrade om någon av valparna kände till dennes identitet. Hur Nisha, en beta i flocken, kunnat skaffa valpar med någon som helt tydligt var utomstående då ingen av valparna liknade någon av hanarna i flocken, hade Sari aldrig förstått.
Men vem var hon att döma? Armageddon var inte precis rent Bloodbloomblod heller. Men hans far var en varg av ära, även om hon aldrig tänkte avslöja honom inför flocken. Acier var en nära vän till henne, trots vad som hänt mellan dem. Hon hade fattat tycke för hans utstrålning, och även om kärlek inte var ett ord hon någonsin skulle använda, hyste hon inga illa känslor för honom.
Och en mors misstag var aldrig valpens fel.
Han hade märkt hennes vittring - skickligt. Han blickade ner mot marken, såklart - det var den naturligaste reaktionen, och han var förmodligen väl medveten om att han inte behövde hitta henne, utan att hon skulle hitta honom.
"Chayan."
Hennes röst var mild, även om den hade den där vanliga, skarpa, nästan lite kaxiga tonen. Vägledde honom till grenen där hon låg.