En slimmad figur rörde sig tyst genom den månbelysta natten. Rimfrosten spelade sin lilla melodi som den föll sönder kring dennes tassar. Det enda som bröt tystnaden. Den smått obehagliga tystnaden. Vem visste vad som rörde sig i främlingens sinne denna natten. Mord? Blod och smärta? Minspelet var så gott som obefintligt i det fläckiga anletet. Vad som tiken tänkte förblev ett mysterium för världen runtom.

Kroppen glänste som silver i natten, något extra med tanke på den korta pälsen. Utseendet skvallrade högt om silvervargsblodet, men vad annars flöt i hyndans ådror visste nog ingen säkert. Trots allt var det få som någonsin mött den unga varginnan. Ytterst få. Alla hon mött hade varit klunsar med så mycket hår att det borde kväva dom, tyckte Iyzebel. Ett namn som hon själv valt ut till sin nyfunna identitet. Till det nya förbättrade jaget. Någon som inte var svag, utan någon som var känslokall och beräknande. Åtminstone var det som Iyze ville vara. För att en dag bli en hänsynslös.. någonting. Hon visste endast att hon aldrig mer skulle ta något som helst förnedring. Aldrig.

Tiken gick långsamt, men stegen släpade inte efter henne, då hon försökte vara så uppmärksam på vad som hände omkring henne som möjligt. Månskenet dansade mot hennes mörkröda päls, men gjorde den varma färgen i den mattare än solens strålar gjorde.
Hon hade vandrat ett tag nu, och om hon skulle vara ärlig mot sig själv hade hon gått åt helt fel håll. Hon hade sökt värme och sol, men samtidigt hade hennes steg råkat föra henne mot de ännu kallare områdena. Det kändes lite kymigt, även om det bara var hon som visste om att hon gått åt fel håll.

En rysning for genom hennes kropp, orsakad av en vindpust som kastade upp lite av snön över henne. Av en ren reflex lät hon sin kropp värmas upp lite för att hon inte skulle frysa i sin tunna päls, vilket orsakade att när hon tog ett steg igen gled hennes tassar ner genom skaren och täcktes av snö. Hon ogillade snön skarpt, det var allt annat än hennes element.
En främmande doft nådde hennes nos, vilket fick hennes huvud att höjas så hon kunde vädra. Doften var ingen hon kände igen, vilket tydde på att den tillhörde något främmande, eller snarare någon främmande. En annan varginna verkade befinna sig på slätten. Intresserat vände hon huvudet åt det hållet doften kom, försökte se vem den tillhörde. Längre bort skymtades en gråaktig siluett.

[Oj, helt glömt bort mina rollspel jag hade igång.. :oops: Vill du fortsätta på detta?]

[Nja, tror faktiskt inte det ^^'' Nellaahh håller ändå på och dö i ett annat roll just nu så det kanske inte är så stor vits med det..]

[Okey!]