Kort efter att Vasilisa och Fay hade lämnat Skuggfall ställdes Kolzak inför ett val. Nej, snarare ett beslut. Alternativet var att stanna och få veta tat familjen fallit isär långt efter det redan skett. Tron att Cirkeln var bättre utan honom, med en ljus framtid borta från skuggorna av hans dåd... det var inte längre verklighet. Vasilisas tillstånd, Levs ord. Nyheterna, det som hänt.
"Det är inte ens säkert du gör nån skillnad," löd en tanke.
"Det kan jag inte veta säkert. Kanske hade kunnat göra skillnad om jag var där," löd en annan.

"Jag är ledsen. Har svikit dem alla."
"Du har svikit oss!"
Kolzak slöt ögonen. Deras röster lät så verkliga i hans minnen, som om Lev och Vas stod precis intill och upprepade det de redan sagt.
"Det var inte kärlek."
"Du har glömt oss. Du vet inte."
"De kommer inte förlåta mig. Jag önskar att jag gjort någonting för att få dig att stanna hos oss."
"Hon behöver dig. Jag behöver dig."

Hans blick hade återfått en gnista som länge saknats, så när han såg den bekanta gestalten framför sig skyndade han på stegen. "Vänta. Vänta, jag behöver prata med dig."

Deras uppmärksamhet vunnen. Kolzak gav till en djup nickning, som en ursäkt. Det var osäkert om det ens skulle gå, om de skulle låta honom gå, men han var tvungen att försöka. Alternativet var att fly.
     Kolzak väntade på tillstånd att tala. Sedan talade han, utan att ödsla tid på att prata runt det han ville.
"Jag kan inte stanna här längre."
En stund av tystnad, lät orden sjunka in. Han fortsatte.
     "Jag vet att jag inte levt upp till det jag lovat. Till överenskommelsen. Det får jag leva med."
Ett liv med skam, och skuld. Ett liv utan Maksim. Det hade inte gått att åtgärda, något av det, inte under hans tid här. Ärren han bar fick vara bevis nog.
     "Det är min familj." Han tysnade och han drog ett andetag. Familj. Han hade redan ödslat så mycket tid, så mycket han inte visste. Kunde han ens göra skillnad?
Kanske var det redan för sent. Just därför kunde det inte vänta. 
"De behöver mig."


[öppet ifall någon relevant i Tenebris vill svara, annars ensamt!]