Gryningen hade hunnit närma sig när den grupp Sleazoid samlat ihop nådde fram till platsen. Den plats där Nuri hittat en medvetslös och skadad Dathomir, och där vars Zygeria antogs ha försvunnit ifrån. De hade vandrat under natten och det var med trötta tassar som gruppen stannade upp vid vid ån då solens strålar började leta sig ner bland träden. De hade gjort sig förtjänta av en paus, men Zoid kunde inte skaka av sig den gnagande känslan av brådska. Känslan av att dotterdotterns spår skulle kallna och försvinna under de hotande mörka moln som började formas ovan bergen. Under tystnad iakttog han dem en stund, han hade ett lika stort ansvar för deras välmående som för att hitta Zygeria. Samtidigt så hade var och en av vargarna här ställt upp frivilligt, men det var en knepig situation för honom att balansera.
''De som behöver, vila en stund'' tog han till orda efter en stund. ''Regnet hotar dra in över området så de som orkar får gärna bege sig ut på en gång i mindre grupper''. Hon kunde ha kommit långt på ett dygn, eller så gömde hon sig någonstans i närheten. Hur som helst så hade de inte råd att vänta för länge, det skulle redan bli svårt att hitta henne. Den gnagande oroskänslan eggade på honom att fortsätta, och han tog med sig Devaron och Hilleri som verkade ivriga att fortsätta. Han kanske egentligen borde ha tvingat de andra ungdomarna att stanna hemma, men han hade inte kunnat neka dem att söka efter sin syster och kusin. De vädjande ögonen hade tagit kål på honom.
''Vi möts upp här igen framåt eftermiddagen om ingenting annat händer. Kom ihåg att vi börjar närma oss Devils, så var försiktiga. Jonah, du får ansvara för att förmedla information mellan patrullerna'' avslutade han innan han tog de båda ungdomarna med sig och begav sig ut i riktning mot bergskedjan.

(Öppet för Qu:are som närvarar att reagera, annars hänvisas resten till sidoroll)

Då Nuri pekade ut var han hittat Dath började Hilleri genast vädra i luften och försöka hitta spår på marken. Det förvånade henne hur svårt det var och hon lyckades inte ens identifiera exakt var på marken hennes kusin legat, än mindre åt vilket håll Zygeria kunde ha försvunnit. Skogen var full av nya dofter som snabbt blandades med patrullens och gjorde det hela otroligt svårt att följa. Och detta trotts att det bara gått ett dygn, och regnet hade inte ens börjat falla än. Det fick klumpen i hennes mage att knyta sig än hårdare, men Zoids handfasta ledning lättade lite på stressen.
Visst visste hon på någon nivå att han tog med just henne och Dev för att kunna hålla personlig koll på dem, och även om hon hatade att känna sig som ett småbarn så var hon mest tacksam. Hon behövde farfader att luta sig mot just nu i allt det nya och osäkra. Med snabba steg följde hon efter i riktning mot bergskedjan, även om hon var för oerfaren för att hitta spår litade hon på att Zoid hade koll.

[Hilleri är på plats och följer med Zoid ut på patrull]