[Utspelar sig efter Janos och Titanias kidnappning.]
 
Ett lätt sensommarregn hade följts av en disig natt. Fukten hade pärlats i Dimitrijs morrhår och päls medan hon satt och studerade de tränande Noviserna. Vindhur hade slagit sig ner vid hennes sida efter en stund och svarat på hur det gick för dem. Där var inget oväntat. De båda Noviser som just nu pressades för sin Antagning visade de resultat som förutsetts. Allt hade tagit lite längre tid efter det som hänt. När Dimitrij kallade till Noviserna var det bara ett namn hon ropade.
     Solviva lösgjorde sig genast från de andra för att ansluta sig till ledaren, hennes uttryck det av reserverat hopp. Hon hade behövt längre tid än sin ena syster, och det var inte ovanligt för de äldre att kalla henne och Sunna till sig för att pressa de kvarvarande systrarna med nya uppgifter. Dimitrij nickade åt henne att slå sig ner innan hon tog till orda.
     "Där är ovissa tider framför oss. Trots all oro har du kämpat hårt. Du har förtjänat din vila." Dimitrijs uttryck mildrades något, och när hon fortsatte var hennes röst ljudlig nog för de andra att också höra. "Solviva Kenai. Jag Antager dig. Vila i natt, och möt mig i gryningen för nästa steg."
     Högljudda, glättiga skall och tjoande steg från vännerna som snabbt skyndat till Solvivas sida så snart som Dimitrijs första ord blivit tydliga. Ledaren backade för att ge dem plats. Två av tre systrar höjda. Hon såg Sunna bland de firande. En kvar.

[Solviva är nu Antagen! Kör det här också i öppet forum istället för flockens dolda. Fler inlägg att läsa åt folket ]