Resan till Ötamon hade varit planerad i närmare en vecka, och hade till döttrarnas besvikelse behövt skjutas upp flera gånger, dels på grund av vädret, och dels på grund av mindre kriser Grendel hade behövt ta tag i så snabbt som möjligt. Även om han misstänkte att flickorna förstod varför gjorde det ont när han gång på gång tvingades bryta sitt löfte till dem, så när dagen äntligen kom hade han sett till att alla som assisterade honom visste vad de skulle göra om någonting hände medan han var iväg. Den här gången skulle de på utflykt, om han så strök med på kuppen!

De hade lämnat Civitas i lagom tid för att anlända i Månskogen vid solnedgång, och funnit en fin plats mitt i ett sovande månblomsfält. Dicentra studerade nyfiket en av dem, och Grendel svarade på de frågor han kunde.
    De hade inte hunnit sitta där speciellt länge, men han kunde se på valparna att de började tycka det var jobbigt att bara vänta, så i ett försök att roa dem innan blommorna skulle slå ut började han fråga dem om de växter som fanns i trädgården där hemma, och om de hade sett några de skulle vilja ha med sig hem igen för att plantera. Ämnet skiftade snabbt till vad för blommor de trodde fanns i skogen, till vad för djur. Plötsligt kunde han höra Belladonna dramatiskt dra efter andan. Förvånat såg han på henne innan han följde hennes blick.
    "Åh, eldflugor!" utbrast han med ett leende.

Även fast Daphne försökte vara tålmodig så var det svårt att bara sitta o vänta på något hon inte visste vad det var. Hon hade redan väntat vad som kändes som superlänge på att utflykten över huvud taget skulle bli av, så att när de kom fram också sitta och vänta var lite för mycket. Visst var skogen de besökte förtrollande, men hon var fortfarande liten och tålamod var inte det hon var bäst på.
Då pappan frågade vad för växter de tyckte bäst om såg hon det som en ursäkt att få strosa runt och inspektera allt nära. Mest fascinerad var hon faktiskt av träden. Hon hade aldrig sett så stora träd förut, eller så vilda och knotiga. Men hon misstänkte att det skulle vara svårt att få till ett sånt dunderträd hemma i trädgården. Just skulle hon höra om det fanns något vis att få hem ett sådär stort träd då Belladonna tog uppmärksamheten. Nyfiken såg hon upp och fick syn på de små dansande irrblossen.
"Oj"
Viskade hon. Eldflugor förklarade Grendel, ett mycket passande namn tyckte hon. De små flyfäna glödde som av eld i gula och blå nyanser och skapade en makalös atmosfär allt medan skymningen föll.
"Kan vi ta hem dem?"
Frågade hon sin pappa storögt.