Kremla kisade upp mot den solklädda himmelen genom eldfärgade grenar. Det skarpa ljuset fick henne att våldsamt nysa till, och hon skakade på huvudet så att de lite för stora öronen fladdrade vilt. Viljas steg tystnade när hon stannade och såg sig om efter den lilla varelsen.
    "Jag kommer, jag kommer," hummade hon och studsade efter ledaren.

Efter förvånansvärt få distraktioner nådde de båda vargarna sitt mål. Kremla hade inte fått mer information än att de skulle 'prova hennes krafter', eller något åt det hållet, så hon var inte helt på det klara vad det egentligen var som förväntades av henne.
    "När helst du är redo."
Hon kastade en hastig blick på den andre och satte sig sedan och stirrade fokuserat på sjön. Hon antog åtminstone att det var där hon skulle titta. Ett ansträngt läte lämnade henne medan hon använde ögonen, halvt omedveten om att det egentligen var hjärnan hon borde använda. En otydlig blid av någonting som flöt i vattnet fångade hennes uppmärksamhet istället, och hon tappade sitt fokus.
    "Det är något i vattnet!" sade hon med lite väl hög röst och såg på Vilja. "Såg du?"
När hon sedan vände blicken mot sjön igen för att visa hade det försvunnit.
    "Åh... det sjönk." muttrade hon, och glömde för ett ögonblick bort varför de egentligen ens var där.
    "Prova. Igen." Viljas röst vad ansträngd, trött, men det var ingenting som Kremla ens reflekterade över. Istället gjorde hon som hon blev ombedd.

Efter vad som kändes som en hel evighet av fokuserade fastade hon sig bakåt i gräset.
    "Vilja det här går inteeee! Jag- SHHH!" hon avbröt henne innan hon ens hade hunnit säga något.
Klumpigt rullade hon över på mage och kikade över gräset. Hon hade hört någon. En mörk varg, och... Storögd tittade hon fram och tillbaka mellan de två Viljorna. Ett högt, fräsande läte tätt följt av att skrik lyckades fick henne att hoppa högt.
    "MORIKOS HELIGA SVAMPAR!" skrek hon och försökte fokusera blicken på vad det var som egentligen hände.
Den andra Viljan elektrifierade den mörka till det rök om honom. Kremla såg på den Viljan hon kommit dit med. Eller ja, den hon trodde sig ha kommit dit med åtminstone.
    "Du skräms!" skällde hon medan hon satte sig upp ordentligt för att blänga på henne.