Leomeo blickade upp i skyn. Stjärnorna beklädde det mörka himlen. Han vinklade sitt huvudet och en tanke svept förbi. Ska inte nätter vara kalla? Vad var kylan igen? När kände han senast kyla? Hans ögonen bli smalare i förvirring. Han gav upp den tanke efter en stund. Sakta la han ner sitt huvudet på sina framtassar. Hans ögon gick över stenarna utanför grottöppning han låg vid.