"Där är du ju. Kom." Oberon nickade bredvid sig, där pälsar och skinn lagts omlott intill den sprakande elden. Beata studerade honom under tystnad. Han såg annorlunda ut i det varma skenet från lågorna. Hade detta varit när han var yngre hade det utan tvekan varit ett spratt invävt i hans inbjudan. Men saker var annorlunda nu. Han var annorlunda. Hon lade sig bredvid honom och kikade nyfiket om än inte helt utan skepticism upp i hans anlete. Att se Oberon så här tillfreds var ovanligt. Hans hållning var avslappnad och ögonen drömmande när han vilade blicken vid de dansade lågorna. Inga sedvanliga spänningar i nacken – de som fick honom att stå eller sitta i givakt för att inte missa något – men inte heller den där busiga glimten i ögonen.
    "Du är allt bra lustig, du." Hon sträckte framtassarna framför sig och kvävde en gäspning medan Oberon skrattade. Ett varmt, dovt skratt. "Är vi inte alla? Vi jagar vampyrer." Han såg menande på henne innan han riktade uppmärksamheten mot elden igen. "Äsch, jag blev okej ändå", log han efter en stunds eftertanke och petade in ett till vedträ. Han var inte perfekt. Långt ifrån. Men efter allt de varit med om, förlust som vinst, så tyckte han sig ändå ha blivit en hyfsad individ. "Du å andra sidan–ÄÄÄH hörru!" Han brast ut i skratt, ett djupt brummande läte som ekade ut över dalen tillsammans med Beatas morrningar när hon nafsade honom i benen. "Passa dig", fräste hon i en varning. Allt medan Oberon parerade tänderna med sina tassar. Orden höll ingen verklig ilska.
    När lågorna slocknat och glödbäddens eftervärme omfamnade dem hade tystnaden lagt sig. Den var behaglig och Oberon fann sig själv utöver Beata i sällskap av sina tankar. "Vi är ju inte direkt de som pratar framtidsplaner. Känns dumt med tanke på att vi är vi och allt det där..." Han övervägde hur han skulle fortsätta. "Men har du några planer? Något du vill göra innan allt det här är över." Hon fnös fram ett skratt, hakan vilandes ovanpå en ihoprullad fäll. Ögonen fortfarande slutna. "Så det är deeeet det här är. En mysig liten brasa, avskilt under stj–" Oberon blinkade, oförstående. "Va?", avbröt han bara för att mötas av Beatas roade blick. ”Jag gillar dig inte på det sättet, tjockskalle.”
    Han satte luften i halsen. Flög upp på alla fyra tassar med sådan fart att pälsar och skinn kastades omkull. ”Va?! Du tror att jag—? Aurinkos flamberade kulor, Beata! Mina syskon har diat från din–, dina... ” han avbröt sig själv, för ärrad av bilden för att fortsätta. ”Du har praktiskt taget varit deras mor, är vad jag menar. Hur kan du..." Förnärmelsen bedövade hans tunga. Oberon visste inte vad han skulle säga eller göra, bara att han ångrade den här konversationen helt och hållet. "Jag hatar dig", bet han fram. Beatas självbelåtna flin var det genuinaste han sett på länge. "Du älskar mig."

[Ensamroll med en av Jägarnas NPCer. Utspelar sig på flockens revir.]