Hm. Blair gillade att vila inne i Yanamore. Dels var sorlet avslappnande, dels kunde han ha uppsikt över saker som intresserade honom. När en rödlockig hona klädd i Isil Anars karaktäristiska läder kom gående kunde han inte hålla sig.
     "Så", med all den elegans som en dryg fakarg kunde ha, hoppade Blair ner från den halvlåga mur han solat på, för att kunna gå jämnsides med Isil Anar-honan. "Inte fullvärdig, alltså? Hur länge dröjer det, då?"

Ingen kunde väl anklaga Assar för att ha bra impulskontroll. Så då en gänglig och ärrad fakarg hoppade ner från en mur intill henne och utan minsta hälsningsfras kommenterade på silverknapparna på hennes krage tänkte hon inte det minsta på vilken information som strategiskt inte hörde hemma utanför flocken.
"Dä gick ganska fort faktiskt, första gången."
Svarade hon istället med ett lurigt leende, men den underliggande bitterheten kunde kanske ändå höras på rösten.
Det var tur för hanen att hon inte var på dåligt humör, och i grunden var en vänlig varg, annars hade den omedvetna piken kunnat orsaka något än mindre strategiskt genomtänkt.
"Hurså? Funderaru på å gå mä elle?"
Nyfiket synade hon främlingen.