Med små klumpiga steg skuttade Sunna fram i det höga gräset, jagade en större fjäril som såg lämpligt upprörd ut. Försökte landa på blomma efter blomma men den fördömda vitgula valpen slutade inte störa. Tillslut fick fjärilen nog och bestämde sig för att flyga till högre marker, dit den jävla vargen inte kunde komma åt.
Med en irriterad fnysning följde Sunna fjärilen då den med ryckiga rörelser flög rakt upp i luften. Upp emot det blå tills den var borta. Med ett nyfiket och undrande uttryck stirrade hon länge efter den, ifall den skulle komma tillbaka och leka. När den inte dök upp igen så gick hon därifrån. 
En bekant skepnad syntes lite längre bort i revirets mitt och den lilla valpen sken upp ur sina funderande tankar och började glatt springa emot Zaria. En av dom många ungdomar med nosar längre än deras svansar, eller nästan iallafall. "Bor fjärilar i molnen?" frågade Sunna och tittade nyfiket men allvarligt på sin äldre flocksyster.

Zaria hörde de valpiga stegen från en bra bit bort. Avsiktligt gjorde hon ett försök till att smita därifrån genom att börja gå åt motsatt håll, men valpen hann ikapp henne. Zaria drog en låg suck för att samla sig innan hon vände ned blicken och höjde ögonbrynet åt Sunnas fråga. Hon kunde inte låta bli att finna det ironiskt att så sent som igår så hade Solviva skadat en liten fjäril oavsiktligt, och idag undrade hennes syster om vart de bevingade krypen bodde.
    “Man kan tro det”, började hon och nickade upp mot himlen. “men de har inte en bestämd plats de bor på, som vi. De sover där det passar dem för tillfället. På marken eller i träden.”
    Zaria log osäkert, visste inte om svaret skulle duga för valpen. Kanske hade det bara varit bäst att säga att fjärilarna bodde i molnen.

Med huvudet lätt på sida tittade hon med väl rynkad panna på vad Zaria hade att säga. Dom bodde alltså inte i molnen, dom sov där dom ville. "Så om en fjäril flyger jätte högt och blir trött så kan den vila på ett moln?" hon släppte blicken från sin nossyster och funderade lite mer på saken och log brett. "Coolt, jag vill också vara som en fjäril. Då skulle jag sova på månen." stolt viftade hon på svansen och såg på Zaria igen. "Var skulle du sova?"

Zaria började att långsamt skaka på huvudet vid valpens kommentar.
    “Det är inte riktigt så de-” Hon avbröt sig själv. Kanske var det bäst att bara spela med istället. Allt för att inte få henne att gråta.
    “Månen låter som en bra plats, men”, nickade hon instämmande och. “vad ska jag nu välja när du redan valt den häftigaste platsen?”
    Zaria log busigt och slog sig ned. Hon antog att Sunna inte hade tänkt bege sig av riktigt än.

Sunna funderade lite på frågan och det syntes tydligt på hennes ansikte att hon funderade så det knakade. 
"Du kan få sova med mig på månen." sa hon sen kort och vände blicken bort mot fältet bakom dom. Fler fjärilar hade dykt upp och den lilla gulvita valpen studsade klumpigt iväg efter dom med smattrande små valptänder redo. Glömde helt bort att hon ett ögonblick tidigare hade fört ett samtal med Zaria.



[Tänkte du får skriva ett avslutande om du vill. Annars avslutar vi här.]