[Reserverad för Abascal.]

Den andre fångade hennes blick, en stor vi varelse, och hon kunde inte låta den andre passera obemärkt på gatan som var upplyst i eldars dansande ljus. Även om det inte var han, då denna helt klart var levande, så kunde hon inte neka till att den andre påminde hennes skapare. Hon kunde inte bara låta det vara. Kanske hon bara sökte sällskap och pratstunder eftersom att hon önskade få tiden att gå, väntandes på att något skulle hända, att hennes beslut skulle löna sig på något vis. 
"Ey, vitsvans."
Ett leende klistrades på läpparna.
"På väg någonstans?"
Oskyldigt blinkade hon med ena ögat samtidigt som hon tog något steg närmare, blickade upp mot den andre som var betydligt större än henne själv. 
"Eller har du tid att hålla en ensam dam lite sällskap? Natten är lång, och längre blir den ifall man låter den passera utan någon att tala med."