Kvällen började närma sig, men trots det var det fortfarande ljust ute, vilket ibland kan vara skönt. Fåglarna sjunger fortfarande inne bland träden och däggdjuren vandrar runt i skogen på jakt efter föda eller skydd inför natten.

En korpsvart tik kommer gående på skogsstigen, hennes långa gröna lugg och man fladdrar till när en vindputs flyger förbi och avslöjar hennes ögon, milda smaragdgröna ögon gömde sig under luggen. Hon håller huvudet högt, ungefär i en stolt hållning men inte som en ledare utan mer som en vanlig neutral vandrare, en vacker måntatueringar syntes runt hennes högra öga. 

Hon går vidare i en lugnt takt, njuter av kvällen och hon sneglar upp mot himlen och märker att månen kommer fram. Genast börjar tatueringarna att glöda och hon kunde höra månens mjuka viskningar i huvudet. Hon sveper mjukt med svansen och hon tänker smått tillbaka på allt som har hänt,hon hade lämnat flocken för hon ville se mer utav Numoori och kanske finna någon speciell för henne också.

Hon klipper lite med öronen när hon hör ett prassel i närheten och månens viskningar blir en aning högre, som de varnar för något eller någon. Hon vädrar i luften och känner en svag vargdoft, en för henne okänd varg och hon blir på sin vakt.