Dalia hade denna vackra klara dag sökt sig till dammen, allt mer hade hon börjat söka sig ut från huset och ut i staden. Hon var ännu obekväm med för många runt sig och hon hörde fortfarande hur vissa talade om hennes horn, betar och det hon hade på framtassarna. De visste inte att det var för att dölja sina allt för annorlunda framtassar. Dalia hade en tid trotsat Auroras förmaning om att inte använda sin kraft, hon hade använt den mot främmande i staden, detta efter det som hände då hon blivit utsatt för dom där unga vargarna, de lilla gänget, efter det hade hon börjat läsa av vad andra tyckte innan hon talade med dom en tid. Men tankarna var lika otrevliga som orden så hon hade blivit mer sluten och hållit sig mer hemma. 

Men så hade hon vågat sig en sväng utanför staden. Mött en varg som hon hoppades få möta igen. Efter det mötet hade hon sakta sökt sig ut mer och mer. Nu satt hon här trotts att de gick förbi vargar och hon kunde känna blickarna så ignorerade hon dem. Satt och njöt av solens varma strålar, såg ut över den glittrande dammens yta. Tankarna rusade i hennes huvud. Hon hade fattat ett beslut. Hon skulle bara tala med pappa om det och hoppas han gick med på det.

Ivo var ledig och höll inte på med något särskilt när han fick syn på Dalia vid dammen. Med ett litet leende gick han närmare med en nyfiken glimt i ögonen för att se vad hon gjorde. Han intresserade såklart alltid i vad hans barn gjorde och om de hade tråkigt ställde han mer än gärna upp på lekar och bus.
"Dalia! Min lilla blomma," log han och pussade hennes panna. "Vad gör du, mitt hjärta?"


[Då tid gått tänker jag avsluta, Ivo spenderar dagen med Dalia <3 Avslutat<3]