Ydris satt i ett lite avsidet hörn av Skuggfalls handelsgator, han hade befunnit sig där ett tag nu, ögnat igenom vargar som kom och gick och de välkända handlarna. Han hade bestämt sig för att han ville skaffa sig mat på egen hand idag, Gwyn hade fått ansvara i så mycket av deras tjuvande och det kändes inte rättvist. Men han hade fortfarande inte blivit lika bra som sin syster och att inte ha möjligheten att ta till vingarna som flykt metod om de så behövdes gjorde det hela inte lättare. 
Ydris bet sig lite fundersamt i gommen och gav sen örat en snabb krafs med baktassen, det var dags. Han reste sig upp och trallade fram så obrytt han kunde, svängde lite lojt med den långa draksvansen. Doften av kött fick det att vattnas i munnen på honom och han följde sakta sin nos vägledning. En stor gråvarg som han flera gånger lyckats sno något litet harben ifrån stod och pratade med en liten silvrig varginna. Perfekt! På avstånd tittade han igenom sitt utbud, en fin köttbit hängde lite över kanten på en stubbe som gråvargen hade sina produkter på, skulle han våga? Det skulle bli hans största vinst hittills, dräglet som började droppa ur mungipan gav svar nog. Ydris satte bena i rullning och fångade upp köttbiten när han passerade, det hjälpte inte längre att smyga för han kände väl igen honom. Ett argt skall bakom honom bekräftade att jakten var igång men han vände sig inte om för att kontrollera, han hade fullt upp med att inte springa in i någon eller snubbla. 

När gråvargens höga gormande inte hördes längre var han på väg att sakta av men då hörde han hans flämtande röst nästan intill svanstippen. Ydris vred på huvudet och i samma stund han tog ögonen av vägen så krockade han i något mjukt. Han tappade balansen och föll bakåt, utan att knappt titta upp på det rosa fluffmolnet han krockat med hoppade han upp på benen igen och ställde sig halvt bakom den främmande vargen. “Det var han! Han.. han tvingar mig att göra det här varje dag!” hasplade Ydris ur sig, tittade upp på den vackra individen och sen på gråvargen som nu stod och tittade ursinnigt mellan dem båda. Det var en ganska hopplös lögn men han brydde sig inte ett dugg så länge han och den saftiga köttbiten kom sig därifrån.