[Achilles och Sirocco. Öppet]

En del av Achilles hade bara velat gå vidare direkt till Byoomi för att träffa alla Quare där, men han hade blivit uppehållen i Civitas och inte riktigt haft möjlighet att ta sig därifrån. Han hade mött upp flertalet från Qu och de var flera som hade försökt hjälpa månvargarna. Achilles kändes sig mest fokuserad kring att reda ut vad som faktiskt hade hänt i måntemplet och ville ta reda på vilka som var de skyldiga. Från början hade han hört om att det var Ljusets krigare, men enligt rapporterna han fått från Qu så var de säkra på att det var andra som låg bakom det. 

Det hade varit svårt att söka vidare på spåret vilket hade frustrerat Achilles enormt. Och nu hade han verkligen börjat ledsna på den här staden. Det var för mycket vargar. Det var för skitigt. För mycket ljud. Han gick ständigt med en lättare huvudvärk. Det var svårt att avgöra om han eller Yargol var tjurigast vissa dagar. Men Yargol verkade samtidigt otippat nog trivas med att hjälpa till med helande i staden. Qu hade flera pågående uppdrag, men ibland när det inte hände något fick Achilles fördriva tiden med att vandra runt och träffa på olika vargar i staden, utan att försöka sticka ut allt för mycket. Qu hade nämligen spaning på en varg i Civitas sen en tid tillbaka så Qu behövde försöka hålla låg profil när det var möjligt.

Just nu den här småkyliga kvällen när Achilles inte hade något för sig fick han för sig att ge sig iväg och prata lite med Rocco som också befann sig i staden. De hade råkat på varandra flera gånger, men inte haft tid att riktigt prata.


"Hey Rocco, vad händer? Har du något att rapportera?" Han gick fram och satte sig bredvid Rocco som verkade beundra utsikten.. eller något annat. "Jag försöker mest undvika din brorsa, jag tror inte han vill träffa mig." Det gick nog inte att ta miste på att Achilles var väldigt uttråkad och mest cirkulerade runt och frågade alla vad de gjorde i hopp om att något spännande skulle dyka upp.

Den lätt glödande blicken stirrade rakt framför honom, hade han varit medveten om sin omgivning kanske han hade uppskattat utsikten, eller de vackra föremål som tycktes säljas i varje hörn av staden. Men faktum var att han inte bara inte var medveten om sin omgivning, ha kunde lika gärna varit helt blind för den. Ljuden var knappt sorl och bilderna som han såg framför sig var inte vad hans ögon såg för stunden, nej han hade tagit tillfället för att gå igenom vad han lärt sig sen han gav sig ut på sitt lilla självutnämnda uppdrag. Vartenda litet minne sållades igenom, jämfördes med nästa, och nästa. Pusslade ihop de delar som verkade stämma överens i de flesta återberättelser, sållade ut de som verkade överdrivna och tillagda för dramatisk effekt. Dessvärre verkade det finnas mycket mer av det dramatiska än av det som baserades i trolig återberättelser, och egentligen blev han inte mycket klokare. Men han var ihärdig och motiverad, det han ville åstadkomma var inget mindre än ett mirakel, och mirakel tog tid.
 En bekant röst ryckte honom ifrån de många minnena och han log lite lättat och roat emot vännen. Rapportera kunde han nog inte göra mycket av, sedan han stött på Achilles första gången hade han försökt varit uppmärksam på Qu's gemensamma mål, men hans personlig hade lätt att distrahera honom, men det var också tydligt för honom att Achilles mest var uttråkad, sökte säkert underhållning, vilken som helst som inte var dessa trappor, gator, och specifikt inte de påträngande massorna. Tur var satt de lite avsides nu och vad de än valde att tala om skulle stanna dem emellan.
 "Bara om du förväntar dig en lång menlös rapport med nyheter om gudarna" han log beklagande, men det fanns en retsamhet i rösten som talade om att han fan  situationen lätt roande iallafall. Men när han talade igen så befann sig en något seriösare ton i rösten.
 "Om individen ni söker finner jag inte mycket tyvärr" medan han talade bläddrade han snabbt igenom de senaste dagarnas minnen, försökte se om de fanns något alls av värde, men det var svårt att ta reda på saker om någon utan att väcka misstanke, så det var inte mycket mer än vad de vetat innan.
 "Min bror skulle säkert vara överlycklig" flinade han retsamt igen. Han visste inte exakt vad det var som gjorde att Zephyr verkade lättare att bli butter med Achilles nu, men att det var något som låg däremellan var tydligt, inte allvarligt nog att inte kunna skämta om det dock.
 "Du ska se så han skiner upp som en sol i din närhet, det är nästan gulligt" flinet breddades något och han skrockade åt sig själv, sådär lagom smaklöst.