Lumo spanade ut över Islagunen så diskret han bara kunde. Han hade alltid gett allt han kunnat i Qu, så långt han nu hunnit i sina unga år, men det här kändes om möjligt ännu större. Viktigare. Det gällde trots allt en helt ny allians, och han hade lagt märke till att Achilles verkligen var mån om att relationen till Isil Anar skulle vara god, särskilt när de anförtrott dem med ett delat uppdrag flockarna emellan. Lumo hade själv mött Ronia när han sökt upp henne för att meddela att fadern ville träffa henne innan Nordrikets möte. Även om han inte själv bar uppdragets öde på sina axlar så ville han likväl göra ett gott intryck, både på Isil Anar och Qu. Även om chansen att just de faktiskt skulle hitta målet var liten så kändes det ändå bra att bidra. Som en riktig Quare. Det krävdes bara lite lögner den här gången.
   "Du", kallade Lumo, och travade upp till närmsta varg i strömmen av närvarande. Han klistrade på ett valpigt leende när han fick ögonkontakt med främlingen. "Har du sett en vit, bevingad varg någonstans?" Han pausade kort med en blick mot den lilla gruppen som följt hack i häl. "Vi skulle mötas här, men nu kan vi inte hitta varandra", ljög han utan vidare, och såg med ens sorgsen ut. En främmande varg skulle ändå inte notera hur malplacerade de överdrivna känslorna låg i hans annars mer samlade minspel.

[Till Aimo, Morgén och Ace, men är även öppet för icke-Qu att möta gruppen om man vill hoppa in, går jättebra att påstå att det är din varg Lumo pratar med.]

"Vi måste ha gått om varandra i vimlet", förklarade Arceus och sträckte på sig för att se över ryggarna på de som passerade. I hopp om att fånga fler öron sökte han sig till förbipasserandes blickar med en egen halvt bedjande, halvt hoppfull blick.
    De han fick ögonkontakt med log han ursäktande mot med bakåtstrukna öron och en tydlig vädjan i sin röst. "Har du sett någon? Inte? Ah, okej. Tack för din tid."