Tassarna var ömma, och musklerna trötta, men de hade lyckats ta sig över den mes förrädiska biten. Glaciären låg vid och vit bakom dem, oskyldigt gnistrande i solens sken. En del av snön yrde upp av vinden och virvlade runt innan det lade sig till vila igen. Vid bergets fot var kylan inte lika påträngande bitsk, och mycket mer hanterbar. Luften han andades kom fortfarande ut i små moln, men den brände inte längre kall i lungorna.
De mörka tassarna var uträckta framför honom och en nöjd gäspning särade hans käkar. Intill honom var den ljusa marken färgad röd, och en halväten hare låg som slängd på marken. Trots att han inte varit särskiljt hungrig hade han fångat haren, de hade inte ätit något annat än sorkar på väldigt länge, och han hade verkligen längtat efter annat kött, att de råkat skrämma upp en hare kändes som rena turen.
"Nä, måste ta ett varv innan jag blir tokig" rösten var varm och hade en belåten ton. Efter ett kort ögonkast på brodern reste han sig och sträckte på sig med ett nöjt stönande. Det krävdes ingen mer förklaring än så, och han vandrade bortåt längs med bergets sida.
 Vinden var inte i närheten av lika hård som ute på Glaciären, men nog för att snön inte skulle orka ligga kvar på marken, och längs med bergets sida växte det några envisa tåliga gräsväxter och buskar. Han förundrades av deras uthållighet i det hårda klimatet, och varje gång han såg liknande tänkte han på sina fäder. De hade liknat honom vid växterna, envis och uthållig. Vägrade att ge upp. Ett leende lekte på läpparna vid tanken och han lät den gula blicken följa grönskan, medan han lojt vandrade bort den ömmande stelheten i musklerna.

[Öppet roll, fritt att kika in! Utspelar sig i bergen mellan Glaciären och Snöslätten, närmre Nordan än Eriinari]