Caedes kände sig skamsen, han hade verkligen inte trott att utgången på fighten skulle bli såhär. Tiken hade sett ut som lätt motstånd men åter igen fick Caedes självkänsla en törn. Han ticsade till med huvudet och örat lossnade. Han hade tappat räkningen på hur många gånger det hade hänt senaste halvtimmen men han hade varje gång plockat upp det och satt tillbaka det på sin plats. Med all sin viljestyrka fick han örat att växa fast och för första gången satt örat i mer än bara en liten hudbit. Han sträckte stolt på sig själv och steg ut ur båset han just varit i. Blicken svepte över området i hopp om att träffa på Blair eller någon av de andra han träffat tidigare och som verkat vara på plats. Men mitt i folkhavet stod hon... Caedes frös till is och kände hur benen skakade, vad.. hur.. nej?!

Bushi hade precis sett, ja hon vet inte ens riktigt vad hon ska tänka eller känna. Den svarta jäveln levde fortfarande och verkade hemskt mycket mer kry än han borde vara. Men skådespelet han ställde till på arenan fick hon att, ja det var just det hon inte visste.

Det dröjde inte länge fören hon kom ut från den stora byggnaden och trängdes nu med hundra om inte tusentals andra vargar som rörde sig fram och tillbaka bland olika stånd och små hyttor där det tycktes vara byteshandel, drickfontäner och annat smått och gott. Med en stel grimasch rörde hon sig fram med små lika stela steg och började ångra att hon släpade sig hit. Hon minns inte ens varför, mest nyfikenhet kanske.
Hon stannade upp och såg sig om men det var inte mycket att se, vargar i alla möjliga storlekar, former och färger men inte mycket mer. Fören dom glödande gula ögonen föll på en jävligt ful skrake. En bit längre bort i folkmassan befann sig den svartvita fula losern som sprang ut med svansen mellan benen och grinandes. Samma loser som hade försökt bråka i Döda skogen några månader tidigare.
Ett brett flin sprack fram från öra till öra och hon började röra sig fram emot honom.

En kall kår kröp längsmed ryggraden upp i nacken och spred skräcken ut i varje hårstrå. Bakbenen började darra och det ticsande huvudet fick ännu mer problem och ticsandet blev både fler och värre. Alla nerver skrek åt kroppen att fly men benen rörde sig inte en millimeter, han stirrade bara in i dom gula ögonen som närmade sig med ett brett flin över läpparna. Cae kände hur låsningen lossnade och han började steppa fram och tillbaka som en yr höna för att desperat hitta en flyktväg. Örat fladdrade osammanhängande som en rodeo ryttare försöker sitta kvar på en vildhäst, det lättade från huvudet och var efter i svängarna. " Vad vill du?! Låt mig vara " Fräste han och hoppade runt, huvudet var vridet mot henne och han sprang nu utan någon koll på vart... Två steg hann han ta innan han med ett högt brak sprang rakt in i en stolpe.

Bushi såg hur paniken spred sig i den svartvita hannens kropp och hur han försökte ta sig undan men folkmassan gjorde det svårt för honom. Hon var nu bara någon meter ifrån honom när han väl kom lös men kraschade lika fort in i en stolpe och hennes leende försvann och hon stirrade bara på honom innan hon skrattade högt och en liten tår rann ned för kinden. Med skratten i halsen gick hon fram till honom och såg ned på den klumpiga clownen.
"Åhåhå, jag ville bara säga hur fantastisk du var ute på arenan. Måste ha gjort något så fruktansvärt ont." sa hon och fnissade samtidigt som hon lite hårdhänt tog med framtassen på Caedes redan sargade öra så det vek sig som en bruten kvist bak mot nacken och han kved för stel för att göra ett mothugg.
"Oroa dig inte, vi ska inte ställa till med någon scen här inte." hon log med ett konstigt vänligt leende emot honom och backade bak ett steg.

Liggandes halvt på rygg såg han hur den röda tiken steg närmare, såg hur en tår rullade nerför den eldröda pälsen och Caedes ville försöka ta sig därifrån. Runt om dom gick vargar och sneglade på dom men utan att hjälpa honom. Såg dom inte att han snart skulle bli middag till den här vidriga saken?! Rösten när hon talade fick Caedes att vilja kräkas, hennes ord var inte äkta och bara hennes röst fick honom att vilja dö. Gnyende sjönk han ihop mot marken när hon klev å hans öra, smärtan fick kroppen att låsa sig igen. Nu dör han.

Oroa dig inte... ORA MIG INTE?! Tänkte han ilsket inombords. Den här tiken hade nästan kostat honom livet, hon hade lyckats om det inte vore för den svarta vargen som räddat honom. Hon backade och Caedes studsade upp på fötterna, satte sina bak tassar i kurs mot att fly om hon gjorde minsta försök att ge sig på honom.  " Vad vill du mig? Fick du inte nog sist. "

"Åh jag skulle nog aldrig få nog av dig, det är någonting med dig som är väldigt underhållande och roligt." sa hon med en lugn och väldigt road stämma innan hon lugnt passerade honom.
"Jag har en känsla av att vi kommer att ses igen så glöm inte bort mig är du gullig." Det lös om dom gula ögonen och en glödande effekt låt över den leende tandraden innan hon försvann i den tjocka skaran av passerande individer.


[Hon gillar att plåga lilla Caedes]