[Reserverad för Naphula.]

Mycket var i rörelse nu. Saker förändrades i Kaiwood. Det fanns inget återvändo, och med den vetskapen hade Akira valt att blicka framåt, bestämt sig för att finna en plats. Och ifall det hade märkts eller ifall de bara ville testa honom hade Akira ingen aning om, men när tillfället väl hade getts att göra någon nytta för flocken hade han inte tackat nej. Lykoris hade gett honom en möjlighet, och han tänkte leverera.

Ordern hade varit tydlig - Rekrytera nya medlemmar. 

Så med Cy och Naphula hade han gett sig iväg. Den gamla cestrohanen var av den tystlåtna typen, och Akira kunde inte skaka av sig känslan av att han endast var med för att hålla koll på honom och hans kusin. Naphula var väl inte heller den pratgladaste, men hon gav åtminstone mer svar än den gråa hanen. 
Så de hade gett sig av, nått revirets gränser, och var nu på väg mot Kaiwoods slut. Ut på den stora slätten. 

"Är det någon i närheten?"
Akira stängde ögonen och lät energikraften sträcka ut sig. Liv fanns det omkring dem, men ingenting som kunde liknas vid energierna från en annan varg.
"Nej, ingen vad jag kan känna," svarade han Naphula med ett snett leende. Hon såg lite smått irriterat på honom innan hon åter vände blicken mot deras färdriktning. Bakom dem gick den gamle hanen, målmedvetet, utan att säga något alls. 
"Var inte så sur, Naphula. Det är en perfekt dag för att ge sig av på ett litet uppdrag." Solen sken på himlen ovanför dem. "Du har ingenting att vara irriterad över." Akiras flin blev lite bredare, retsammare. Hon kanske stod över honom i rang, men trots det kunde han inte låta bli att reta henne lite. Det var trots allt sån han var.