Teck hade gått med på att bli medlem i flocken TDN. Han kände sig inte riktigt bekväm än med det karga landskapet dom levde i, och han hade inte heller direkt pratat med någon i den nya flocken, men som Teck är så har han inte direkt någon panik med att lära känna vargar. Han känner av området och snackar med dom han råkar träffa på mest, men han inser ju också att det är viktigt att han får någon relation med flocken för att få sin plats bestämd bland de andra.

Han ogillade redan värmen starkt och för en stund så undrade han hur han skulle stå ut här under en längre tid, med tanke på att värmen värmer upp hans stålskelett så hans kroppstemperatur kan bli outhärdlig och brännande ibland. Men han insåg också att han sakta hade börjat vänja sig, hans päls redan blivit något tunnare och att han dessutom blev smidigare med värmen. Hans järnskelett blev smidigare och knakade och skrapade inte lika mycket som det annars gjorde i kylan så att han knappt kunde röra sig ordentligt.

Kanske kunde han lära sig stå ut med värmen. Om inte annat så kunde han se till att få hålla sig mer i Raukakekedjan. Han rullade sina skulderblad så dom knakade skönt med metalliska ljud.

[Väntar på Mirrow]