Hon flåsar av ansträngningen och kämpar på. Pinnen hon har fastsurrad vid frambenet är ett hett byte för hennes motståndare. Lika hett byte är pinnen, som sitter fastsurrad vid hans ben, för henne. Livet med nattliga tränings sessioner har förändrat hennes kropp. Hennes muskler orkar mer. Hennes kropp är inte lika rund utan har blivit både slankare och spänsligare. Hon är inte lika klumpig även om det fortfarande händer att hon drattar på nosen för något litet.
Hon vrider och vänder sig och undviker och attackerar. Han gör likadant och i månens bleka sken ser det ut som en magisk dans. Men träningen har en allvarlig grund. Misstag och förluster är dödliga. Träningen är inte bara för skoj skull utan det är allvar i varenda steg. Är de inte starta så faller de. Är de inte snabba och smidiga så förlorar de allt.

Orkidé känner pinnen glida mot benet när hanens käftar kommer farligt nära. Hon lyckas hoppa undan och ger honom en lätt knuff för att öka på avståndet mellan dem. Så hon kan få några sekunders andrum. Hon är noga med att hålla tillbaka sin styrka vid sådana här tillfällen. Inte knuffa för hårt. Men breder till hennes styrka glappar och hon måste vara extra försiktig. Det krävs mycket fokus. Hon snubblar till på det upptrampade underlaget och vacklar till. Misstag. Nu måste hon kämpa extra för att vinna tillbaka de sekunderna förlust.

[PAX TILL OBERON]

Istället för att öka avståndet mellan dem höll Oberon henne nära; begränsade utrymmet och gjorde det svårt för henne att hitta en lucka. Med en tvär rörelse slog han undan Orkidés ben. Hon stupade och gavs aldrig tillfället att samla ihop sina tassar. Han stod redan över henne. Pressade kroppen nära så hon inte skulle kunna slinka undan.
    "Den tar jag." Oberon gav henne ett tandat leende medan han plockade kvisten från hennes ben i en retsam gest och slutligen bet den i tu mitt framför nosen på henne. Orkidé hade kommit en lång väg med den fysiska träningen. Det som tidigare bara varit rå styrka hade nu börjat få finess. Det fanns tanke bakom rörelserna. Det enda som nu behövdes var mängdträning. Oberon log nöjt när han klev av henne för att hjälpa henne upp.
    "Bra jobbat. Och nästa gång, var inte rädd för att ta i. Jag klarar det." De följdes åt till närmsta bäck för att svalka sig och lapa ett par stora klunkar vatten. "Din form är bra. Tänk på att hålla tyngdpunkten låg och passa din flank. Styrka har ingen betydelse om man inte vet vad man ska göra med den." Han skvättade vatten på henne med framtassen, hans röst lättsam. "Och slappna av, det är bara jag. Jag har en bit kvar tills jag är Dimitrij. Men när den dagen kommer, då får du se upp!"

[Avslutat]