HemHemReglerOm NumooriVanliga frågorKartaFlockarLogga inBli medlem
Pågående Event
Senaste ämnen
» När timglaset rinner ut
Idag på 00:24 av Åskvilja

» [Avslutat] Namnändring (typ)
ons 12 dec 2018, 00:55 av Nakada

» [Avslutat] NY titel
tis 11 dec 2018, 11:34 av Yargol

» När dimman lättar
sön 09 dec 2018, 11:58 av Figaro

» Numoori på Instagram
lör 08 dec 2018, 04:25 av Shiva

» The promise of rain [Aodhfionn]
mån 26 nov 2018, 18:45 av Yargol

» Forest of gold [Weles]
mån 26 nov 2018, 17:15 av Umbra

» Obeslutsamt hjärta [Öppet]
lör 24 nov 2018, 13:05 av Debwer

» Personlighetstest
tor 15 nov 2018, 16:06 av Blair

Vem är online
Totalt 6 användare online :: 3 registrerade, 0 dolda och 3 gäster.

Kyoko, Laali, Zhevra

Flest användare online samtidigt: 70, den tor 09 feb 2017, 21:30
Chatt
Nya platser, zombiejägare, och rollspelsprompts!
tor 30 aug 2018, 01:15 av Yargol
Hej allesammans!
Efter en härligt aktiv och levande sommar på Numoori så är det dags för lite nyheter. Mycket har hänt, och än mer är på gång!

Nya officiella platser!
Som ni kanske har märkt så har det tillkommit två nya platser på kartan och i forumet. Om ni har missat det så kan ni kika in på kartan för att se var de finns. De nya platserna är Arkona och Yanamorë!

Arkona är ett uråldrigt tempel åt Gudarna, som …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 1
Ny sida: Guide för Karaktärsskapande och Rollspel
tis 10 apr 2018, 18:04 av Mivria
Hej kära Nissar!


Vi har under en tid arbetat på en helt ny sida som vi hoppas ska kunna vara till hjälp för er när man skapar karaktärer eller rollspel. Den är baserad på frågor vi diskuterat och svarat på genom åren, och som inte riktigt ryms under FAQ. Vi hoppas att sidan ska kunna vara givande för både nya som gamla medlemmar.

Syftet med denna sida är att kunna bidra med inspiration och hjälp om man känner att …

[ Fullständig läsning ]
Kommentarer: 5
Affiliates




Dela | 
 

 När dimman lättar

Gå ner 
FörfattareMeddelande
Lotus
Ninjavarg av Kiga
avatar

Spelas av : Emmsa

InläggRubrik: När dimman lättar   lör 08 dec 2018, 02:54

[Reserverad för Figaro.]

Norrut hade han rört sig. Efter att ha undkommit den
mystiska vargen som inte alls hade verkat ha några goda avsikter hade Lotus satt kurs norrut. Varför visste han inte riktigt, men han önskade att det skulle vara den snabbaste vägen bort från denna ödsliga slätt där dimman låg tät och där luften doftade av något som nästintill gav honom kalla kårar.
Många gånger hade han ifrågasatt sitt val att lämna familjen. Han hade klandrat sig själv, kallat sig dum, och han kände sig inte alls lika stolt och självsäker som när han hade tagit sina första steg bort från modern och syskonen. Men att vända var inget alternativ. Även om världen hade varit allt annat än snäll mot honom tänkte han inte ge upp. Han hade klarat sig hittills, och han skulle klara sig ännu längre. Trots att självsäkerheten hade trampats ihop ordentligt hos den unga ninjan brann fortfarande beslutsamhetens låga starkt inom honom.
Dessutom hade han ju lovat dem, lovat Lazuli, att nästa gång de sågs skulle han ha med sig historier från hela världen. Lotus ville så gärna hålla det löftet, och därför travade han vidare trots att han egentligen skulle vilja återvända till sitt hem.

Omedveten om att han närmade sig gränsen till Ötamon noterade Lotus att dimman verkade lätta omkring honom. Luften blev på något vis klarare och obehaget var inte längre lika starkt. Det verkade ljusare. Fortfarande var luften fuktig omkring honom, och sikten var skymd, men ändå sköljde en lättnad över honom. Det verkade som att han var på väg ut från den här hemska slätten.
Säkerligen skulle turen vända, säkerligen skulle han nu få uppleva det vackra som världen hade att erbjuda honom, det han sökte på sin färd.
Och ett litet leende gled över hans läppar.
Nu skulle det vända.

Men han hade inte mer än hunnit tänka den tanken, så var det plötsligt något som sade honom att han inte längre var ensam. Det var inte en doft, inte ett ljud, utan mer en känsla som fick honom att stanna upp och vädra i luften. Vaksamt spanade han genom dimman som låg omkring honom, försökte lokalisera en rörelse av något slag.
Där!
Han höll blicken fäst på stället där han sett något. Men inget mer rörde sig. Efter att många ögonblick förflutet ruskade Lotus lätt på huvudet. Kanske han inbillade sig. Detta var ju nästan löjligt. Han kunde inte lokalisera någon i närheten, och han drog snabbt slutsaten att hans sinnen måste ha spelat honom ett spratt.
Så han fortsatte röra sig framåt. Nu mer vaksamt än tidigare.
Till överst på sidan Gå ner
Figaro

avatar

Spelas av : Zee

InläggRubrik: Sv: När dimman lättar   sön 09 dec 2018, 11:58

Han hade lämnat den vita tiken så fort han fått chansen, helt enkelt smugit ut ur hennes lya medan hon sov. Han brydde sig inte om varför hon tagit på sig uppdraget att rädda honom, brydde sig inte om ifall han motarbetade henne, brydde sig faktiskt inte om henne överhuvudtaget. Så han övergav henne trots att det förmodligen var helt hennes förtjänst — eller kanske hennes fel — att han var i livet, för han behövde henne inte. Han var försvagad av giftet som stadigt infekterade honom mer och mer, och förlusten av ena ögat gjorde inte mycket för att hjälpa situationen, men han levde. Det verkade som om han skulle fortsätta göra det ett tag framöver. Han kände ingenting inför tanken, varken lättnad eller uppgivenhet. Han var tom på insidan, lika tom som hålet där hans öga suttit. Urholkad, på ett sätt. Han såg förmodligen förfärlig ut, med matt och glanslös päls som luktade svagt av blod, en mager och knotig kropp, och så den tomma, stirrande ögonhålan. Det andra ögat lyste fortfarande relativt starkt i grönt, en giftgrön lykta i dimman. Han såg förmodligen förfärlig ut, men han brydde sig inte. 
    Figaro rörde sig långsamt genom dimman, som nu började lätta och han kunde urskilja konturer i omgiven. Luften kändes tjock och fuktig att andas, och den luktade lite unket — men plötsligt kände han en annan lukt, som otvivelaktigt tillhörde en annan varg. Han stannade mitt i ett steg, spanade runt omkring sig, fortsatte sedan. Lukten blev starkare. Antingen var det han som närmade sig dess källa, eller så var det främlingen som gick närmare honom, eller så närmade sig båda varandra. Oavsett skulle deras vägar mötas. 
    Det gjorde de också, snabbare än han väntat sig. I ögonvrån uppfattade han en rörelse, men den försvann snabbt och det hände inget mer. Ändå visste han att främlingen var nära. 
    “Du som vandrar i dimman”, väste Figaro ut i tystnaden. Rösten lät något hes och sprucken, men man kunde fortfarande höra spår av den mjuka, melodiska, nästan hypnotiska röst han en gång besuttit. “Var är du?” 
    I nästan samma ögonblick gled dimridåerna undan lite och han fick syn på en varg ett par meter bort. Det ryckte i mungipan en gång innan han började gå närmare främlingen, nästan ljudlöst tack vare karg-arvet. Inte början på ett leende, men nästan. “Där är du.”
Till överst på sidan Gå ner
 
När dimman lättar
Till överst på sidan 
Sida 1 av 1

Behörigheter i detta forum:Du kan inte svara på inlägg i det här forumet
numoori :: ::: IC: N U M O O R I ::: :: Azhekaslätten-
Hoppa till: